Palt och bejki 7 dagar kvar!

Idag fick jag ett fruktansvärt sug efter palt så jag lutade mig mot diskbänken och skalade potatis för brinnande livet, fram med köksassistenten och voila; 26 paltar med bacon till. Gumman sa överförtjust "Bejki" (bacon). Det lät så himla sött. Ordförrådet fylls på varje vecka och hon lyssnar, lär och ser på när andra pratar och försöker orda och imitera rörelser.

Igår var jag till bm och allt såg bra ut. Huvudet känns inte så det är nere och fixerat och bebisen ligger som den ska än. Nu är det bara en vecka kvar till beräknad ankomst. Ikväll efter att jag varit igång så fick jag galna förvärkar igen men nu är det lugnt igen. Lite molande vid ljumskarna bara, men som igår när vi var hos svärföräldrarna, ett himla tryck neråt. Är rädd varje gång det trycker att nu ryker vattnet så fort jag hostar eller nyser eller om Mini pressar på extra.

I förrgår blev det en helt galen dag. Jag sov hela förmiddagen, vaknade med en hemsk kramp i magen och mådde illa. Försökte äta lite flingor men det tog mig en halvtimme att försöka truga i mig portionen. Illamåendet fortsatte som jag först trodde var hunger. Efter x antal rundor till "hemlighuset" så började det vattnas i munnen men jag lugnade det för stunden  med lite fil, trodde jag... Tänkte att jag försöker vila medan huset sover men ack vad jag bedrog mig. Från att ha stillat magen en stund så fick jag kramp igen och det vattnades i munnen igen. Jag hann bara tänka tanken på att gå till toan så kräktes jag (ursäkta detaljerna) fyra gånger efter varandra. Det bara flög ur mig, över vardagsrumsbordet! Som tur var lyckades jag fånga upp det mesta i famnen och tassade sen försiktigt till duschen och la allt i badkaret. Fick mig en dusch och sen storstädade jag vardagsrummet :-/. Mini var omtöcknad efter allt och rörde sig mindre, men kom igång senare *puh*. Under kvällen mådde jag bättre men var fruktansvärt trött så en stund efter lite mat som jag fick behålla la jag mig i soffan och vaknade inte förrän mitt i natten...

B blev lite orolig och bad mig ringa förlossningen om det fortsätter. Proverna jag fick lämna visade inte på virus eller någon annan komplikation så det var skönt att höra och skönt att få lyssna till hjärtljuden igen. Ooh, nu börjar förvärkar igen efter en stunds stillasittande. Har precis fått kvällsduschen och har plockat runt lite medan mannen har nattat gumman.

Ska hämta lite glass och kramas med en katt som är så sällskapssjuk så hon följde med mig in i badrummet och kikade fram vid draperiet. DÅ är det dags för qualitytime med de framför tv:n :).

Idag kom ett meddelande om att vi har bussgods att hämta; en kattfälla så imorgon (virro jag glömde bort det i eftermiddags) så ska vi kika ner till bilverkstaden nere vid busshållplatsen och lösa ut den. Värmen har kommit och det är bra precis -5 ute nu så jag hoppas det håller i sig. Jag pratar inte längre så mycket om vår vän med andra, men jag letar fortfarande om än att jag inte fixar att gå runt lika mycket. Men jag ropar, funderar, kikar ut på kvällarna och hoppas på mirakel.

Ikväll fick jag lite dåliga nyheter, men på något sätt känner jag mig luttrad av allt som hänt senaste tiden. Jag är så glad och tacksam över de jag kan prata med om det. Mitt lilla nätverk men det betyder så hemskt mycket för mig. Jag är övertygad om att vi kommer klara även detta med tanke på allt vi redan har klarat av. Men det är tufft att saker och ting har en förmåga att bli så mycket större än de hade behövt bli från början.

Men jag kämpar vidare och förbereder mig först av allt på att få träffa nästa familjemedlem och sen kan jag fundera vidare på resten.

Proppen går

hela dagen :) I morse vaknade jag och hade lite värk i ryggen. Satt mig upp i soffan och såg sedan att proppen börjat gå. Värkarna fortsatte till och från ett par timmar så jag tog en lång, varm dusch och värktabletter och efter det var det fritt fram att sova igen.
Det känns som att jag har vilat halva dagen men det var det värt, för jag blev betydligt piggare och har plockat lite runt om och förberett för ankomst.
Vi har inte hängt upp vårgardinerna klart än, men det är ett pågående projekt och det gäller att veta vad som ska hängas upp. Men nu tror jag att jag har det så ikväll åker resten fram.

Tog en kopp hallonbladste som vanligt i eftermiddag. Dels för att det ska hjälpa vid förlossningen och efteråt, men också för att det är så himla gott. Nu i skrivande stund har jag lätta värkar igen men försöker ignorera de, för det känns som att senaste veckorna bara kantas av falska alarm från kroppen. När det väl blir skarpt läge kommer min gubbe få sparka mig ur soffan, för jag kommer nog envisas med att sitta till sista minuten med hänvisning till att ingenting ändå händer någonsin... Jag hoppas att jag inte behöver gå ända fram till bf för tänk om bebisen är för stor då? Om en timme drygt är det 15 dygn kvar. Läkaren trodde inte jag kommer gå så långt iaf då det visar prov på att sätta igång snart och eftersom att förra förlossningen startade ett par dagar tidigare. Vanligast är att man får nästa än tidigare. Nåja, jag får ringa på bf-dagen om ingenting har hänt så övertid är det inte tal om iaf.

Igår var vi på shoppingtur på byaaffären Gk´s och hittade en flanellfilt som vi ska ta med till BB. En vinröd med vita hjärtan på. Riktigt söt. Det blir inga fler långpromenader kände jag då innan det är dags för det går så sakta fram och tynger neråt. Ikväll ändå gick det bättre att busa med gumman och det är jag tacksam för :) Jag saknar att springa runt med henne men har lovat att vi ska ta igen det ordentligt nu framöver.

Just när jag tänkte att jag är less....så läste jag vår mail och såg ett tips om en liknande katt som vår inne i samhället. Direkt fick jag upp förhoppningarna men ska avvakta på mer svar innan jag ropar "Let´s go and find him!" för jag tappar hoppet dag för dag.

"Polaren" den beiga katten har precis varit här igen. Vi gav honom lite mat för nu verkar ägaren ha struntat i honom igen. Tyvärr har vi svårt att ta in honom då han är okastrerad, vår honkatt har vårkänslor och han märker revir runt hela vår bro, så det blir lite svårt. Vi tog några bilder och ska efterlysa ägaren. Finner vi ingen...finders keeper eller? Jag vet inte. Det känns lite långt bort att fundera på en till katt för egen del. Har ju ännu inte kommit över vår vän.

20 dagar kvar

nedräkningen är total nu sen senaste veckans händelser. I tisdags eftermiddag medan familjen vilade middag satt jag i soffan och spelade en stund och funderade precis på att gå upp och göra middag. Då helt plötsligt började jag få ont i ryggen, ungefär som mensvärk. Det strålade ner mot ljumskarna och magen blev alldeles spänd.
Strax efteråt kände jag att jag var lite fuktig så jag gick iväg och såg att det hade kommit en mellanstor blödning, dock inte klarröd.
Det första jag gjorde var att sms:a mamma som bad mig ringa förlossningen. Kort därefter ringde jag förlossningen och de sa att det är svårt att bedöma över telefonen vad som var på gång så jag skulle få komma in på kontroll. Jag väckte mannen och bad honom komma, att vi måste förbereda oss på att åka in för kontroll.
Kring 19.30 var vi på Förlossningen och togs emot av samma barnmorskan som jag talat med via telefonen. Innan vi åkte var jag noga med att känna efter att bebisen rörde sig och att jag fick sammandragningar med jämna mellanrum. Väl i undersökningsrummet kopplades jag till ctg och fick ligga ner i en halvtimme ungefär till att börja med. Värkarna kom då med 10 min mellanrum och var ganska kraftiga. Bebisen var värre livlig så de fick lägga tillrätta apparaten ett par ggr till och vänta ytterligare 20 min. Sen var det dags för ultraljud och bebisen såg ut att må bra och var aktiv. Huvudet hade sjunkt ner och de konstaterade att det måste varit en teckenblödning. Kvällen fortsatte med värkar fram till natten.
Dagen därpå hade jag lite värkar igen och planerat besök hos mvc. Barnmorskan sa att allt såg bra ut. Värdena helt ok, sockret var i balans och järnvärdena super, så fick bara förmaning att fortsätta tänka på vad jag äter och inte fuska speciellt mycket.
Innan vi åkte hem tog vi en tur till mina föräldrar och stannade där till kvällen. Åt en liten kebabtallrik och satt och pratade då jag märkte att jag fick mer värk igen. En blödning igen men mindre än förra gången och den avtog den också så jag konstaterade att det var rester från dagen innan. Konstigt. Vid 16.30 kom blödningen dagen innan och den här en stund innan.

På vägen hem hade jag regelbunda värkar med 10 min mellanrum. Vi stannade till för att hämta ett paket så jag passade på att sträcka på benen. Väl hemma lugnade det sig igen till natten. Torsdag och fredag har jag mest haft lite värkar kring eftermiddagen, lite smått under kvällarna men väldigt oregelbundna. Men det är på gång. Som läkaren sa "Det kan ta allt mellan ett dygn och flera veckor". Förra gången hade jag ingen blödning alls, sammandragningar på kvällarna, mest när jag arbetade, precis som nu innan jag blev sjukskriven, men inte sådana här förvarningar så det gör att jag funderar och känner efter hela tiden.

Gumman har varit busig och go hela veckan. Hon försöker hela tiden att säga nya ord och härmar oss. Det har blivit en massa bad under kvällarna, test av chili con carne igen, potatisgratänger och pajer. Nätterna har varit lite tuffa. Mycket uppvaknanden och spring till mamma och pappa. Ibland kan det vara drömmar, men ibland bara för sällskapet, ny blöja, kanske lite mat eller för att somna med oss istället.
Jag har känt mig värre huslig mellan vilpauserna och nu skiner snart hela huset. Dags att fortsätta släppa in våren. Födelseplanen är inskickad och det sista är packat så det är bara att fortsätta vänta...och vänta...börjar bli nervös, men förväntansfull.

Just ja! På ultraljudet den 10:e fick vi veta könet ! Surprise!!

Jul, nyår och andra funderingar

Dygnet har varit lite si och så senaste tiden. Antar att det blir lite så med sjukdom, gummans sovrutiner som ändrat form och andra nattliga aktiviteter; kattropande, tv-tittande och en massa funderingar på det som komma skall.

I skrivande stund är det endast 26 dagar kvar till bf och jag börjar känna mig rejält nervös. Imorgon dags för sista (?) tillväxtultraljudet så det ska bli spännande. Tror inte jag (vi) kommer kunna hålla oss längre ifrån att fråga om könet. På något sätt tror vi båda på en flicka igen, fast en del tippar på pojke med tanke på att magen är mer satt och sitter mer framtill. Sen även pga att jag inte har lika mycket andra förändringar, finnar, sämre hårkvalité osv, utan jag känner mig i god form och vätskan har precis så smått börjat samla sig på mig senaste veckorna.

Veckorna innan jul bestod av lite småbakning hemma, men inte alls i samma utsträckning som jag tänkte mig. Veckan innan jul hade jag någorlunda bra röst och nu vecka för vecka har den snaart kommit tillbaka helt. Jag  får bara ta det lugnt och vila mellan varven. Läste lite på nätet och med tanke på hur snuvig jag varit under hösten till och från och att luftvägsinfektion ändå inte är så ovanligt när man är gravid, så var det väl självklart att jag skulle råka ut för det också i samband med alla sockerkontroller jag har fått göra. Sockret fick jag dispens av en tid och ska bara kolla av det lite då och då så jag vet att det fortsätter gå åt rätt håll. I takt med att infektionen släpper greppet så har även sockret stabiliserat sig.

Rastlösheten dock har fått greppet om mig lite då och då. Jag trodde resten av december och veckan vid Kristihimmelfärd skulle vara fyllt av jobb, avslut med fika och en massa surr med kollegor. Istället blev dagarna kantade av vila, mycket sittande och vila igen. Det känns lite tråkigt att det blev ett sånt avslut nu innan tjänstledigheten startar på måndag.

(fortsättningen följer ikväll)