2011/11/06

Alla helgons dag

och ängellyktan lyste hela dagen vid Trixies buske. Lyktan på bron tändes igen för att påminna om Bönan och saknaden till honom. Hela dagen mindes jag Trixie mer än vanligt. Jag saknar så hennes livliga och kattungeliknande sätt.

Varje ledig lucka jag hade den senaste tiden kom hon och ropade efter mig och hoppade upp i famnen. Tänk, samma vecka som jag hade samvetskval igen och lovade förändring så lämnade hon mig...

 För drygt en vecka sedan fick vi tips om Bönan igen, men trots otaliga promenader har vi inte funnit någon lik honom...Kvinnan som säger sig ha sett honom, har fått honom så pass nära som in i hallen men när hon tänkt stänga dörren blir han nervös och springer. Ibland har han sett välvårdad och nyborstad i pälsen så undrar om det är han och undrar om han har varit inne hos någon, vandrat mellan byarna.

 Idag är det 2 månader sedan Mollys Mini föddes. Ska väga honom idag. I tisdags vägde han 800g och han äter med god aptit och är rumsren efter en veckas spring med honom då han råkade missa mål. Han och Tyra kommer jättebra överrens. Tyra förresten, jag kan inte låta bli att tro att hon saknar Trixie och kanske mer sällskap trots ungen och Molly.
Gubben fortsätter att gå sin egen väg och spenderar sin tid på övervåningen eller med oss när vi är ensamma. Hoppas för hans skull att vi finner Bönan, för han kommer inte överrens med vem som helst.

Om ett par dagar är Lill nio månader. Tiden går så fort. Senaste veckorna härmas hon mer och mer och hon älskar att prova stå och gå medan vi håller hennes händer.
Hon har även börjat vissla och spexar runt med oss och är mer och mer med sin syster i lek. Jätteroligt att se. Syskonkärleken blomstrar ibland och T retas genom att låtsas att syster ska få en leksak tex för att sedan dra undan den och det slutar i gråt och tandagnisslan från lillasyster. T märker även att Lill är i en utvecklingsfas sen en tid och tycker att "Lill gå och sova sängen" "Lyfta Lill pappa" osv. Hon vill ha mamma för sig själv goa, älskade. Det är inte lätt. Det är ju trots allt 23 månader mellan de så T är ju stor, fast ändå liten. Vi försöker dela på tiden och se till att jag och T har vår tid tillsammans. Hon är ju vårt första lilla mirakel.
Senaste veckan har hon somnat mycket hos mamma och sen har jag burit henne till sängen till hennes gosedjur.

Älskade barn. Tankarna följer med om kanske ett till, kanske en till chans... men vi avvaktar en tid och följer med utvecklingen som är just nu i familjen.