Bryt ihop, hellre än bit ihop

det är mitt fortsatta motto. Ibland är det svårt att få vardagen, privatlivet och arbetslivet att gå ihop helt. Vi har haft en tuff tid, som jag fortsätter försöka lägga bakom mig, men det är svårt ibland när jag arbetar ensam ibland.
Nu har jag sökt stöd för min skull och för att jag ska må bra, med start på torsdag, då jag ofta fortarande har svårt att prata för min del, förutom på jobbet. Där tar jag alltid som regel att säga min mening, även om den kanske inte alltid är uppskattad. Men jag tror på min vision och jag tycker att mitt uppdrag som kontaktombud är väldigt spännande. Ikväll efter hemkomst från mor och far, fick jag iväg mitt första mail i arbetsmiljöns anda.
Jag kommer även ta time-out resterande vecka nu och bara ladda batterierna. Visst kan jag känna dåligt samvete gentemot arbetet, men den jag måste vara ärlig mot i första hand är mig själv. Och med för många nyheter på för kort tid, oroande samtal och samtidigt glada nyheter, så är det svårt ibland att finna balans.

Så för vår familjs skull, tar jag mig denna paus, då jag inte styr över saker som händer, men jag kan ta kontroll över hur jag hanterar de.

Under midsommarhelgen hoppas jag på strålande väder och att åtminstone några har möjlighet att komma till oss och grilla lite. Vi skickade inbjudan lite så här i sista minuten, då vi var totalt planlösa och med smått panik insåg; "Det är midsommar till helgen!"

Första veckan tillbaka på jobbet...

började med rejäl ångest dagarna innan. Under helgen gjorde jag mig så upptagen som möjligt med gårdsstädning, gräsklippning och promenader ute. Jag försökte släppa över mer och mer på min karl istället och försöka sköta mitt lite mer, som en slags förberedelse.

Jag kan säga att jag sov inte alls speciellt mycket natten till måndag. Kanske 4-5 timmar... inte alls nog, men det var ok. Allt gick så bra på morgonen, en kram till go (hon säger goo allt som oftast nu och kramar nallar, kuddar och oss) och allt gick över förväntan, även när jag gick. För min egen del gick det sämre.

Jag brast i tårar på bussen och kände mig så tom. Visst har vi varit ifrån varandra, men inte så länge som en hel arbetsdag... Jag hann upp till jobbet, precis på minuten, med andan i halsen då bussen var en aning försenad.
Nåväl. Utbildningsvecka nr 1 påbörjad. Med en massa sommarvikarier som är helt gröna på arbetsplatsen, så känns det som att jag kan det här, men jag är oerhört förvirrad, tankspridd och faktiskt väldigt nervös.
Tiden sprang på med en massa information och helt plötsligt var det lunch och jag beställde en kycklingsallad för första gången på länge. Det var väldig gott.
Sen fortsatte än mer teori och sen lite praktik. Timmen innan avfärd hem kunde jag knappt sitta still. Längtade så till min familj. Väl vid bussen, så var jag inte så intressant, för det var ju en stor buss, som var betydligt roligare. Men sen...ville inte hjärtat lämna min famn. Lilla tösen, tillsammans med dig är jag hel.

Dag 2 gick bätre på bussen och för att fördriva tiden så har jag börjar läsa Revolutionary Road. Intressant att läsa boken vart film fick mig att gå och fundera flera dagar efteråt.

Dag 3  :(( "tufft...fattar inte att en del tycker att det är skönt att åka iväg så länge. längtar till hösten för då är det deltid som gäller ett bra tag..." Det säger väl allt egentligen, men dagen gick ändå bra.


Dag 4 fick jag reda på att jag är kontaktombud på jobbet, vilket jag sökte innan föräldraledigheten, men trodde att jag inte fick... vilken överraskning. Det känns spännande, men nu måste jag läsa på. Under eftermiddagen blev jag indragen som mellanhand i en vad man kalla arbetskonflikt... Jag har varit noga med att stå bredvid, men inte vara speciellt inblandad. Jag kände på mig att det inte skulle gå att hålla distans och så rätt hade jag. Efter ett samtal med en av parterna så kanske jag kunde bringa lite klarhet, men jag är samtidigt lite osäker. Det är svårt att ändra personer med bestämd åsikt om hur saker ska och bör vara.
Vi har ett åtagande som arbetstagare, men även arbetsgivare, ledare och chefer har sitt åtagande och deras åtagande är att se till att alla möjligheter ses över.
Efter jobbet fick jag träffa min tös direkt för de hämtade mig och sen åkte vi och handlade lite och på vägen hem fick jag sitta och hålla hand med henne hela vägen. Skatten :)
Dag 5. Äntligen fredag! Full rulle som vanligt med en massa uppgifter och goda skratt. Hämtmat hela veckan för jag orkade inte planera en massa luncher så det fick bli så. Hemlagad mat varje eftermiddag när jag kom hem.
I lördags var det kramdagen och vi var ute en hel del, i stort sett hela tiden. Jag fick motionsabstinens efter veckan då jag jag inte är van att sitta, så jag klippte hela gräsmattan på en gång. Flera timmars jobb, men såå skönt!
Söndagen spenderade vi på shoppingtur med farmor och farfar och även en tur till tösens farbror. Lite grillmat till middag och sen åkte vi hem igen vid 17-tiden.

Jag var uppe sent som vanligt men försökte sen komma mig till ro. Vaknade halvt medvetslös imorse, magen orolig som få och ett illamående som inte gick att bota trots snäll frukost, yoghurt och en smörgås med leverpastej. Så jag tog telefonen och meddelade min frånvaro till jouren som inte var vaken än vid 6.00.
Sov sen från 7-11 och var fortfarande trött, så jag tog en kaffekopp och sen in i duschen...Det blev en stilla dag och snäll gröt till middag. Eftermiddagen så vilade jag igen då tösen vilade. Föga anade jag att jag skulle sova i två timmar!
Nu har jag suttit vid datorn en bra stund och försökt uppdatera veckan som varit. Nu är jag fortfarande lika slut som jag var imorse och mår inte så bra. Det suger i magen så jag ska fixa något att äta. Sen tv-soffan och då återstår att kolla formen imorgon. Jag kanske behöver vila lite men det återstår att se.