Lyssnar till mitt inre...

och inser att lämningen och även hämtningen idag väckte en oerhörd oro kring fortsättningen...det bästa jag kan göra på måndag är att backa ett steg.

Lilla hjärtat sprang till mig direkt hon såg mig. Vi klädde först henne och sen hennes syster. När pedagogen sa "Hejdå!", hoppade L högt, "Ooohj, ohj!" och slet tag mig kragen på mig och ville upp i panik i famnen. Det är tyvärr ett bevis på en felaktig association och relation till pedagogen. L reagerade precis som att det var hög risk att hon inte skulle få följa med mig hem, utan ta farväl igen...inte bra, inte bra alls.

Nu är vi hemma tillsammans till nästa vecka och hemska tid, vad samvetet svider...jag ska ringa förskolan inför veckan som kommer. Varken jag eller barnet har blivit trygg av lämningen. Ett barn ska ändå få mer möjlighet att själv välja att gå till pedagogen och skapa en trygg relation, vilket jag känner att vi misslyckats fatalt med.

Frågan är om vi ska lämna till en annan pedagog, be att L går in med sin syster eller om vi helt ska hoppa över förskolan för L? Jag är som sagt full av tvivel, men vet att vi måste backa. Jag kan inte lämna ett otryggt barn inför en längre förskoledag med vila som avslut, om hon inte ens vill lämna oss under morgonen...

Jag respekterar allas åsikter och jag är hemskt tacksam för den längre inskolningen, men den måste nog få ta ännu längre tid. Jag kände oro inför L och valde att prova efter pedagogernas teori. Nu till veckan är det jag som förälder som bör respekteras. Jag sa att jag var orolig inför att börja lämna och jag ville helst lämna utan gråt...

Med facit i hand, vem hade rätt? Inte var det pedagogen! Jag har all respekt för yrkesgruppen, men som jag skrev tidigare; Jag är expert på MITT barn!

Hjärtat mitt...

Lill sov oroligt och ville först vara vaken redan vid 5. Inte släppa taget om mamma som stannade en stund...klockan 7 tyckte hon att det var bra och kom smygandes till köket.
Redan vid kläd och blöjbytet kände jag att förskolan kommer bli tuffare. En motvillig tös sprang runt med frukost varvat med kläder. Flera gånger stannade vi upp och kramades och pratade.
På vägen dit åkte båda i vagnen då T var betydligt tröttare av seg snuva och tuffa uppvaknanden under natten.

Väl på förskolan vill L inte upp ur vagnen och sen ville hon inte lämna famnen, men sen gick det bra att klä av henne. Jag känner lite stress att lämna snabbt, men L börjar gråta igen. Jag provar sträcka över henne och säga kort "Hej då" men det blir bara värre.
Men jag bestämde mig att ändå kolla av och väntade ute i hallen medan de gick. Hon grät lite i några minuter till och sen samlade hon sig...det skär i hjärtat...

Gick jag emot mina principer igen, för att prova förskolans variant av effektiva lämningar...? Ja, definitivt. Jag som skulle gå idag...Men, i eftermiddag kommer vi få tider för nästa vecka och det pratas om att de ska få stanna längre och vila, men jag lämnar inte ett ledset barn en tredje gång, som inte går frivilligt till pedagogen...det har jag inte samvete kvar till att göra.

Jag ska ge på förslag att komma ännu lite tidigare och stanna kvar, klä av i sakta mak, prata lite mer med Lill och be att hon kanske går in med T till de andra barnen, eller så sitter vi kvar tills hon är redo att gå med pedagogen...

Usch, jag känner mig misslyckad i skrivande stund...men jag måste göra vad som känns rätt. Jag vill inte skapa en känsla av rotlöshet hos mina barn. Är Lill för liten att lämnas, så är hon det.

Då är det upp till oss föräldrar att ordna vardagen efter henne, inte tvärtom.

Dynamiska duon

hade också tänkt börja förskolan idag!



Nu är det drygt en timme sedan lämning och snart får vi träffas igen. T sprang glatt iväg med en nyfunnen vän,     och kom sedan på sig att hon glömde vinka och kom snabbt tillbaka...L däremot fick det oerhört tufft och började storgråta när hon insåg vad som var på gång. När jag skulle lämna över henne drog hon tag i mig och ville absolut inte gå...när hon precis lugnade sig lite, tog pedagogen över och det var lite bättre, men inte helt okej.
I min värld inte alls okej...jag grät när jag gick därifrån...jag vet att många säger "Bara gå...det blir lättare för barnet och för dig!" men mina principer blev för ruckade idag och magkänslan jag gick med var inte alls okej...så imorgon går vi om hon inte blir gladare.
Jag vet inte än hur hösten blir...faktum är att jag vet inte exakt vad jag vill, annat än att finnas här för mina barn och katterna...allt annat har bleknat mer senaste åren.
Kampen att få barn har satt sina spår och det finns inte mycket som jag inte skulle göra för mina barn!

Dags att tänka om!

Morgonens tvivel...

Tur för katten att jag somnade efter 20. Tyra apporterade runt en dockas borste och jamylade runt för att jag skulle förstå 4.30 att alla är hungriga.

Jag var helt slut efter dagen. Å andra sidan brukar jag ofta ta för vana att stiga upp tidigt i alla fall, åtminstone när vi har fler katter som behöver tillsyn och nu behövde Lady och kattungarna även de lite kärlek och tid. Ett sant nöje, så jag stannade en stund.

Igår var T lite tveksam till förskolan, men lämningen gick ändå bra och de lekte direkt de kom dit. När vi kom för att hämta de, möttes jag av en kramig L och en glad T. De hade ätit bra och allt hade gått bra under tiden ute och vid lunchen.
Alla var lite trötta mitt på dagen, så vi tog fram lite kakor och gott som jag hade lovat T för att fira deras första lunch på förskolan. En stund senare medan lillasyster vilade middag satt jag och T i soffan och kramades och då kom frågan som skar i hjärtat;

"Varför måste ni lämna oss...? Varför lämnar ni mig och L?" Så, även den tappraste dagtid, funderar desto mer när tröttheten slår in, och tankarna samlas...ja, vad svarar man på det? Automatiskt vad som kom i åtanke var att mamma behöver jobba lite grann, så då kan det vara bra om de kan stanna på förskolan ett tag och leka och ha roligt tillsammans med barnen de timmarna. Det märks även att L har svårt att bli lämnad, för väl hemma, vill hon aldrig lämna mig...

Jag tror och hoppas att allt ska vända. Älskade barn.

Idag lunch igen på förskolan och sen...ja, det finns alltid saker att göra :-)

2 veckor gamla

244g 297g 295g. Härligt att följa de små.

Middagspaus

Casper och Tyra på sitt håll...och barnen på ett annat.

07.00 och nollgradigt ute...

Idag är det tredje veckan av inskolning på förskolan och det är även dags att borsta av vinterskorna till små fötter. Idag är det 13 veckor kvar till julafton och under helgen var det höstdagjämning vilket syns ute nu varje morgon när frosten visar sig.

9.30 och två timmar framåt blir inskolningen idag och det är premiär att stanna kvar och äta lunch med barnen och fröknarna. T har sett fram emot denna dag och frågat oss under helgen när det är dags för förskola. Förra veckan i torsdags var det tänkt att dagen skulle bli längre på förskolan, men då 18 månaders Lill gick med darrig läpp ett par gånger de timmar de var där, blev det snabbt ändrat till att ta det lite lugnt. Hjärtat hade frågat efter mamma...

Nu dags att göra sig redo innan huset vaknar, men då mycket händer under hösten hade jag tänkt att bloggen ska bli flitigare uppdaterad och jag har en massa att dokumentera.

Lady nybliven mamma

Kvällen innan det var dags. Mys för hela slanten.

8.35, 20 minuter efter att tredje och sista ungen kommit ut.
Vägde allihopa under eftermiddagen. Paddan (hona) 81g 2:an röd (hane) 90g 3:an rödbeige (hona) 82g.

Helt plötsligt har vi 10 katter hemma!
Ett underbart kattliv!