Söndagsångest

drabbade mig nu ikväll...inte för jobbets skull, utan för att jag kommer lämna hemmet...en kväll utan tösen igen och en dag utan möjlighet att strosa runt i hopp om att finna spår...Idag blev en känslosam dag... julmusiken i bakgrunden medan jag bakade och tösen vilade middag... jag grät vid spisen och blev arg över orättvisan...han skulle fira advent med mig. Han skulle vara med liksom de andra och provsmaka bullan, kakan, ja allt. Precis som han brukade.
Igår åt vi kalvsylta, potatis och räksallad och kalvsyltan...den har varit en stor favorit för honom... min lilla vän. Är du kvar eller är du en ängel som vakar över oss? Igår slog det mig igen att du känns så nära.
Idag när jag fortsatte baka under förmiddagen tittade jag ut flera gånger genom fönstret för du känns så nära.
Skriver i både dåtid och nutid för jag vet helt enkelt inte vart du är, men jag hoppas och tror än, men tron sviker mig ibland. Tur att hoppet envist håller sig kvar.

Jag får glädja mig med att det är en kort arbetsvecka. Kvällsjobb imorgon, ledig tisdag tom fredag, jobb under helgen. Onsdag Ikea och tisdag fortsatt bakning. Nu under helgen fick jag gjort Kardemummakaka, Saffranskaka, Kanelbullar och en långpanna med Pepparkaka. Sen gjorde vi en Pepparkaksdeg som skulle bakas ut idag, men vi spar den till början av veckan och jag umgicks med tösen istället.

Hon är fortsatt lite snuvig som det blev en tidig kväll efter en liten puff nässpray och en massa kramar. Jag har varit tråkigt och somnat på soffan igen senaste nätterna. Orkade inte ens se en serie igår, så ikväll ska jag försöka vara mer social, krama min gossevän som just nu ligger bredvid mig och putsar pälsen. Ska ta täcket under armvecken och katten i famn nu efter kvällsmackan och sen gå ut på en sista liten promenad för kvällen. Sen tv och efter det, ladda för ny vecka!