10 månader

Igår blev gumman 10 månader. Tänk snart ett år. Ett år sen hon kom till världen. En ganska omtumlande start men väl hemma kändes det bättre och bättre.

Mamma och pappa var förbi på besök och hade mig sig en jättefin tunika och ett par jeans till gumman, så har hon att växa i. Hon var ordentligt på gasen och busade trots att hon bara vilat drygt en timme innan. Men när de hade åkt vid 15-tiden så fick hon en banan och sen satt vi i soffan och hon somnade hos pappa och fortsatte sova vidare i tre timmar. När hon vaknade vid 19-tiden ställde hon sig upp i sängen och ropade på oss. Så ett riktigt framsteg på hennes dag. Kvällen blev ganska lång och hon somnade en stund innan midnatt. Jag var helt färdig efter för långa nätter och pratade lite på msn och spelade. En stund senare satt jag ändå kvar i soffan och funderade. 

I eftermiddag har jag städat hela nedervåningen och gumman har följt efter. Först kröp hon efter dammsugaren och sen använde hon den som stöd och ställde sig upp. Hurra för henne!
Nu fortsätter kvällen här. Gumman har bara vilat två korta pass och precis fått i sig kvällsgröten. Köpte Enagos Äppelgröt och även Banangröt så får hon fullkorn på morgonen istället så det är mindre risk för bubbel och nu sover hon faktiskt bättre och gnyr bara till smått ett par gånger när hon krånglar med täcket eller kudden.

Dags att gå. Ta hand om varandra. Ett citat följer nedan som stämmer bra överrens med mina tankebanor de senaste dagarna.

It takes a lot of courage to release the familiar and seemingly secure, to embrace the new. But there is no real security in what is no longer meaningful. There is more security in the adventurous and exciting, for in movement there is life, and in change there is power ~ Alan Cohen

Gumman vinkar

glatt och ser så stolt ut. Roligt när det händer en massa med utvecklingen. Sen har hon lärt sig att ta hand när man säger "God dag, god dag". Lilla skatten. Annars har dagarna bestått av en massa bus, funderingar och kramkalas.
Senaste nätterna har varit lite upp och ner och gumman har haft svårt att komma till ro. Natten till tisdagen hade hon ätit gröt en stund innan, men hon ville ändå inte somna fast hon var trött. Provade amma, men helt plötsligt ville hon inte alls utan visade på att hon ville upp igen. Efter en stund i soffan gick jag med henne till köket så fick hon sitta bredvid när jag gjorde iordning välling istället. Sen satt vi oss i soffan igen och lilla vännen drack över en dl och sen somnade hon mot kudden. Själv blev jag helt förtvivlad. Jag har ju varit stressad över att hon inte kommer hinna sluta amma innan våren....nu helt plötsligt fick jag panik av att hon aldrig kommer vilja amma mer. Inte helt i balans så fick jag ett tårkalas från ingenstans....sen somnade jag.

Igår igen så ville hon helt plötsligt inte ha välling på morgonen utan amma (??). Hon åt sina mål som vanligt. Morgongröt, sen lunch, fruktmellanmål, somnade efter amning i famnen och sen dags för middag. En middagsvila medan vi såg tv. Sen var hon uppe till närmare midnatt. Testade igen att ge henne välling när hon var uppe ett par timmar efter kvällsgröten. Det gick ner snabbt, men ändå kom hon inte till ro....förrän jag tog henne i famnen....jag tror både hon och jag kommer släppa taget snart, men ingen är nog riktigt beredd....

----------

Idag snöar vi inne. Det är en snöstorm utan dess like utanför fönstret. Ena kattgrabben var envis som synden iaf och gick ut en halvtimme. Nu är han närmast i chock på övervåningen och värmer sig.
Vår kattgumma har kommit ur vårtransen och nu är hon världens goaste igen, som sover på mig, bredvid mig och gärna under näsan. Äldsta kattgumman snarkar bakom ryggen medan jag skriver.

Av katterna kan man lära sig allt om att ta dagen som den kommer ;)

HEJ!

ropade en glad gumma framför tv:n igår kväll :) Det var det, för sen gick det inte att locka fram igen.
Jätteglad att gumman äter ordentligt. Idag försvann gröten, både morgon och kväll. Hon somnade för en stund sen med pappa, då hon bara vilat en stund idag. Igår var hon uppe till efter midnatt, för då var det allmänna sovardagen, men idag sen full rulle. Det går snabbare framåt på golvet och idag satt hon och lekte utan bekymmer. Hon är riktigt duktig på att bromsa upp eller ta emot med armarna om hon tappar balansen.

Månne, månne om jag skulle krypa ner med katterna och se en film. Tror det får avsluta kvällen för mig.
Vår nästa äldsta katt har tagit knäcken av mig med sina vårkänslor och gumman var nära att rycka henne i svansen idag...
Nu snarkar äldsta bakom ryggen, så jag loggar ut och kanske har lite mer fantasi imorgon. Jag är trött, så då ska jag helst ta igen lite sömn, så blir det bättre imorgon.

Godnatt!

Nothing Good Happens After 2 A.M

är ett uttalande från "How I met your mother" och det stämmer rätt bra anser jag. Varför? Jo, som den nattuggla jag är, märker jag att funderingar man bär med sig under dagen, blir till en enda stor gröt under natten. Omdömet är inte det bästa. Man är trött, men kan ändå inte sova. För trött för att tänka klart, fast man har mer tid för eftertanke. Ett råd jag har fått under de perioder jag kämpat med sömnstörningar, är att alltid ha ett anteckningsblock bredvid sängen och skriva ner sina funderingar, saker man kommer på att göra osv, för att sen ta det på morgonen. Inte mitt i morgonstressen, utan kanske när man fått den där första koppen kaffe. Då man är på topp för dagen så att säga. Du sover bättre på nätterna om du bestämmer dig för ett avslut för dagen.
Ett tips jag även fått för länge sen är att avsätta fem minuter åtminstone, varje dag om du behöver, för att älta, fundera och reflektera. Ta de minutrarna eller den stunden, till att riktigt grubbla och vända på saker. Sen säger du till dig själv; "Nu släpper jag det här för idag".
KBT rekommenderar jag starkt för de som behöver sätta sig ner och förstå sambandet mellan "Känsla, beteende, tanke". Våra känslor påverkar vårt beteende och våra tankar. Tankarna påverkar vårt beteende och våra känslor. Beteendet påverkar våra känslor, som i sin tur påverkar tankarna.

Det är bara du som kan förändra ditt liv. Det är bara du som har ansvar för ditt liv, ingen annan. Jag lever och andas för min dotter, hon är mitt allt. Det är hon som håller mig uppe och det är för hennes skull jag kämpar vidare. Det är för hennes skull (och för min) som jag har styrkan att förändra mitt liv framöver.

I morse var jag riktigt trött av att ha varit uppe länge. Natten innan såg jag Golden Globe och var uppe till 4, så igår unnade jag mig en middagsvila. Så härligt. Gumman snusade bredvid mig i rummet.
När vi åt morgongröten var även gumman väldigt trött men hon åt med god aptit efter lite knorrande för att hon fick sitta själv medan jag gjorde maten och sen haklappen, som hon numera hatar. Efter halva portionen blev hon alldeles galet busig och brast i ut i världens skratt och leendet var som ett stort D i ansiktet.
DÅ smälte mitt hjärta och humöret skiftade helt för dagen. Från att ha drömt en massa under natten och skruvat på mig, vaknat ofta.... till att brista ut i skratt tillsammans med henne.

Nu vilar hon middag med pappa och jag sitter uppe i soffan och tittar på katterna bredvid mig. Gumman somnade i famnen när jag såg tv. Lilla vännen. Så trött idag. Det var full rulle igår. Bus och pulktur och idag var det inte alls lika roligt.
Jag har en bit att jobba på, med mitt tålamod, med att lägga bort det gamla och in med det nya. Jag är på väg. Jag har vår dotter bredvid mig och med henne klarar jag allt.

I´m so blessed that I´ve got you in my life!

Gudmor på besök

trevligt att sitta och surra i flera timmar och många kaffekoppar blir det. Ikväll blev det lite allmänt kring släkten och gumman framsteg. Idag har varit en riktigt bra dag. Jag var solo med gumman i eftermiddags då min man åkte iväg på ett ärende. Innan dess åt gumman frukost i soffan, sen en rejäl lunch. Bus fortsatte och hon kröp iväg snabbt mot kaminen, tv:n och köket. När krafterna tog slut landade hon i famnen igen och vilade middag medan jag såg serier.
När mannen kom hem satt vi i köket för då var det dags för mellanmål, en banan och lite smörgåsrån. En stund senare kom gudmor och vi pratade vidare i köket. Gumman fick middag och åt en hel potatis och frikadeller till. Sen fick hon en present av gudmor, en liten gul bil som tutar och spelar olika melodier. Intressant. När maten var säker så blev det golvrace igen. Och som hon surrar senaste veckorna, skrattar när man sjunger och jollrar på med allt hon hittar.

Redan vid 20-tiden ikväll blev det tyst i famnen och vidare till sängen 21. Huset sover, bara jag och katterna är vakna. Rastlös.... men jag får tid att bara vara mig själv och det är efterlängtat igen.
Snart är det dags även för mig att sova, men det känns som att jag jinxar när jag skriver så, för den här kvällen känns för tidig.

Making the decision to have a child - it's momentous.

It is to decide forever to have your heart go walking outside your body.

~ Elizabeth Stowe

Gumman kryper

vad duktig hon är och vad snabbt det går nu framåt. Ibland fuskar hon än och halvligger och använder armbågarna, men vad duktig hon är. Maten har fungerat riktigt bra idag också. Rejäl gröt till frukost, lunchen kastade hon i sig. Sen vilade hon i famnen i eftermiddag medan jag såg Ghost Whisperer.
Efter det följde hon med till köket medan jag lagade middag. Sen åt vi allihopa och samma då, rejäl middag.
Efterrätt, favoriten; Majskrokar.

Nu är det full rulle på golvet. Vi aktar sladdar och annat löst som varit framme. Nästa upptäckt verkar bli att resa sig mot tidningskorgen och tv-möbeln, så nu måste vi fixa väggstativ till tv:n.

Idag är en riktigt bra dag. Jag har varit på en kort promenad och tagit det lugnt halva dagen annars. Så härligt att bara kunna vara. Imorgon tänkte vi ta en pulktur, för förhoppningsvis håller sig temperaturen på vår sida, just  nu -4 och det är underbart ute.

Nu är det dags för datorpaus, skrivpaus, motionspaus och dags för kvällsmat.

På återseende.

There are only two ways to live your life.

One is as though nothing is a miracle.

The other is as though everything is a miracle

~ Albert Einstein

Promenader löser det mesta

Minnena gjorde sig påminda idag igen och vi pratade igenom allt en gång till. På vägen till affären klarnade mer och på vägen hem än mer. In sickness and in health och vi har absolut gått igenom det mesta tillsammans, och klarat oss, över förväntan, bättre än de flesta och vi har blivit starkare.
Jag utlyser gärna bättre fördelning av orättvisor, men samtidigt sägs det ju att de starkaste får de mesta prövningarna, för att vi klarar de.
Min skatt ligger här bredvid mig och det är hon som håller mina mål uppe just nu.
Jag arbetar med vikten som mål 1,
medan jag väntar på mål 2; avsätta tid till att skriva mer.
Mål 3; ut och resa mer.
Mål 4; bara leva och må bra.
Mål 5; bli mer social. Inte påtvingat social, utan för min skull, för att jag mår bra, för att VI mår bra när jag mår bra.
Målet som går in i alla mål, det är att släppa och gå vidare. Jag såg ett nytt avsnitt av Brothers & Sisters i eftermiddag och grät som ett barn över Kitty och hennes son. Jag tar inte så mycket för givet längre, som jag gjorde innan allt hände. Det gör mig ingenting, så länge jag håller borta det mesta kristänkandet.
Inte många som gjort samma resa, förstår vad jag menar, men de vet hur upplevelser formar en till den man är.
Jag tänker mer på jobbet, hur jag kämpade tidigare, hur jag höll i min envishet mot orättvisor, hur jag kämpade först att ta mig från säljmål, sen hur jag kämpade mot orättvisan i en helt kvinnlig arbetsgrupp, där föräldrarna gapade högst och ofta, men inte alltid fick sin vilja igenom, schemamässigt och annars. Hur jag arbetade med mig själv under tiden, gick på samtal, stärkte mig, tillsammans med min man, hur jag sen tog mig vidare mot en ny arbetsgrupp, där jag trivdes, fick en nystart och sen blev än starkare.
Fram tills vi började dra mer i barnlängtan. Då gick det sakta utför. Jobbet fick återigen prio....? Ja, långt ner på listan. Med våldsam fart tog barnlösheten över och jag gick på halvfart på jobbet. Jag mäktade mest med att hålla tag i de viktigaste relationerna, för att sätta mig ner hos katterna hemma, ständigt försöka hålla huvudet högt. Med stöd av min man, som ständigt påminde mig om att det är mig han vill vara med.

Lilla skatten vår som fyller ett år i mars. För hennes skull och får vår skull, kommer jag helt prioritera om. Jag börjar med att se om deltid fungerar, annars lovar jag mig själv att jag har hittat en ny väg till hösten!

Ingenting är viktigare än familjen, som vi hade lyckan att utöka med vår tjej, ingenting!
Först ut är resa till Malmö, till min bror. Sen ska vi ta en tur till ett par vänner utanför Sundsvall.
Vill gärna också att vi åker till Stockholm igen, kanske till sommaren.
Sen har vi ett presentkort på 1000:- att nyttja via Resia. Kanske till vintern.
Förskolan har skickat mer information, privata förskolan i grannbyn, men, vår tjej ska inte börja dagis, förrän när hon är över 2 år, så den informationen la vi i arkivet.

Jag börjar närma mig ett delmål i familjen, men jag är inte där än. Kanske nu under våren, men det är för tidigt att säga. Vår skatt, vår underbara tjej. Hon betyder allt. Jag älskar henne över allt annat.

Jag är så tacksam, tacksam över det jag har. Så tacksam att jag borde kunna sluta se på det jag inte har.
Med tiden, gör jag säkert det också....

Ljuva helg, ljuva gumman

igår vilade gumman länge kring eftermiddagstid och somnade ändå 23...nu ligger hon och vilar igen efter att ha ammat och ätit en hel banan till mellanmål. Igår slank en banan ner också och en massa mat. Våra mysstunder kommer snart bestå av fruktpauser och gröt...
Nu ska vi fortsätta att se lite serier. Idag fick jag sovmorgon så ska försöka göra ett ryck med lite pyssel sen ikväll. Var sak har sin tid. Bästa just nu är att se på gumman som sover bredvid mig i soffan.


Söker inspiration i form av leva i nuet. Har hittat en blogg som jag föjer numera, men tar tacksamt emot fler tips och bloggar. Hur går man vidare med det man har och trygg med det som varit, utan att för den skull glömma? 

Jag älskar glada besked!

Stort G R A T T I S Jessica och Erik ! ! !
Jag är så glad för er skull ! ! ! Ser fram emot sommaren ! ! !


Dagen idag har varit härlig. Gumman vilade middag med pappa medan jag gjorde middag, potatis, korv och löksås. Rejäl husmanskost :) Gumman åt grönsaksgryta med kyckling och till efterrätt smörgåsrån och kiwi och päronpuré. Ikväll gick gröten sämre, men nu är hon ute på en kvällstur med pappa.

I eftermiddag medan resten av huset sov, så satt jag framför datorn i soffhörnet och kikade runt. När jag tittar upp sitter ena grabben (katten) och tittar på "Funniest Pets & People". Helt fascinerad! När det dök upp en katt i närbild på skärmen så ställde han sig upp på baktassarna och började vifta mot tv:n. Så underbara små vi har!

Ikväll av glädjeruset bestämde jag mig för att det ska bli mer av den varan i år!

Sen kan jag berätta en nyhet och det är att jag har gått ner 5 kilo och nu vill jag "bara" gå ner 10 till. Så, nu säger jag så här. Jag väger tyvärr 74 kilo än. Vart de sitter är jag inte riktigt säker på, men jag börjar kunna ha på mig en del gamla kläder. Det är nog sant att det tar drygt ett år innan kroppen är helt återställd och amningen har inte gjort det lätt alla gånger att minska vikten, med alla snabba sockerfixar jag tagit mig, men nu är det krafttag med promenader och pulkturer då det börjar bli varmare ute :).

Än en gång, jättestort grattis vännen !

Popcorn och kvällslugn

nu har gumman sovit en liten stund. Hon somnade hos pappa idag efter en stund rapande och knorrande.
Jag har kommit på att det här har blivit lite av min gnällventil, om än att jag inte skriver precis allt... det kommer jag nog inte göra heller, men det kan vara bra läsning sen att gå tillbaka till.

Idag kom jag på att nu till våren så är nog amningen över och vad roligt det skulle vara att flyga ner till bror och stanna där ett tag. Nu längtar jag till våren och sommaren när solen tittar fram mer på dagarna. Fortfarande kallt ute, men snaart .

Inget direkt nytt under himlen. Funderar lite kring jobbet, men jag tar det som det kommer, när det kommer.
Kycklingmamman back in business. Undrar hur det kommer gå?

Just ja, sen ikväll är jag numera mörkröd i håret! Det var dags om man säger så. Kommer nog hålla den här tonen ett tag och lägga de ljusare på hyllan. Ser lite mer "sofistikerat" ut, eller hur sa jag ikväll "elegant"...som den 30+ jag nu snart är...ha ha, dags att beställa hem en dräkt och stärka den lagom till våren...

Kvällen slutade med tösen i famnen igen efter midnatt...lilla gumman, trött men närhetsbehovet var större.

Samvetskval - vart är logiken ibland?

Här är det bra, men lite upp och ner på kvällskvisten. T har börjat bita mer och mer så jag är sårig och försöker nu sen ett par dagar tillbaka mer med välling. I förrgår åt hon 100ml och nu igår ikväll 70ml, så det går ju framåt lite. Hon nekade gröt helt plötsligt så tänkte att jag myser ner mig i soffan med henne och vällingsflaskan.

Börjar få separationsångest och tänker att hon är ju liten men hon är ju snart ett år och ammar inte så mycket längre, så jag försöker intala mig själv att det är en naturlig fas, men på något vis sörjer jag mer och mer och kan ha vansinnigt galet humör, uppgiven blandat med "Jag vill fortsätta försöka". Det gör jag också, men jag har så ont.

Igår igen så kämpade jag med gumman i över två timmar. Slutade sista stunden med att jag satt med henne i soffan så somnade hon. Värk så jag svettades. I eftermiddag fick vi besök av svärföräldrarna och det blev en massa bus och stoj, en massa surr och lite fika. När de åkte vid 15 så var Thea trött men uppe i varv. Hon busade en stund till och sen somnade hon i famnen, utan att amma... helt förvirrande. Jag la ner henne och hon sov vidare i två timmar till.
Nu såg jag i kvällsduschen att jag har än mer märke efter tänder, så jag blandade en vällingflaska och gav åt mannen som satt med henne. Det skär i hjärtat när hon blir ledsen. Jag slåss med samvetet och mitt logiska tänkande...."Det är naturligt, men förståeligt. Hon är ju vårt enda hjärta och jag kommer nog inte amma mer.... tror jag. Äh, vad vet jag egentligen just nu? Men jag är inte redo på långa vägar än...tror jag...."
Tankarna snurrar. Jag snyftade i duschen må jag erkänna. Har ju ont, men vad gör mest ont?

Hon somnade iaf, men åt inte så mycket. Dock åt hon rejäl sen middag, strax efter 18 då hon piggnat till. Sen åt hon en hel banan och sen en liten vällingskvätt. Sover sen en timme tillbaka och kommer nog komma upp snart. Hon vill ju ha min närhet och jag vill ha hennes.... men hon vill ju knappt ha min närhet till vila, om hon inte får amma. F-n vad frustrerande det här är....

Jag vill ju inte tvinga henne och jag vill inte tvinga mig själv.... Hon vägrar amningsnappar och blir arg och ryggar bakåt som att "Vad i *piip* är det där för påfund??!"

Ok, rent logiskt, så vi jag ju sitta med henne. Vet ju hur mysigt det var i förrgår då hon åt välling och jag åt popcorn. Hon lutade sig mot mig och vi hade så trevligt! Den bilden måste jag hålla fast vid och inte förvirra oss båda på kuppen.
Jobbet förresten... jag får en större klump i halsen och jag vet att jag försöker intala/ övertala mig själv, att allt kommer gå sååå bra. Jag är sååå laddad, men jag känner ju i maggropen att "Jag vill inte. Vill verkligen inte... Jag har tänkt arbeta 75% men jag är inte redo, när det väl kommer till kritan.
Det är säkert nyttigt för mig, men jag vill inte...återkommer imorgon, för då ska jag äntligen skicka iväg planen jag skjuter på...

På torsdag ska jag försöka gå upp på jobbet. Hoppas bara det är vackert väder och att T sover bra innan. Så får vi ta med mellanmål också.

Senaste veckorna...

Undrar om min kropp fått fnatt. 21:a december fick jag en ganska stor blödning, sen uppehåll och en mindre blödning 23:e. Det var det...den välbekanta värken kickade igång som vanligt, så den är jag van, men inte att det blir så där lite.
Kanske beror på att jag ammar ett par ggr om dagen, men ändå? Ammar på morgonen, sen uppehåll till middagsvilan och sen till kvällen.
-------

2:a januari började T vifta med handen, som att hon ska vinka. Sen har hon börjat med en lustig grej. När hon är tröttsnurrig ligger hon och skakar på huvudet, svänger på det fram och tillbaka och viftar med handen. Hon gjorde det på skötbordet dagen innan då det var dags för kvällsslurken. Hon testar lite nytt lilla vännen.

En riktig nattuggla vi har förresten, som somnar allt mellan 22 och 02... En del dagar snabbare än andra, men ofta kommer hon in i andra och tredje andan och försöker försöker att vara vaken.

3:e januari Hmm, nu är min kropp helt ur gängorna. Jag hade en ordentlig molvärk i natt så jag hade svårt att slappna av. Nu fick jag bara mer och mer värk och liknande feberfrossa av smärtan, så jag tog Panodil och upptäckte sen att jag blöder rejält igen.... kroppen verkar inte riktigt veta vad de vill. Var ju mindre än två veckor sen förra gången....
Vi åkte iaf på kalas hos en 31-årig väninna och det var trevligt att träffas och surra lite. T hade roligt med deras två barn. Mot kvällen kändes det som att T var på väg ur gängorna och vi ville att deras tjejer skulle kunna komma till ro, så vi åkte kring 20-tiden. Mycket trevligt. Vi måste träffas oftare....

8:e januari Nu är min kropp helt ur gängorna. Jag hade en ordentlig molvärk i natt så jag hade svårt att slappna av. Nu fick jag bara mer och mer värk, så jag tog Panodil och upptäckte sen att jag blöder rejält igen... trodde först det var äl-värk, men det är ju som mensblödning igen... kroppen verkar inte riktigt veta vad de vill. Var ju mindre än två veckor sen förra gången....ibland funderar jag faktiskt på att sterilisera mig!!!
Ska ringa Kvinnokliniken iaf så jag får komma och ta en titt för att se så det inte är någon ny cysta. Hoppas verkligen inte det, för jag hatar läkare och jag hatar operationsingrepp och jag hatar att ens behöva känna mig beroende av de....!
Så, mycket ilska över en massa *ganska hormonell än tror jag*. Ja, inte riktigt i balans iaf...