Senaste veckorna har jag börjat känna mer aktivitet i magen och under kvällarna är den spänd som en ballong.
Jag tog mig upp och sjukanmälde mig först och sen lyfte jag luren igen för att boka rutinultraljud.
Vi fick tid 13/9 under eftermiddagen. Det ska bli så spännande! Fortfarande är jag inte riktigt "där" än. Vem hade kunnat tro det här?
Jag önskar bara just nu att jag vore hälften så hormonell för stressnivåerna är inte ok när jag väl får mina utbrott och i slutet av förra veckan kom illamåendet tillbaka igen en morgon.
Så jag är ordinerad lugn men frågan är bara hur jag ska hålla mig i schack? Jag får helt enkelt tänka till lite mer. Jag har mediciner för trycket och tar mina vitaminer och försöker röra mig efter jobbet hur trött jag än är. Antingen blir det en massa lek eller så promenader. En stor skillnad jämfört med första gången är att jag inte har tid att fundera lika mycket. Jag kan inte alltid bara sitta och mysa i soffhörnet med händerna på magen och handen i godispåsen. Det hjälper iaf viktmässigt och sen är jag inte ens sugen på cola tex... utan det har blivit en massa vindruvor och annan frukt. Massa juice och lätta mål. Precis som förra gången.
Under veckan hemma så har gumman hittat en ny favorit; ostmacka. "Osch, osch" så fort vi tar fram och förbereder. Det låter så härligt. Vi försöker även ge henne lite kraftigare bröd och det går åt fortare än kvickt. Igår åt vi plättar med blåbärssylt och för första gången så åt hon en massa blåbär som hon tidigare ratat helt.
En alldeles ypperlig vecka att prova lite nytt.
Jag har inte bloggat på länge, men det beror helt på mitt nya humör, samtidigt som jag fick tillbaka min vanliga energi innan jag blev riktigt snorförkyld, så jag har knappt suttit still mer än under kvällarna och då med helt annat i tankarna.
Om jag skriver så här... jag har inte hört någon som gråtit till SATC 2 och själv satt jag och hulkade mig genom större delen av filmen över Carrie och Big´s förhållande. Då vet ni på vilken nivå det är.
