Första födelsedagen

blev jättelyckad. Vilken härlig dag! Kvällen innan började med blandade känslor. Eftermiddagen innan gumman föddes tänkte jag ta en riktig vilodag, med en massa tv-serier och glass. När jag var på väg att hämta min kära glass gick vattnet när jag ställde mig upp från soffan. Kl 14.00 ringde jag förlossningen och ett par timmar senare var vi där.

Resten försöker jag göra till historia eftersom och det ger sig säkert med tiden. Nu har ett helt år gått sedan dess och jag har fått mer och mer distans.

Första månaderna kommer jag ihåg som ett underbart och mysigt kaos, i sömnbristens och amningens tecken. Sen började vardagen hitta sina gilla gång, tillbaka till en lite snurrigare period under hösten, med mysiga promenader och fortsatt massa amning, till att börja upptäcka mer och mer vid ett halvår, till separationsfas före och efter juletider och nu, en alldeles underbar egen person, som jag älskar över allt annat. En massa bus och härliga skratt och lite små prövningar och jag märker verkligen vilken egen liten person hon är. Liten men ändå stor som klarar sig mer på egen hand, som går längre svängar, som dansar och sjunger till varje låt hon hör på tv.
Jag har styrt om hela mitt liv efter henne och jag gör det med glädje, för äntligen gick högsta önskan i uppfyllelse. Jag kommer aldrig att glömma varifrån jag kommer, vad min kropp har gått igenom på vägen. Ärren finns kvar även om de bleknar med tiden, men jag kommer aldrig glömma.

Nu kom min sentimentala sida fram igen... Födelsedagen. Den startade med en stund i soffan, musik och dans. Efter frukosten var det dags för ett bad. Första badet i stora badkaret. Gumman såg helt överlycklig ut. Ett stort bad med mig och det gick att ligga ner och sprattla ordentligt med benen. Vi satt en bra stund tillsammans och tog det lugnt och lekte med ankorna och en gul liten båt.
Sen dags för lunch och efter det blev gumman så trött så trött. Hon hann med nästan två timmars vila innan farmor och farfar kom på besök. De hade med ett silverfärgat paket som innehöll ett litet leksakspiano med flera olika djurläten och melodier och det var väldigt populärt. Sen var det dags för tårta och gumman fick fria händer. Vilken rolig syn. Tårta i hela ansiktet, runt hela stolen och ner mot benen. Men roligt hade hon.

Efter lite fika så kom faster och kusin förbi. Under tiden monterade min man bord, stolar och en leklåda som farmor och farfar hade köpt åt oss när de var på Ikea. Av faster och gänget fick hon lite saker till sandlådan som kommer till våren och ett par böcker.
När de hade åkt så passade vi på att äta middag, Fiskbullar och potatis och Thea passade på att ladda batterierna. Sen kom gammelmormor och hennes man, med hund och min kusin. Av de fick hon första dockan och en stor boll. Mormor och morfar och gammelfarmor kom strax därpå och av de fick hon en bok, ett par filmer, en jättesöt klänning och en slant till det som behövs. Funderar på att köpa en Bobbycar.
Mot kvällen började det bli dags för kvällsgröt efter en massa bus. När alla åkt fick gumman en nytändning och busade runt i en timme ungefär men sen var det god natt direkt. Lilla vännen. Helt slut och dagen därpå blev i lugnets tecken. Lite mindre bus och mer vila, precis som det ska vara.

Asocial

blir jag lite då och då. Drar mig tillbaka i hemmets lugna vrå och samlar mig, laddar batterierna och bara "är".
Många tar sig inte den tiden till att stanna upp, reflektera, utvärdera och skapa nya mål.
Det är lite synd kan jag tycka, men samtidigt förstår jag de som väljer att köra på i 110, för det har även jag gjort, tills jag märkte att jag inte alls fungerar så. Det blev en ganska dyr läxa just då, men jag känner mer och mer att jag har igen det nu.
Efter en tids kraftsamlande så är det nu dags för att göra tårtbottnar till imorgon, städa katthår som finns överallt i huset och sen ska vi ta en promenad till affären och köpa lite mer ingredienser.

Tänkte egentligen åka till kära mor idag, men tiden räcker inte till innan tösens dag. Jag har helt enkelt haft dålig planering och jag gör så ibland, trots visdomsorden "Skjut inte upp till morgondagen, det du kan göra idag". Pfft, det ÄR jag !

Veckan som gått

Gumman tog ungefär 20 steg förra söndagen, efter att ha provat och provat att försöka gå och hitta balansen. Givetvis var kameran framme, så nu finns det både på bild och film. Jätteroligt.
I tisdags var det dags för 1-års kontrollen och lilla tjejen är nu 70 cm och väger 8,9 kg. Läkarens kommentar om att hon såg skeptisk ut till en början ger jag inte mycket för, då jag hellre föredrar att hon kollar av läget, än att kasta sig i famnen direkt hos totala främlingar.
Efter läkaren var det dags att träffa sköterskan för att få vaccin och som hon skrek....jag försökte hålla mot tårarna och kände hur det brände i ögonvrån.... vi lekte i väntrummet efteråt och då kändes alls bättre.
Sen åkte vi till en väninna och hennes son, som är ett par veckor äldre än vår gumma. Jag blev riktigt överraskad, för även fast de inte träffas så ofta, så blev det bus nästan på en gång.
Jättetrevligt att träffas.
Gumman somnade i famnen en stund efter lunchen och sen när hon vaknade var hon jätteledsen. Febern började visa sig lite och på vägen hem somnade hon nästan direkt i bilen. Väl hemma var det Panodil som gällde på en gång då hon hade över 38 graders feber. Inte så mycket mer den kvällen än att få kvällsgröt och kramas i famnen en stund.
I torsdags fick vi besök av farmor och farfar. Gumman fick en liten lila bil som hon busade med en stund. Sen kantades dagen av vila och kramar.
Idag har jag bakat bulla hela förmiddagen inför gummans kalas. Tänk att hon fyller ett år på tisdag... vår bebis.

Jag själv.... jag har varit trött och vårsnuvig, men annars kommit till insikt med en hel del....

You are responsible for your own happiness. If you expect others to make you happy, you will always be disappointed.

Bluesen

Bloggtorka och fullt upp i tankarna. Få se vad har hänt? Vi tar dagen som den kommer, busar med gumman och ser hennes framsteg med att gå ett par steg åt gången och jollra på. Senaste veckan har hon inte alls ätit så bra som hon brukar, så mycket av tiden har gått åt till att äta i små omgångar; frukt, halva grötportioner, smörgåsrån, plock från vår mat.
I förrgår var min man med tösen på besök hos faster. De åkte vid 13-tiden och kom hem närmare 19-tiden. Jag passade på att vila ett par timmar, tog en lång dusch och sen hade jag tv-kväll med katterna. Första gången hon är från mig så pass länge så första stunden var jag galet rastlös... hur ska det bli när jag går till jobbet då första dagen? Kommer ha ångest första tiden.... skönt att jag kommer gå halvtid, skönt, skönt, skönt.
Jag har haft en svacka och funderat för mycket framåt. Resultatet blev att jag blev så otroligt stressad och jag märker att jag har inte riktigt lagt all oro bakom mig än. Förlossningen känns ännu lite jobbig att tänka på, oron på Neo, tröttheten första veckorna hemma. Jag försöker kämpa med vikten nu. Ärret har bleknat på magen, men den kommer nog inte bli densamma. Jag gör situps på situps, senast idag 100 stycken och det brände i hela magen. Något vi hade behövt lova varandra är att inte ta några större beslut första året. Nu har vi pratat om allt och ingenting, men bromsat och det känns skönt.
Framsteg senaste kvällarna. Tösen låg och surrade igår och sen somnade hon själv. Ikväll har hon surrat en längre stund och helt plötsligt blev det tyst. Jag som var beredd på att gå dit. Jag är glad att jag förlängde ledigheten, för nu när matstrejken pågår så har hon ammat mer. Men vad ska jag göra? Huvudsaken är att hon äter. För går varken gröt eller välling, så finns det inte så många alternativ. Inte heller när hon kastar frukten i golvet och pekar på allt annat.

Lilla, söta gumman. Du är mitt allt och jag älskar dig över allt annat!


Nästa vecka är det dags för 1-års kontrollen och sprutor.

Våren ÄR här +7

Min prins !

I fredags var jag uppe länge ensam, såg tv, satt här och funderade, samtidigt som jag pratade med mina vänner på nätet.
I lördags tog nya planer vid, en ny resa. Jag kommer skriva mer senare, men jag nöjer mig med att på något sätt bokmärka i bloggen vad som hänt och sen får jag fylla i luckorna.
Jag har nog mest bara varit senaste dagarna sen jag skrev... Promenerat med tösen, njutit av vårvädret och full rulle hemma. Tösen har tagit fyra korta, små steg igen igår. Hon testar varje dag och försöker höja ribban.

Älskar solen utanför fönstret. Blir så mycket piggare.
Mycket filmer har det blivit på kvällarna, serier och tillbakalutande. En påse Polly igår, fast jag måste hålla fingrarna i styr. Metmorfin är nästa jag bör prata med läkaren om så jag slutar pendla i vikt hur jag än äter.

I förrgår var det säsongspremiär på Hollywoodfruar. Tänk om jag också skulle köpa min första tofs, för jag kommer inte ångra mig :)) Månne vad som händer egentligen när jag fått den tofsen? Åh, de är för härliga.

Just ja. Oscarsgalan var natten till måndag och jag såg halva ungefär. Letar med ljus och lykta efter den på nätet. Huvudsaken är ändå att jag fick se Röda Mattan och Matt Damon. George Clooney är för härlig som springer fram till fansen, tar i hand och skriver autografer. Härligt!

Filmer att se; Shutter Island (Leo Dicaprio), Invictus och Green Zone (Matt Damon).

Katt på rymmen

från 6.00 till 17 i eftermiddag. Vi visste vart hon var för hon råkade i bråk med yngsta hanen här hemma och sprang iväg. Men osäker som hon är så vill hon inte vara ute i dagsljus själv utan går bara ut korta svängar kvällar och nätter. Nu var det strålande sol ute idag och ganska lugnt, men grannen har en hund som rastas lite då och då här bredvid och hans bror har en traktor som han tycker om att leka med, så lilla katten ville inte in.

Ikväll blev det tidigt för gumman. Hon skjuter mer och mer på eftermiddagsvilan och somnade i famnen efter middagen kring 17. Småslumrade och kramades. Nu ligger hon i sängen och jag sitter med datorn i knät och den återfunna rymlingen bredvid mig. Nu lämnar hon mig inte. Vi har passat på att se lite tv och ätit kladdkaka.

Jag har hittat ett nytt sätt att tänka på. Numera har jag börjat säga "Idag vill jag inte fundera, jag vill inte planera. Jag vill bara vara" och det går förvånansvärt bra.

When people talk, listen completely. 

Most people never listen 

~ Ernest Hemingway

Snow keeps on falling from above

Jag har inte haft så mycket i tankarna senaste tiden, annat än att jag har varit rejält förkyld och det har blivit tidigare kvällar, som resulterat i noll bloggande. Senaste nytt är att vi håller på att snöa inne.

Det är redan mars månad och jag har nu varit hemma i ett år, tre månader kvar.... så jag laddar batterierna med familjen. 

Gumman har varit trött och småfebrig hon också, men inte förkyld så närmast då i tanken är ett par tänder.
Igår var vi ut på en kort pulktur iaf, för att få lite luft, då det var lite lugnare ute. I eftermiddag vilade hon ordentligt så då passade jag på att göra en tonfiskgratäng, en bebisvänlig och gumman åt en hel slev. 

Lilla vännen. Nu vaknade hon en stund och kom och satt i famnen, men sen somnade hon om snabbt igen.

Imorgon bitti följer fortsättningen på nya tider. Skulle vilja ha en blogg där jag kan lösenordsskydda vissa inlägg, så jag får öppna de mer sen för allmänheten, när tiden är rätt. 

"We all face challenges in our lives. But how we handle these challenges, how we look at life is truly what matters. We can all look at life one of two ways: 

1. we can focus on the good and move forward, or, 

2. we can focus on the negative and wallow in self pity."