Bf +5

Det händer saker!
Igår eftermiddag kände jag mig illamående och lite tröttare men ändå mer uppe på benen. Vid 17.30 satte vi oss vid bordet för att äta en senare middag; ugnsstekta kycklingfiléer, pasta och svampstuvning. Efter några minuter började jag få värk i ryggen och kort därpå fick jag värkar först med 10-12 minuter första timmarna och sen under kvällen fram till 2-tiden under natten så kom de med 8 minuters mellanrum, ibland nere på 7...jag försökte stå och gå så mycket jag kunde men de flesta värkarna gjorde att jag vek mig över vad jag än kunde stötta mig mot.
Äntligen kom jag dock till ro och fick sova till 6-tiden ungefär och vaknade upp av lite molvärk och hunger. Så jag åt lite grann och försökte somna om men fick lite värkar. Sen släppte det mer och jag sov ända fram till 11-tiden.
Nu sitter jag precis och klockar värkar igen sen en timme tillbaka och äter samtidigt medan familjen är ute på promenad. Allt mellan 8-10 minuter igen. Jag pratade med barnmorskan imorse och hon sa att när det är på gång så pass så kan jag bara vända mig till förlossningen nu med funderingar och passa på att vila när jag kan för det kan vara nära nu!
Det här är baske mig inte förvärkar utan pinvärkar. Slemproppen gick på nytt igår förmiddag vid 12 och vid 23-tiden försvann en större del än tidigare under dagen. Denna pinväntan. Jag var så slut igår när jag somnade med katten och önskade bara att det skulle dra igång ordentligt under morgonen så det fick vara ett slut på allt. Om det här bara fortsätter utan resultat så ringer jag efter hjälp! Jag försöker att ta det lugnt under värkarna för jag vill inte stressa upp gumman i onödan och än så länge går det bra :) Lilla tösen.

Tanken på att behöva lämna henne igår satte igång världens tårkalas. Hon är ju så go... min älskling, mitt allt. Senaste dagarna har varit så sköna när jag har varit piggare. Jag har lagat middagar så det står härliga till. I förrgår åt vi lax och potatishalvor och hollandaisesås och dagen där innan lagade jag en Tonfiskgratäng och allt har varit så uppskattat. Hon har varit så glad över att få vara mer med mig och vi har busat, kramats, läst böcker och sett på tecknat. Ok jag är inte världens mest mobila mamma just nu men jag försöker så gott jag kan. Kramarna, pussar och slängpussarna värmer så i hjärtat och ja, jag fuskar ibland med att bära upp henne för att vara extra nära, men självklart tänker jag på hur. Lite fusk har ingen tagit skada av, så länge det inte tar ont. Det ska bli så roligt när vi kan springa runt och busa igen.

Nu är våren på väg på allvar. Igår hade vi sol ett tag under förmiddagen och det var ljust till efter 16. Mot kvällen började det blåsa rejält men idag igen så är solen än större och det är varmt och skönt. Vår, vår härliga vår!
Jag har fått ett till svar från ett medium angående vår katt och svaret lyder "Han har ett nytt hem för tillfället. Barnet i huset visste inte att det var er katt". Misstankarna höjs och vi markerar in ett område som vi fått fler tips från tidigare, där han senast sågs till, ett par kilometer ifrån oss.

Jag vägrar ge upp hoppet!

----------

20.30 Sitter och klockar värkar och hoppas på att de inte stannar av igen i natt för det börjar bli drygt. Sen  13-tiden idag har de kämpat sig ner till snart 8 min så hoppas hoppas ! ! !

Bf +2

och senaste dagarna har kantats av nattsudd och middagsvilor. Helt ofattbart vad trött jag är numera. Just nu sitter jag och klockar lite för jag kan ändå inte slappna av tillräckligt för att sova. I ett par timmar har jag haft onda förvärkar som sliter ner till ljumskarna. Mini har varit lite mer aktiv också så något är på gång iaf för tidigare idag hade jag också onda förvärkar och värk i ryggslutet.

Det är bara att vänta och se. Tänker på vad läkarna sagt "Med tanke på tecknen som visat sig så kommer du nog inte gå över tiden" Ha ha :) På måndag ska jag ringa de för mer råd och kanske är jag redo då för igångsättning?

Ikväll efter vilan så var jag glad att gumman vaknade för då hann jag med kramar och mys i soffan med henne ett tag innan hon la sig igen för natten. Härligt! Så... vad ska jag göra nu en stund? Kanske se någon serie men vilken?

Bf dagen !

är här och jag går och känner efter nu under morgonen hur allt känns, men det är lugnt. Igår var jag på kontroll och ultraljud och bebisen beräknas väga kring 3.2 kg och är lite mindre i överlag än förra gången.
Jag har fortfarande chanser att kunna få en bra förlossning om förutsättningarna finns med mig tills det är dags.
Läkaren gjorde en kontroll av livmodertappen och det är på gång men det bästa är om det startar naturligt. Hon försökte dock reta igång allt lite och det kändes i efterhand när vi åkte till affären och gick runt för lite kompletteringssfyllnad av skåparna hemma.
Gumman var så trött så hon slumrade en stund när hon och gubben väntade på att jag skulle bli klar så de tog en åktur halvtimmen jag var borta. På Coop stannade vi till vid barnavdelningen och direkt fastnade gummans ögon på en mjukdjursko, en meter lång ungefär. Vi gick dit och direkt tog hon upp och kramade den så jag sa åt henne direkt att den tar vi med hem :) och så glad hon blev! Det värmde i hjärtat. Hon älskar alla gosedjuren hon har och bär ofta och alltid med sig ett vart hon än går.

Väl hemma åt vi lite och sen blev det lite bus och kramar med katterna. Efter ett tag så kände jag mig totalt utmattad. Förvärkarna hade fortsatt över dagen så jag tog ett par värktabletter och la mig på soffan och vilade ett par timmar. Under tiden for resten av familjen till faster för uppdatering. Ska ringa henne senare också med senaste nytt när jag har ringt förlossningen under förmiddagen. Jag måste rådfråga de mer kring hur göra? Ont i höfterna och ryggslutet har jag iaf men inte så mycket mer känningar. Igår kväll var jag uppe ett par timmar, spelade, såg tv och surrade på nätet, men sen somnade jag om och vaknade vid 4, men jag tror minsann att jag ska försöka få mig en stund till innan huset vaknar... Jag är tacksam ändå att jag inte valde igångsättning igår då jag var så trött, men... ska jag be om det idag? Det är frågan. Jag är lite rädd att värkarbetet blir sämre och att jag ökar risken för snitt, fast, å andra sidan kan jag ju öka risken för snitt med att gå och vänta, så det är antingen eller. Nåja, nu ska lekmannen lägga ifrån sig datorn och ringa de som vet mer.

På återseende!

Hormoner med humör

och en trötthet utan dess like. Förvärkar innan vilan, låg och pustade i soffan innan jag kom mig till ro en timme senare. Vaknade upp över två timmar senare, satte mig upp och fick lite känningar igen, men sen...tyystnad. Ikväll har jag bara känt lite smått då och då senaste timmarna. Hmm... ställer mig in på ultraljudet som sagt tidigare.

Jag önskar att jag hade stått på mig mer för varje dag som går just nu väntar jag och önskar att det ska starta på allvar, samtidigt som chanserna att inte behöva snitt minskar. Ja, som ni ser är jag inte i form för jag brukar inte känna så här. Men jag och påslag av extra kvinnliga hormoner verkar inte vara en bra kombination och just nu känns det tungt. Inte magen för den har krympt senaste tiden, men humöret och orken.

Jag är så fruktansvärt tacksam och för balansens skull får jag fortsätta påminna mig själv om kampen vi har haft och hur vi lyckades nå fram. Med handen på hjärtat så har det tagit kraft från oss båda, men som jag sa till min man igår, idag och senaste tiden, så visst, jag kanske klarar av att bära barn och ändå hålla mig aktiv utan krämpor, men oron kring allt och hormonerna, det är inte jag. Just nu längtar jag bara till Mini kommer,att få vara en kortare tid på BB och sen få komma hem till min lilla tös och katterna, i hemmets lugna vrå.
Jag är inställd på båda utgångar och får svar imorgon men jag kan inte låta bli att bli lite nere iaf för just önskan om att få åka hem tidigare till familjen är så mycket starkare än förra gången. Sen känner jag mig inte på något sätt snuvad om det skulle bli snitt, för barnet måste ju ut till världen på ett eller annat sätt.
Men jag önskar som sagt att också kan få uppleva hur det är att slippa ett snitt som ska pysslas om, värktabletter och oro över infektion och att under en längre tid få tänka på vad jag gör och vad jag bär och hur jag bär saker. Jag känner inte att jag är en av de kvinnor som lägger en helt annan vikt vid förlossningen för då hade jag krävt igångsättning redan tidigare och inte väntat på att bebisen säger till. Jag bryr mig inte och jag kommer inte behöva medlidande om det blir planerat snitt utan jag kommer behöva stöd för att fokusera på det viktiga och inte det som gör ont och som begränsar mig. Jag kommer behöva många och långa promenader med familjen för att hålla mig mjuk och rörlig och inte sitta stilla för mycket för det kommer jag ihåg sedan förra gången, att det gjorde ont till en början när jag satt för mycket. Ungefär som nu. Jag blir stel av att sitta men behöver ändå små pauser.

Sen kommer jag att kickstarta Projekt Viktnedgång efter hormoner, tidigare tröstätning, stillasittande och lite brist på karaktär :) Tanken är att komma i kläder som jag har lagt på hyllan under en längre tid och att må bättre, bli piggare och starkare. Det kanske inte blir Beach 2011 men jag ska göra mitt bästa. Hittills har jag gått upp nästan 10 kg och förhoppningsvis rasar det av mig som förra gången, så då har jag inte så mycket kvar. Bara 5-10 kg...;-)

Jag vet att jag skriver mycket om bakning, matlagning osv, men jag stoppar inte ALLT i munnen. Jag älskar mat och bakning, men oftast blir det mest maten jag sätter i mig. Bakningen kan jag nöja mig med att bara ta någon bit ifrån och sen vara helt nöjd, bara för att det är kul och för att ha något att bjuda på.

Nåväl, nu ska jag avrunda här och umgås lite mer med familjen. Tanken är att lufta en sak... men det får jag se hur det blir med det.

Sköt om er!

Älskad och så saknad :-(  

en av de sista skakiga mobilbilderna på min röda skatt.

Här på promenad i sena oktober på jakt efter dig flera mil hemifrån...

Fyra dagar kvar

och idag har jag varit värre lugn. Jag hade en massa förvärkar under natten och var vaken till efter 3 någon gång, men vaknade ändå vid 9 och var väldigt pigg. Strax därpå kom tösen upp och gubben så det blev en tur till affären och sen gjorde vi mannagrynsgröt. En riktigt lugn och skön morgon.
Vid 14-tiden dock kom tröttheten som ett brev på posten. Vi busade lite och jag och gumman dammsög men efteråt så var det dags för en liten middagsvila. De andra åkte iväg på ett uppdrag medan jag vilade....och som jag vilade, över två timmar när jag väl kom mig i säng efter en massa spring till toan.

Middagen blev enkel; blodpudding med en massa vitkål och sylt. Hade tänkt baka idag men saknade motivationen, men imorgon hade jag tänkt göra sirapskakor och sockerkaka åtminstone och sen moppa av golven.

Jag vet inte hur många gånger jag har kollat BB-väskan så det borde vara fixat. Kvar att göra är att ta med dricka, lite mackor och mobilladdaren. Huset sover just nu men ack vilken rastlös känsla jag har i kroppen.

Nu är namnlistan renskriven så då får jag bocka för den också... att det ska vara så svårt. Men det ska kännas helt rätt. Mitt vad det är kommer det dagen innan som när gumman kom. Det kändes så rätt och vid första ögonblicket vi sågs stämde det fortfarande så Thea fick det bli. Vår kära ögonsten.

Trots rastlösheten vore det dags att sova snart. Jag ska bara. Erkänner att jag börjar bli lite orolig. Tisdag imorgon. Om inget har hänt innan torsdag ska vi på ett till tillväxtultraljud. Ok att jag fick en liten blödning igår natt och förvärkar men varje morgon är det så lugnt förutom en del sammandragningar. Undrar om det startar snart eller om det blir övertid? Åh, jag får sluta kasta in handduken och hoppas på fler tecken. Men...är bebisen för stor trots att h*n alltid varit på -5% av kurvan och trots mindre huvud så vet jag vad som väntar; snitt. Inte min dröm då förra akutsnittet blev en väldigt omvälvande upplevelse. Jag har hela tiden förlikat mig med tanken på att det kan bli snitt för bebisen ska ju ut helt enkelt men jag har svårt ibland att koppla bort känslan från förra gången då bedövningen inte tog helt och fullt. Den svidande känslan och ljudet när de skar genom muskulaturen.
Jag SKA ha med mig musik nu i fall att för man vet aldrig. Å andra sidan, andas, för om inte annat händer så vet jag mer på torsdag och blir det då igångsättning så blir det, eller så blir det inplanering av snitt och då hinner bedövningen med på ett annat sätt än vid akut utgång.

Huset sover och jag ska luta mig tillbaka och bara vara ett tag till. Projekten får vara till imorgon.