Min första fleecebyxa

Det var länge sen sist symaskinen, men nu fick jag tillbaka inspirationen och lusten att sy mer. 

Byxorna blev helt klart varmare än de jag sett i butiken.

http://prudentbaby.com/2011/03/baby-kid/diy-recycled-sweater-pants-2/

http://www.365slojd.se/?p=7808

Hemmakväll med syidèer

Lördag kväll och min insomnia i samband med pms gör att jag nattjobbar och ser tv, lite om vartannat.

I torsdags fick vi bakläxa att ta med fleecebyxor till lillasyster och yllesockar...det fungerade inte med de fodrade mjuka extrabyxorna hon hade eller de tjocka maskinstickade, släta sockorna. Jag trodde huvudsaken var att de var varma men men.

Efter en tur i lite affärer och fönstershoppande bestämde jag mig för att göra slag i saken att börja sy mer igen och letade genom alla undanlagda kläder.

Hittade fina fleecetröjor som varit i förrådet x antal år. Blir byxor och något mer till barnen. Hittar lite mer som jag undrar hur jag tänkte där...det blir tröjor bla. Klipper och sparar detaljer, knappar etc från massor av plagg. Återstår att inte sy över fingrarna, vårda språket och andas. Länge sen sist maskinen.

Så om detta går vägen blir det även dockkläder som utlovat. Jag hoppas jag kan återge bilder senare :)

Fortsatt trevlig lördag natt. Vi har precis påbörjat en ny förkylning och feberrunda efter en hel vecka på förskolan, så nästa vecka siar vi inte om ännu. Tanken är att få klart några möten som hägrar samt göra klart den slutgiltiga höstplanen, som kan innebära mer arbete.

Jag tror på lite allt i allo jag under vintern. Jag hoppas på 2013. Jag hoppas på att kunna skåla på nyårsafton och kunna blicka tillbaka och säga "NU går vi framåt!". Min trygghet i vardagen nu är mina barn, mina katter och min familj!

Tack och godnatt!

Rastlös..

känner mig lite rastlös i kylan. Det blev ju kallare igen. Dags att göra klart för dagen så får vi ta långhelg med våra ♥-an senare. Thea önskar chokladtårtebak och Lill vill ha muffins (mockarutor), så helgen får bli lugnare med en massa bak och utevistelse.

Jag tänkte faktiskt att Lill kunde stanna hemma idag, fast å andra sidan ska jag söka fler aktiviteter, ordna lite recensioner, plugga lite Matte och ordna månadens papper. Lill stod ändå i overallen med pyjamasen på och ville gå med Thea. Det lugnar samvetet inför arbetet senare...snart 2013 och jag åtminstone måste ha en plan redo.

Igår fick vi hem ett Ellospaket och vad Thea blev glad! Alla kläder var så fina och hennes rosa stövlar hade kommit. Oslagbart när man vet att barnen mår bra och är lyckliga och trygga små individer. Jag är tacksam för tiden vi har tillsammans och har all förståelse för de som känner tvånget att arbeta tidigt...vi har istället gjort avkall på en del saker och räknar med mer jobb senare, när barnen är större.

Det och det faktum att familjen har behövt sin tid. Jag har stundvis känt mig väldigt ensam senaste tiden hemma, men den extra tiden jag har med barnen är obetalbar.

Planering A och O.

packade lite av varje i klädväg för dagen...nu börjar regntunga snölappar falla utanför fönstret. Dags att ta ett beslut mer mot vardagen...vi har ju snart jul och nytt år framför oss...frågor besvaras med fler frågor som sen ger svar...

Tanken är att endast behöva förskola 15 timmar i veckan för en överskådlig framtid. Jag tror inte på att ha barnen på förskola 40+ timmar och hade om ekonomin tillät just nu, helst varit hemma och bara umgåtts med andra barn på lektimmar etc. Men senaste tiden är jag glad att både liten och stor trivs på förskolan i den lilla barngruppen och timmarna är alldeles tillräckliga, för de får det bästa av två världar. Barnen i närheten befinner sig ändå nästan alla på förskolan dagtid, så det blir inte lätt att träffa nya kompisar medan vi är ute.
Visst trivs de riktigt bra hemma och vi har aldrig tråkigt utan hittar alltid på en massa skoj tillsammans.
Just nu blir det mycket bakning och pusslande och givetvis bus med katterna då vi har nio ett tag till i huset. Många turer ute, promenader och upptäcksfärder.

Jag är tacksam över att barnen får växa upp nära djur och får erfarenheten av små kattungar, omvårdnad och den kärlek och närhet husdjur behöver för att utveckla deras underbara personligheter.

Nu dags att skrida till verket, ringa ett arbete, maila ett annat om förslag som får bollas innan samtal. Sen skicka in fler studiepapper och dagen kommer innebära en lång lista till Tradera.

Det är så skönt med vår vinterrensning.

Farsdag firade vi med en lugn söndag. Vi regnade praktiskt taget inne hela dagen, men hann med att baka muffins och ett långbad. Vi hade tänkt åka till våra föräldrar, men inget ont som inte har något gott med sig. För första gången på väldigt länge, hade vi ett ordentligt samtal kring vardagen och jag tror och hoppas att vi klarar allt tillsammans.

Studieplanering - allastudier.se

Jag har ganska nyligen bestämt mig för att bli student igen på deltid via Komvux på distans, för att få fullständigt slutbetyg, för att bredda mina matematikkunskaper och för att läsa mer Företagsekonomi och Bokföringskurser. Sen har jag även tagit fram min bokdröm på nytt och funnit en del intressanta skrivkurser, som passar bra för mig som nystartad frilansare.

Alla studier hittade jag snabbt till och fann en hel del intressant information. Allt är samlat under samma sida.
Där finns artiklar kring yrken och studier, ett bra forum för diskussioner, lönestatistik och fakta kring de skolor som erbjuder utbildningar.

Alla studier är perfekt för de som likt mig, har gjort ett längre uppehåll pga arbete och andra livshändelser och som nu tar steget ut i utbildningsvärlden på nytt. Allt du behöver för att hitta den rätta utbildningsvägen och de rätta kurserna för just dig.

Ta steget och följ din dröm! Det är aldrig försent att lära!

Edona

Jag hittade till en för mig ny hemsida med smink; Edona.
Det jag främst gillade att läsa om deras produkter var att de inte är djurtestade,
och 100% naturligt smink utan tillsatser, vilket passar mig perfekt som miljö och djurvän.

Deras utbud är väldigt bra och passar de flesta, med de vanligaste produkter som man kan komma att behöva och med djupa färger som passar fint både till vardag och fest.

Varorna känns lyxiga till ett alldeles överkomligt pris och ett lättare smink som man även kan glömma att tvätta bort under natten.

Företagets kundkontakt har generösa öppettider och man får svar på mail inom 24 timmar. Snabba leveranser inom 1-3 dagar, endast 19:- i frakt och du har öppet köp i 14 dagar.

Jag med problemhy pga hormonell obalans, sk Pco, känner mig definitivt nöjd med dessa produkter! Mineralsmink känns alltid som ett lättare och bättre alternativ bland de märken som finns ute på marknaden.

Jag vill bli miljonär!

161 miljoner ikväll på onsdagslottot. Tippat och klart!
Vintern kom tillbaka efter gårdagens regn!
Härligt!

Första lovet

...första föräldramötet ikväll, dags för förkylning efter att äldsta dottern börjar bli lite bättre efter snart en veckas förkylning. En eländigt svullen hals som kliar och näsan lätt täpp...

Sen har vi det faktum att det är måndag och det är en del möten och telefonsamtal, som både lockar med förväntan och hägrar med en del oro. Vi har haft en tuff tid, men väntar nya tider. Arbetsfronten kommer nog förändras i sakta mak.

Jag kommer gå på information, kurser i bokföring etc. Nu är ansökan till Komvux klar så jag äntligen får komplettera mina betyg, som jag lagt för mycket åt sidan, till fördel för barn och jobb.

Trevlig söndag!

recept kommer...

Röd vinbärskaka

kaka:
1 dl socker
4½ dl vetemjöl
1 msk bakpulver
150 g rumsvarmt smör
1 ägg
2-3 dl röda vinbär
strössel:
1½dl havregryn
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
50 gram smält smör
Blanda de torra ingredienserna till kakan och arbeta ner smöret och rör sedan i ägget. Bred ut i långpanna (20×30 cm) med bakplåtspapper i. Häll ut vinbären jämnt över kakan. Blanda ingredienserna till strösslet och ”strö” blandningen över vinbären. Grädda i 200 grader i 20 minuter. Låt svalna och skär i rutor. Servera med vaniljglass eller vaniljsås.


Läs mer: http://sotasaker.com/rod-vinbarskaka/#ixzz2AbhJUWoV

Klassiska mockarutor som även kallas kärleksmums.

Mjuk kaka som bakas i långpanna och glaseras med en chokladglasyr. Mycket goda rutor. Detta recept har jag gjort många gånger!
Tid: 1 timme, varav 30 minuters arbete
ca 15-30 st beroende på hur stora rutor man skär
Ingredienser:
150 g smör
eller margarin
2 st ägg
3 dl strösocker
3 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3 msk kakao
1.5 dl mjölk
4.5 dl vetemjöl
Glasyr:
50 g smör
eller margarin
3 msk starkt kaffe
eller 3 msk vatten och 0.5-1 tsk snabbkaffepulver
1 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
3 dl florsocker
Garnering:
1-2 dl kokosflingor
Utrustning du behöver:
1 st långpanna ca 25x35 cm med minst 3 cm hög kant
elvisp
Gör så här:
1. Sätt på ugnen på 225°C. Ta fram en ugnsform, ca 25 x 35 cm med minst 3 cm hög kant som du antingen smörjt med matfett och bröat med ströbröd eller kokosflingor eller också klätt hela formen med bakplåtspapper.

2. Smält smöret/margarinet och låt svalna.

3. Knäck äggen och tillsätt socker i en bunke.

4. Vispa ägg och socker pösigt med elvisp.

5. Tillsätt bakpulver, vaniljsocker och kakao. Kakaon kan siktas om den är klumpig.

6. Vispa snabbt ihop med elvisp.

7. Tillsätt sedan mjölk, vetemjöl och det smälta smöret.

8. Vispa försiktigt snabbt ihop till en jämn smet med elvisp på lägsta hastighet.

9. Häll och bred ut smeten i formen.

10. Grädda i nedre delen av ugnen i 225°C i 10-15 minuter. Gör under tiden glasyren.

11. Låt kakan svalna under bakhandduk tills glasyren är klar.

12. Smält smör eller margarin i en kastrull. Ta bort kastrullen från plattan.

13. Tillsätt kaffe, kakao, vaniljsocker och florsocker.

14. Vispa till en jämn smet.

15. Bred glasyren över kakan medan glasyren fortfarande är varm.

16. Strö över kokosflingor. Låt glasyren stelna.

17. Skär kakan i fyrkantiga bitar när glasyren stelnat.

Källa: http://www.recepten.se

Vintertid...

och jag trodde jag vaknade 6.00 enligt köksklockan, men mobilen rättade mig. Nu blir det alltså mörkt redan vid 17...men om ett par månader vänder det igen!

Kaminen på -8 utanför fönstret...ljus tända och hostiga tösen somnade om bredvid mig. Bäddar ordentligt vid tv:n innan värmen kommer igång. Hämtade nyss in frusen och envis kattgubbe.

Så här fann jag våra snart sju veckor gamla kattungar efter frukost;
Grabben (namntips?) 748g, Edith 770g och Elvira 505g.

Igår var det finlördag och då blev kvällsmaten serverad på silverbricka.

"Mamma, mamma, se så stor jag är!"

Tro mig gumman, jag ser hur stor du är på väg att bli. Jag får knappt kalla äldsta dottern för lilla tjejen längre. "Mamma, jag är en stor flicka!". Ändå kryper hon stundvis upp i famnen och syskonkärleken bränner över älven och tillbaka en del dagar. Det är tufft att växa upp och bli så medveten om allt runt omkring. Vänner tar större plats, syster får inte följa till förskolan, fast andra stunder är de bästa vänner.
Det märks att vi har ordnat en riktig familjehelg. I torsdags var det en vecka sedan drygt som mina hjärtan var på förskola men det gick hur bra som helst. L grät dock när jag hämtade de och det skär lite i hjärtat, för jag reagerar direkt med tanken på om hon har varit ledsen länge, utan att visa det, men hon hade ätit bra och busat med glatt humör. Rena energiknippena vi hämtade och det värmer så att se att de trivs.

Det vänder snabbt humöret. Ikväll är en sådan dag, då jag verkligen har tränat på mindfulness och levt i nuet. Vi har bakat Tigerkaka och gjort mer trolldeg och promenerat ute...vi har sett film och bara tagit det lugnt. Humörväxlingarna i vardagen är tuffa att hantera, men jag lär mig jag också. Jag är inte mer än människa. Jag tror inte på att bråka, men jag verkar ha svårt att bli av med en ful ovana; skrika...och det tar dottern efter...jobba på det, jobba på det.

Veckan som kommer, vill jag inte tänka särskilt mycket på. Vi har en del tuffa möten framför oss och jag vacklar mellan hopp och starkt tvivel, kämparanda och känslan av att vilja ge upp.

Tuff balans, men jag väljer oftast hoppet. Jag befinner mig här och nu, med sovande barn och sovande katter och lite favoritserier. Fringe nästa.

Hemmaföräldrar

fann jag som bekant under mitt googlande efter förskolan och ämnet att lämna gråtande barn på förskolan. Jag hittade sedan en grupp via Facebook, och jag kände direkt att här hör jag hemma.

Tack alla för era kloka tips och råd.

Från en säkrare mamma, som lyssnar på magkänslan och verkligen arbetar på en tid med så lite förskola som möjligt!

Medium - att finna min katt...

Ja, jag tror på sådant. Jag tror på känslan jag bär inom mig sedan augusti 2010.
Min katt är inte död...han finns här någonstans. Jag känner det så starkt inom mig.
Jag tror han kan bo hos någon och jag tror jag kan finna honom igen...
Jag hoppas och tror på mirakel. Min kattgubbe skulle bli själaglad, då han inte är densamma utan sin vapendragare...

Vi ringde Signar i norrbotten för en tid sedan och fick bra information och nu fick jag ett tips om att kontakta en kvinna via "Goda energier".

Känner ni till något bra medium, så tipsa gärna, eller dela med er om ni har något tips.

Hittelön för försvunnen katt

Utspel under partidebatten...

...ja, det kan man nog kalla det...jag har aldrig röstat rött och efter dagens partidebatt, kommer det nog aldrig hända heller. Jag brukar inte generellt diskutera politik särskilt ofta, men idag satte jag nästan lunchen på tvären.

Jag tror inte på 10-årig obligatorisk skola. Knappt att jag tror på 3-årigt gymnasium, då det i många fall är hemskt många håltimmar och förberedande inför yrkeslivet, vilket bara vara individanpassat, som så mycket annat inom barn och skolbarnsomsorgen.

Vad skulle en obligatorisk 6-årsverksamhet kunna ge, som man inte kan ge hemma? Jag som tom tror på delvis hemundervisning, just för individen. Alla passar inte in i dagens skolsystem. Vi har knappa resurser till de som är i behov av extra stöd, så att det magiskt skulle förändra läget, bara vi inför ett extra år, är för mig obegripligt...

Jag vet inte vart jag står till nästa val. Jag brukar se mig själv som grön, men jag känner att det blir ganska rödgrönt i framtiden och det val jag känner är mest träffande i dagsläget är Kristdemokraterna...men jag tvekar och följer debatten med spänning.

Första snön

Jippie vad härligt det ska bli sen framöver med ljusare tider...förutom då solen och det ljuset som försvinner redan vid 18 och kommer korta dagsljuset än mer snart.

Idag har varit en bra dag. Den bästa på länge. Den dagen jag sätter ner foten gentemot de bekymmer vi har annars. Det är aldrig lätt att stå utanför fönstret och se in....förstår nu hur många säkert kände när jag blev utbränd -02...de jag tog distans från.

Man är sin egen lyckas smed...jag bär mig själv framåt, medan andra finner sin väg. Jag kan bara ge råd, men inte begära att någon ska följa de...

Jag längtar till mina första uppdrag!

Funderingar kring kattfamiljen...

Gubben 8, Tyra 2.5, Lady 2.5, Casper 1, Trinny 5mån, Siri 5mån och Edith 5v + hennes två syskon. Så sammanfattas vår nuvarande familj.
Jag skulle hemskt gärna ta emot fler, men inser att vardagen sakta men säkert knackar på bakom dörren. Därtill har jag inte riktigt än gett upp hoppet om Bönan, numera 5.

Den som lever får se...de andra lever kvar i minnet och kan inte ersättas hur många katter som än skulle snubbla in genom dörren.

Lady och ungarna kommer mer in i gemenskapen och att ha fler katter kräver främst tid för alla.
Jag har ett stort hjärta, men jag vill kunna ge av min tid, så alla har chansen att bli som vår ursprungliga kvartett;

Molly, Trixie, Gubben och Bönan.

All of these lines across my face...

...Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

I climbed across the mountain tops
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
Yeah you do and I was made for you

You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
And all of my friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess
No, they don't know who I really am
And they don't know what I've been through like you do
And I was made for you...

All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

Oh yeah, well it's true...
I was made for you...

Skribentjobb sökes

...och första ansökan har precis skickats till ett större företag som översättare svenska-engelska.
Dags att börja någonstans. Jag uppskattar verkligen att skriva och jag har tidigare skrivit en hel massa anteckningar som bekant efter resan till att bli fler...nu behövs lite tid och vakna nätter för att påbörja drömmen. Kortare uppdrag, recensioner etc.

Allt är välkommet!

Hittelön för försvunnen katt

Hittelön "Bönan"

Jag bara måste lägga in bilden och efterlysningen på nytt!

Sprid ordet ni som läser!

Kanelbullens dag

Tänk att 500m tar 40min i ösregn. Stopp för bärplockning och posthämtning. Även om lämningen var hemskt tuff är jag glad för de goa skratten och lekstunden när vi kom dit. "Hejdå!" är kodord för "Panik. Mamma lämnar igen!" tills motsatsen bevisats.

De äter bra på förskolan och Lill pratar mer och mer och vågar ta för sig. Hon går även runt och nynnar på sånger de sjungit under dagen och när vi hämtade henne ville hon först inte släppa taget, men efter en stund var hon fullt upptagen med att visa alla leksaker. Hon vilar 1.5 timme och är fröknarna utom synhåll eller en bit bort vänder hon sig bara om för att bekräfta att de är där och sen fortsätter hon med sitt.
Kanelbullens dag hade de också firat, men jag bakade lite bulla i brådrasket innan hämtningen så det blev bullfest här hemma också.

Jag ser framstegen och försöker lägga tvivlen bakom mig...men visst vore det hemskt skönt att kunna vara hemma heltid ett tag till.

Inskolningen är nu slutförd efter drygt en månads tid. Nu har T allmän förskola och L bokat samma tider, 15 timmar per vecka, då vi i samråd med förskolläraren anser att det är alldeles tillräckligt att börja med.

Överraskning

från förskolan. T's första halsband. Hon hade ordnat ett paket att öppna när vi kom hem.

Tillbaka på ruta ett...

med lämningen...det ska gå snabbt och effektivt trots tårar...jag har inte en chans att hinna med, än mindre barnet...vad ska jag göra för att få pedagogerna att förstå? Jag önskar att i SISTA HAND gå från ledsen tös...
Sista dagen på inskolningen och igen känns det som att kommunikationen går åt skogen och jag känner inte att hon är bra inskolad eller ens redo när hon inte kan få lämna mig utan att bli ledsen...
Vad skiljer mannens lämningar mellan mina? Ses jag som den besvärliga som vill ta allt i min egen takt och innan stressen kanske sätter klorna i mig, så är det bäst att springa.
Jag var trygg igår med lämningen och två glada barn, men jag avskyr att känna mig i underläge och att faktiskt i slutändan, trots samtal, inte respekteras.

Vi har ingen annan förskola nära...och väldigt få barnvakter, så att jag skulle ens känna mig bekväm att arbeta heltid, finns inte. T har allmän förskola och L har 15h om det behövs.
Jag inser att det blir många kvällar för att få klart mina kurser, för att kunna jobba och hålla ihop ekonomin.

Min plan är snart klar! Mitt ärende om F-skattesedel avslutades igår så nästa steg är en egen hemsida, med uppdragsinformation och diverse.

Ja, jag vill inte berätta för mycket än, då allt har några månader på sig att sakta byggas upp och falla på plats.

Vad jag annars känner att jag har framför mig är ett beslut som jag dragits med en längre tid...ett beslut jag skjutit på framtiden, med hopp om att det mesta ska vara som förr. Ibland känns allt bättre, men många, för många gånger blir jag bevisad om motsatsen. Tvivlen sitter fast i mig...ilskan och känslan av maktlöshet...glädje och hopp mixat mitt i allt, tankar på allt med barnen som prio 1 och vad ska behöva hända, för att allt ska bli bra igen...? Varför ?

Vårdnadsbidraget för alla...varför inte...

Vår hemkommun vill tillsätta fler socialsekreterare...samtidigt säger de nej till vårdnadsbidrag, som kan ge föräldrar till barn i tidig ålder en chans att vara hemma mer och inte behöva ha barnen i förskola på heltid...jag undrar i mitt stille sinne hur politikerna har tänkt där...varför inte lägga resurser från start istället för att behöva ett större skyddsnät, när barnen blir äldre...

Nu löser de flesta hemmavistelsen på egen hand, men ett välkommet bidrag istället för att ha barnen på förskola och samtidigt spara pengar på samhället som inte behöver lika stor buffert för förskolan borde väl ändå på sikt vara bättre?
Jag är för jämställdheten och förstår rädslan kommunen har kring det arbetet, men jag kan för mitt liv inte förstå hur jämställdheten kan få gå före våra barn?

Jag erkänner att mina prioriteringar har i stort sett förändrats helt sedan vi fick barn. Jag är inte samma person som gömmer mig i jobbet och hemma med katterna. Mitt första och största fokus är barnen och hur de ska må så bra som möjligt.

Jag pratade med ena fröken på förskolan idag och vi har grundtimmar 15h för båda barnen idag. Då vi inte varit riktigt redo för förskolan och då mycket har hänt senaste tiden ansåg även hon att det bästa är att våra barn får vara hemma större delen av tiden och att vi gör rätt som prioriterar barnen först.

Senaste veckan har jag sett hur bra de trivs på förskolan, men de blir trötta och behöver pauser hemma, liksom T behöver en del tid med andra barn, som då går förskola och lekparkerna häromkring ekar tomma under dagtid...L har börjat leka mer med barnen senaste dagarna och inte bara bredvid, men då hon endast är 1,5 är ju hennes primära behov familjen.

Det är största anledningen till att jag för närvarande väljer att förlänga ledigheten och arbeta nära hemmet. Barnen är mitt allt.

Lyssnar till mitt inre...

och inser att lämningen och även hämtningen idag väckte en oerhörd oro kring fortsättningen...det bästa jag kan göra på måndag är att backa ett steg.

Lilla hjärtat sprang till mig direkt hon såg mig. Vi klädde först henne och sen hennes syster. När pedagogen sa "Hejdå!", hoppade L högt, "Ooohj, ohj!" och slet tag mig kragen på mig och ville upp i panik i famnen. Det är tyvärr ett bevis på en felaktig association och relation till pedagogen. L reagerade precis som att det var hög risk att hon inte skulle få följa med mig hem, utan ta farväl igen...inte bra, inte bra alls.

Nu är vi hemma tillsammans till nästa vecka och hemska tid, vad samvetet svider...jag ska ringa förskolan inför veckan som kommer. Varken jag eller barnet har blivit trygg av lämningen. Ett barn ska ändå få mer möjlighet att själv välja att gå till pedagogen och skapa en trygg relation, vilket jag känner att vi misslyckats fatalt med.

Frågan är om vi ska lämna till en annan pedagog, be att L går in med sin syster eller om vi helt ska hoppa över förskolan för L? Jag är som sagt full av tvivel, men vet att vi måste backa. Jag kan inte lämna ett otryggt barn inför en längre förskoledag med vila som avslut, om hon inte ens vill lämna oss under morgonen...

Jag respekterar allas åsikter och jag är hemskt tacksam för den längre inskolningen, men den måste nog få ta ännu längre tid. Jag kände oro inför L och valde att prova efter pedagogernas teori. Nu till veckan är det jag som förälder som bör respekteras. Jag sa att jag var orolig inför att börja lämna och jag ville helst lämna utan gråt...

Med facit i hand, vem hade rätt? Inte var det pedagogen! Jag har all respekt för yrkesgruppen, men som jag skrev tidigare; Jag är expert på MITT barn!

Hjärtat mitt...

Lill sov oroligt och ville först vara vaken redan vid 5. Inte släppa taget om mamma som stannade en stund...klockan 7 tyckte hon att det var bra och kom smygandes till köket.
Redan vid kläd och blöjbytet kände jag att förskolan kommer bli tuffare. En motvillig tös sprang runt med frukost varvat med kläder. Flera gånger stannade vi upp och kramades och pratade.
På vägen dit åkte båda i vagnen då T var betydligt tröttare av seg snuva och tuffa uppvaknanden under natten.

Väl på förskolan vill L inte upp ur vagnen och sen ville hon inte lämna famnen, men sen gick det bra att klä av henne. Jag känner lite stress att lämna snabbt, men L börjar gråta igen. Jag provar sträcka över henne och säga kort "Hej då" men det blir bara värre.
Men jag bestämde mig att ändå kolla av och väntade ute i hallen medan de gick. Hon grät lite i några minuter till och sen samlade hon sig...det skär i hjärtat...

Gick jag emot mina principer igen, för att prova förskolans variant av effektiva lämningar...? Ja, definitivt. Jag som skulle gå idag...Men, i eftermiddag kommer vi få tider för nästa vecka och det pratas om att de ska få stanna längre och vila, men jag lämnar inte ett ledset barn en tredje gång, som inte går frivilligt till pedagogen...det har jag inte samvete kvar till att göra.

Jag ska ge på förslag att komma ännu lite tidigare och stanna kvar, klä av i sakta mak, prata lite mer med Lill och be att hon kanske går in med T till de andra barnen, eller så sitter vi kvar tills hon är redo att gå med pedagogen...

Usch, jag känner mig misslyckad i skrivande stund...men jag måste göra vad som känns rätt. Jag vill inte skapa en känsla av rotlöshet hos mina barn. Är Lill för liten att lämnas, så är hon det.

Då är det upp till oss föräldrar att ordna vardagen efter henne, inte tvärtom.

Dynamiska duon

hade också tänkt börja förskolan idag!



Nu är det drygt en timme sedan lämning och snart får vi träffas igen. T sprang glatt iväg med en nyfunnen vän,     och kom sedan på sig att hon glömde vinka och kom snabbt tillbaka...L däremot fick det oerhört tufft och började storgråta när hon insåg vad som var på gång. När jag skulle lämna över henne drog hon tag i mig och ville absolut inte gå...när hon precis lugnade sig lite, tog pedagogen över och det var lite bättre, men inte helt okej.
I min värld inte alls okej...jag grät när jag gick därifrån...jag vet att många säger "Bara gå...det blir lättare för barnet och för dig!" men mina principer blev för ruckade idag och magkänslan jag gick med var inte alls okej...så imorgon går vi om hon inte blir gladare.
Jag vet inte än hur hösten blir...faktum är att jag vet inte exakt vad jag vill, annat än att finnas här för mina barn och katterna...allt annat har bleknat mer senaste åren.
Kampen att få barn har satt sina spår och det finns inte mycket som jag inte skulle göra för mina barn!

Dags att tänka om!

Morgonens tvivel...

Tur för katten att jag somnade efter 20. Tyra apporterade runt en dockas borste och jamylade runt för att jag skulle förstå 4.30 att alla är hungriga.

Jag var helt slut efter dagen. Å andra sidan brukar jag ofta ta för vana att stiga upp tidigt i alla fall, åtminstone när vi har fler katter som behöver tillsyn och nu behövde Lady och kattungarna även de lite kärlek och tid. Ett sant nöje, så jag stannade en stund.

Igår var T lite tveksam till förskolan, men lämningen gick ändå bra och de lekte direkt de kom dit. När vi kom för att hämta de, möttes jag av en kramig L och en glad T. De hade ätit bra och allt hade gått bra under tiden ute och vid lunchen.
Alla var lite trötta mitt på dagen, så vi tog fram lite kakor och gott som jag hade lovat T för att fira deras första lunch på förskolan. En stund senare medan lillasyster vilade middag satt jag och T i soffan och kramades och då kom frågan som skar i hjärtat;

"Varför måste ni lämna oss...? Varför lämnar ni mig och L?" Så, även den tappraste dagtid, funderar desto mer när tröttheten slår in, och tankarna samlas...ja, vad svarar man på det? Automatiskt vad som kom i åtanke var att mamma behöver jobba lite grann, så då kan det vara bra om de kan stanna på förskolan ett tag och leka och ha roligt tillsammans med barnen de timmarna. Det märks även att L har svårt att bli lämnad, för väl hemma, vill hon aldrig lämna mig...

Jag tror och hoppas att allt ska vända. Älskade barn.

Idag lunch igen på förskolan och sen...ja, det finns alltid saker att göra :-)

2 veckor gamla

244g 297g 295g. Härligt att följa de små.

Middagspaus

Casper och Tyra på sitt håll...och barnen på ett annat.

07.00 och nollgradigt ute...

Idag är det tredje veckan av inskolning på förskolan och det är även dags att borsta av vinterskorna till små fötter. Idag är det 13 veckor kvar till julafton och under helgen var det höstdagjämning vilket syns ute nu varje morgon när frosten visar sig.

9.30 och två timmar framåt blir inskolningen idag och det är premiär att stanna kvar och äta lunch med barnen och fröknarna. T har sett fram emot denna dag och frågat oss under helgen när det är dags för förskola. Förra veckan i torsdags var det tänkt att dagen skulle bli längre på förskolan, men då 18 månaders Lill gick med darrig läpp ett par gånger de timmar de var där, blev det snabbt ändrat till att ta det lite lugnt. Hjärtat hade frågat efter mamma...

Nu dags att göra sig redo innan huset vaknar, men då mycket händer under hösten hade jag tänkt att bloggen ska bli flitigare uppdaterad och jag har en massa att dokumentera.

Lady nybliven mamma

Kvällen innan det var dags. Mys för hela slanten.

8.35, 20 minuter efter att tredje och sista ungen kommit ut.
Vägde allihopa under eftermiddagen. Paddan (hona) 81g 2:an röd (hane) 90g 3:an rödbeige (hona) 82g.

Helt plötsligt har vi 10 katter hemma!
Ett underbart kattliv!

Rätt tidpunkt för förskola?

Vi har tänkt prova med inskolning för våra barn 3.5 och 1.5 men jag har en orolig mage som säger att det är för tidigt. Jag har föräldraledighet kvar och möjlighet att backa än. Bakgrunden till osäkerheten är separationsfasen...är vår dotter alls redo?

Rent generellt är jag nog mot att lämna små barn innan 2-2.5. Ädsta pratar om mer kompisar då de flesta går förskola. Men...samtidigt som hon pratar om kompisar följer hon mig varje steg jag tar hemma.

Visst nickar yngsta om jag går någonstans och säger att jag kommer tillbaka men hon väntar mig tillbaka. Hur blir den väntan på förskolan? Det är ju en helt annan sak att vara hemma med andra föräldern medan man jobbar...men även där gråter hon nästan när hon ser mig.

Jag är beredd att backa på beslutet men samtidigt kan det vara tryggt för de att har varandra. Svårt, men det sägs ju att man ska lita på magkänslan.

Kan det vara meningen att små barn ska lämnas på förskola?

Läste även lite i denna blogg;

Om skrikande barn vid dagislämning

Axplock från Hemmaföräldrar.se;

Det finns förstås en individuell variation i barns sociala och känslomässiga utveckling. Man kan av den vetenskapliga litteraturen nog ändå dra slutsatsen, att det är först från cirka tre års ålder som alla barn hunnit få den självuppfattning som behövs för att de i trygghet och utan större problem ska kunna utvidga bekantskapskretsen av vuxna. Min slutsats i boken Tid för Barn blir därför att samhället åtminstone till dess barnet fyller tre bör erbjuda föräldrarna omsorgsalternativ som svarar mot det enskilda barnets behov och som medger möjlighet till vård i hemmet.

Lieberman (1997) menar att separationsångesten hos många barn når sin kulmen vid 12–18 månaders ålder. Barnen har betydligt lättare att skiljas från modern vid 30 månader. Cullberg (1996) instämmer: ”Många barn placeras på dagis mitt under den fas där vi vet att barnet är som mest känsligt för skilsmässa och där behovet av trygghet är som störst.”

Det tror jag också egentligen, för tänk om hon halkar efter äldsta systern. En variant är att vi provar varannan dag, arbetar om varandra och inte låter de gå heltid. Jo, separationsfasen kommer de alltid att genomgå mer eller mindre, men tänk blir de oroligare med förändringarna att börja förskola. Det är förvisso olika det också. En del barn är mer framåt och inte lika blyga eller osäkra.

Usch så hemskt. Hoppas de är ordentligt lyhörda under dagen och hör av sig om det verkar bli tuffare.

Jag trodde inte heller beslutet skulle kännas så här tufft. Jag som längtade en tid till att arbeta, vill bara lämna det nödvändigaste. Det pratas om förskola som något som alla bör gå. Vet inte hur många gånger de frågat om förskola på bvc och anser att det är bra.

Som ni ser har jag senaste dagarna verkligen hamnat i Moment 22. Jag beter mig som om jag skickar bort barnen för alltid. Ett beslut utan återvändo!

När syskonkärleken blomstrar!

Titta på Why Can't We Be Friends- War LYRICS på YouTube

Bönan (Beanie) missing since 2010-08-30

Originalkvartetten...

Ler och långhalm...Gubben är sig inte lik utan en riktig ensamvarg sen han förlorade sin vän...

Jag letar fortfarande efter svar...annonserar via Blocket.

Bästa Trixie...vår näst första katt. Dynamiska duon, Molly och Trixie.
Hon lämnade oss 2011-08-22. Cancer vid ryggraden, nära hjärtat. Anemi.

Augusti känns som en tuff månad vad gäller våra fyrbenta...

Varför gå in...? Det regnar ju bara lite!

Underbar helg med barnen

Insektsrace i köket imorse...mor, son och Trinny sprang som yra höns. +35 mot väggen så pausade inomhus i väntan på mer tvätt att hänga. Den borde torka snabbt i värmen. En helt vanlig söndag. Tänk nästa vecka är de 12 VECKOR!

Vi har njutit av solen i lagoma doser. Idag sa gumman till mig "När man blir för varm kan man gå in...och se TECKNAT!" Absolut. Vi såg Dora. Det märks fortfarande att åldersskillnaden kan vara tuff, knappa 23 månader.
Det gäller att få tid på tu man hand. I lördags ritade vi, målade och hoppade hage under eftermiddagen. Ingen kunde sova direkt då det fortfarande var ganska varmt i huset så vi dukade fram chips, salta pinnar och kalla drycker och som gumman pratat om det idag.

Under dagen passade vi på att svalka oss i vattenspridaren och en stund senare efter lite mellanmål badade vi alla tre tillsammans. Lill tyckte vattnet var för djupt så hon kröp upp i min famn och satt där och kramades. När hon gick upp ville gumman också kramas så efter att hon schamponerat och sköljt håret alldeles själv satt vi kvar i vattnet en stund. Jag älskar mina barn så det gör ont ibland. Kan samvetet kring hösten, arbete och andra tankar jag har spela mig ett spratt.

Efter kvällsmaten tänkte vi prova en tidigare kväll i samma säng, men efter en stunds bus insåg vi att Lill kommer lättare till ro i egen säng och gumman som vanligt, nära mamma.

För en stund sen vägde jag kattungarna. Hushållsvåg och en Big Packform för bästa resultat då de snart växt ikapp vår äldsta, minsta gumma.
Trinny 1205g "50" 1325g "Mini" 1326g. 11.5 veckor och sladdisen väger tyngst.

Senaste tiden har jag gett upp burkmat efter veckors tester av tillagad mat samt torrfoder. Lådorna (magarna) mår bättre.
Lilla Molly...i eftermiddags trodde jag hon hade slutat andas i värmen, men hon sov lätt...inte skrämmas. Helt galet hur en del katter sover.

Vakar uppe en stund till...för varmt för att sova, för många tankar för att kunna varvar ner och mitt hjärta sover oroligt och ropar efter mamma i sömnen.
Dags att ställa klockan för bokning av veterinär till de små.

På återseende...läste ett träffande citat idag;

"If you can’t forgive and forget, pick one. — Robert Brault"
Jag väljer nog "forgive" "Forget" kräver sanningen.