3 månader

Dagen började 5.00 med mys framför tv:n och två trötta familjemedlemmar. Vid 6-tiden tog gumman en lur och jag lät gubben sova vidare och smög och gjorde mig klar för avfärd. Strax innan 8.oo kom vi fram till bvc och gumman vaknade.

Först vägning och mätning. Nu är hon 56 cm och väger 5620g. Stora flickan.
Väl inne hos sköterskan var det jobbigt att sitta still och frukosten började hägra.
Sköterskan hämtade sprutor och gav kort information. Sen fick gumma sitta i mitt knä och samtidigt som hon fick sprutorna i vardera ben var jag tvungen att hålla i de hårt så inte nålen skulle slinka iväg fel...Lilla tösen skrek rakt ut och efteråt var hon jättespänd. Jag var alldeles varm i ögonen. Vi fick gå till väntrummet direkt sen och sitta där en stund, för att se så hon inte skulle få någon allergisk reaktion.
Lilla vännen. Knappt att hon ville ta mat först men efter några minuter fick jag lugnat henne i famnen...
Sen somnade hon igen innan bilen. Gubben satte henne försiktigt i barnstolen och hon sov hela vägen hem (ett par timmar med ärenden inräknat).
Väl hemma vaknade hon och ville ha mat igen. Efter en stund fick vi besök av gubbens mor och bror med barn och sambo, men jag hann inte träffa de så mycket för gumman var mammig och trött och jag ville inte gå ut med henne på den brännheta altanen när hon var nog varm. När vi hade vilat en stund båda två tog vi tempen och den var på väg upp, så tösen hade fått nästan 38 i feber.
Dags för Panodil och efter det var det full rulle i babygymet när vardagsrummet hade blivit svalare. Vid 23-tiden var det God Natt för att vakna upp sen flera ggr under natten. Hon fick Panodil igen tidigt på morgonen och sen satt vi och slumrade tills kring 10-tiden.
Nu ikväll har hon kommit sig till ro med vila igen.

Jag är inte vidare social

har jag kommit underfund med. Inte som tidigare. Brände jag det mesta krutet då? Jag tror nästan det. Som man brukar få höra
"Det är svårt att gå tillbaka till den man var efter såna händelser"
Nu i raden har allt med tösen förändrat mig totalt och ingenting är viktigare än henne. Jag trivs i soffhörnet med henne i famnen, ute på altanen, på promenad eller när vi busar och pratar med varandra. Lilla hjärtat, du är mitt allt!

Jag har verkligen valt med omsorg, vilka jag vill ha kvar närmast mig och känner mig nöjd med det. Inte så många nära vänner, ett par stycken, som jag träffar ganska sällan. Något glas vin eller middag borde vi försöka ordna åtminstone.

Vi har haft flyttfunderingar tidigare och lagt på is då och då, för att ta upp tankarna igen. Ingen av oss trivs riktigt med jobben vi har. Jag, jag njuter i fulla drag av att inte behöva gå tillbaka än på ett tag.
Frågan är bara vart man ska bo i så fall och vad ska man arbeta med? Ska jag kanske gå en kortare utbildning när föräldraledigheten är över? Kan vården kanske vara ett alternativ från supportandet som jag nu arbetar inom. Nackdelen är väl den lägre lönen, men det kanske kompenserar med att man känner att man fyller en mening under dagarna, till skillnad från datorbekymmer och bredbandsuppkopplingar.

Jag ska ta mig i kragen att läsa mer böcker iaf nu när vi har koll på vardagen igen och när gubben börjar jobba igen på måndag.
Först ut till veckan iaf är besök hos Företagshälsan, där jag kommer säga som tidigare "Jag vill hitta ett annat jobb, åtminstone byta arbetsuppgifter inom företaget. Jag är ingen säljare och kommer därför inte att passa in, med de nya målen".
Jag vill inte tillbaka i samma banor som tidigare. Jag har redan gjort bort den biten, att göra allt mest för jobbet och vart tog det mig? Hem ett år och sen en himla lång bit tillbaka...
Nej tack. Nu när jag äntligen har min familj, så kommer arbetet i absolut sista hand!

Jo, flyttplanerna just nu...de går ändå från norr ner till Skåne och ibland rakt ner mot Medelhavskusten. Spanien, Italien :-) Härligt!
Downshifting med familjen *drömmer*.

Vi får se! Jag drömmer ett tag till, tills vi har mer svar.

Nu sitter jag och pustar efter lite solande med en kaffekopp, efter middagen. Kanske ska surfa en stund och flyta iväg en stund medan tösen sover...

Myrornas krig fortsätter

vi har hittat fler i ena rabatten, som numera är vit av Myrr. En stubbe uppgrävd men behandlad. Vilka odågor. Än inget bo. Månne om grannens enorma och gamla vedhög är boven?? Undersökning fortsätter...

Vilken dygnsrytm vi har i värmen...Gumman smålurar ofta under dagen och på natten är det lite full rulle så det blir sängen allt mellan 2-4.
I förrgår fick vi besök av pappa och min farmor. Lättade såg vi att dopklänningen kommer att passa.

Igår tog vi en snabbtur till Torneå och köpte lite kläder åt mig och gumman. Vi var lite sent då vi väntade ut värmen. Skönt med Ac i bilen!

Så, väl hemma blev det soffläge och tv innan natten. Undrar om vi får åska idag? Då kanske vi kan skylla på blixten om lite trä försvinner mystiskt runt omkring ! !

Hästmyror !!!

...har vi fått på gården. Hoppas vi får igång gräsklipparen så vi får ta ner gräset igen och får bort stubbarna på gården ! Uääck ! Har redan hoppat på fyra stycken !

Tv:n som barnvakt?

Ja, vad säger ni? Vi har köpt en ny tv igår, 42. Vi jämför och kikade runt lite på nätet igår innan gubben åkte iväg. Jag stannade hemma med tösen under tiden för hon var bara så sällskapssjuk och matgalen igår, så det kändes skönare att stanna hemma.

När tv:n stod på plats satt jag bara rakt upp och ner i soffan och gapade
"Vad stor den är! Jisses, vad den är STOR!" Jag var som en repig lp-skiva!

Gumman satt i mitt knä och bara gapade hon också ;-) Hon har nämligen hittat en ny hobby; titta på Animal Planet och Djurpolisen tillsammans med oss och nu när hästen och hundarna var bra mycket större, så var gumman i chocktillstånd :-).

Då kom jag på något som är tabu idag, att ha tv:n som barnvakt. Många vill ju att tv:n ska vara ett stort No-no för barnen ska ju aktiveras, men om nu Thea är djurintresserad, så kanske vi får fortsätta hålla intresset uppe, så kanske hon blir veterinär när hon blir stor (vilket hon kan vänta med för den delen).

Nya framsteg annars är att hon har kommit på att hon faktiskt har ganska stora fötter också, helt fascinerande vad små fötter kan göra.
För ett par dagar sen när jag lagade middag efter att Thea fått mat och var nöjd så kom vi på idén att vi ska minsann se om babysittern fungerar nu när hon har blivit lite större och visar prov på att vilja sitta ifred i soffan och se tv.
Och rackarns, det fungerade. Hon satt i den i nästan en timme. Först med sällskap och sen började hon slå och vifta mot Tiger och Nalle Puh. Härligt!

Idag sitter vi och svettas inne. Air Condition vore inte helt fel idag. Vi försöker vädra ur sovrummet så gott det går så gumman kan få sin middagsvila. Just nu surrar hon med pappa och är allmänt småtokig, men trött.

Så gott folk, när hon slumrat ska jag ut i solen och plantera lite som vi fått av svärmor, för annars finns det snart inget kvar.
Medelhavsvärmen är nog här nu för sommaren *HOPPAS*
Igår hade vi åska en sväng. Mysigt mysigt!

Tack för att du kom

till oss efter all väntan! Inte en sekund för tidigt och så efterlängtad.
Tårarna rinner efter kinden när jag tänker på tiden innan och när jag ser på dig när du sover och när du ler mot mig. Tack tösen för att vi fick just dig.

Nu var det ett tag sen jag skrev. Senaste veckan har det varit full rulle, mest på kvällstid. Tösen har vilat ganska mycket på dagen och därför har nätterna blivit långa, tidiga morgonar, men med lucka för lite vila som kompensation.


Baby banz, vilken cooling ;-)

Nästa vecka blir hon 3 månader! Gumman har visat mer intresse för mobilen i sängen och ligger och svamlar runt, pratar och ler. Vi ska nog ändå köpa ett gym från Ikea och göra lite förändringar på det. Bla sätta fast en liten spegel och något mjukisdjur. Blir Ikea på torsdag när de fått in mer varor, sen Barnens Hus och köpa halksockar för nu vill tösen stå mer och mer och sen har hon till när hon börjar krypa mer.
Just ja! En bra djurbutik ska jag tipsa om som har pinnarna vår gammelkatt älskar.
www.djurmaxi.se. Snabba leveranser!

Hon växer och börjar bli lite rundare. När hon är mer aktiv på dagarna och busar med oss så äter hon mer regelbundet och småsnuttar inte lika ofta, men närheten på kvällarna gäller fortfarande från 19-tiden och framåt, så då stannar vi hemma för det är så bökigt att åka iväg när hon ändå mest vill mysa och äta.

Lilla tösen, vad jag är glad. Visst kommer jag bära med mig minnena, men det blir lättare och lättare med tiden. Ibland funderar jag över om jag har blivit väl cynisk, men i överlag är jag på riktigt bra humör numera, så jag har kommit ur krisen mer och mer *pust*.

Jag försöker se det så här; Hade vi inte fått vänta, så hade inte just vår tjej varit här. Vi väntade på just henne och med det känns det lättare.
Jag är tillika tacksam så här i efterhand över att vi orkat med prövningarna vi gått igenom. De har lärt oss mycket om varandra, att vårda det vi har och vara rädda om varandra och inte ta saker för givet.

En del glider mest bara på och får sin volvo, villa, vovve och 2,4 barn, men utan att behöva kämpa för det. Vet inte hur många gånger jag har varit arg över uttalanden som tyder på en väldigt naiv inställning till det här med barn. "Barn skaffar man" "Är det äkta kärlek blir det barn" "Man är ingen riktig familj utan barn" "Jag vill ha x antal barn, innan jag fyller 25, annars får det vara" etc etc.
Det sistnämnda tror jag vad jag vill på. Är man ofrivilligt barnlös med sorg i hjärtat, så gör man allt för att få barn. Vet man vad det innebär att kämpa för att få sin högsta önskan uppfylld, så är man inte lika naiv längre, utan väldigt ödmjuk och oerhört tacksam. Så tacksam :-)

Hur gör de när väl krisen infinner sig? Är det därför vi har så mycket separationer numera? För att många saknar tålamod, saknar styrkan och tilliten till varandra när vindarna blåser? Varför planerar många hela sitt liv och blir det inte exakt som de tänkt sig, så blir det ett himla liv och man krisar ihop för minsta lilla.
Får man inte en ring på fingret vid 18, giftermål, barn, villa, kombin och husdjur, exakt när man planerat från börjar så faller allt?

Nä, jag är tacksam över att jag har den insikten att allt kan man inte planera. Saker händer efter vägen som man inte kan påverka, man kan bara ta sig förbi, dra lärdom av det och växa mer. Man förändras efter vägen. Ibland känns det oerhört tungt, men det blir bättre. Du blir färgad av det och det är svårt att gå tillbaka till den man en gång var. Men frågan är; Vill man det? Egentligen? Är det inte det livet går ut på? Att känna att man lever på gott och ont...?

Jag har spenderat för mycket tid på att fundera över tidigare händelser, depressioner, andra sjukdomar nära och relationer, tidigare vänskap och jag måste sammanfatta allt med att det finns säkert en mening med allt fast man inte ser det just då.

Tack till min familj och mina vänner, både här på nätet och i verkliga livet!
Ja, jag är sentimental på "gamla dar" och känslosam till tusen.

Tacksam för att det vänder med tiden!

Till bror. Jag saknar dig. Hoppas vi kan få ledigt alla och komma ner efter semesterperioden. Vet att jag har varit i min egen bubbla och inte hört av mig, men du ska veta att jag tänker på dig och älskar dig!

Besök halva dagen

fick vi igår av farmor och farfar (inte våra). Gumman sov hela natten och sen när vi väl hade besök, var det dags för långa middagsvilan på fyra timmar.
Senare under kvällen fick vi besök av gubbens syster och man.
Vi satt och fikade och surrade medan gumman vägrade erkänna att hon var trött.
Vi tänkte fråga henne en sak medan de var hit, men vi kom ifrån ämnet så hon ringde imorse och var nyfiken :-).

"Jo, vi tänkte om du vill vara fadder åt Thea?"
-"Ja men självklart vill jag det!!!"
Så nu har Thea en fadder klar. Nästa ska vi ringa under dagen.
Nu har vi även beställt en doppresent till gumman, en guldpeng med tillhörande kedja och namnet ingraverat.

Nu ska vi bara ta oss på en shoppingtur och hitta en fin klänning och jag ska fixa mitt inte allt för snygga hår.

Trött mamma ska fortsätta forska på garderobsalternativ och skriva en kom-ihåg-lapp.
Vi ska åka till Storforsen under veckan men även göra lite ärenden.

På återseende! Kanske man hinner vila lite?
Tror jag har drabbats av någon blues i sömnbristens tecken...

Midsommar

firas i hemmets lugna vrå. Gumman är sällskapssjuk och övertrött, men snart har vi nog fått henne till att vila middag en stund till. Ikväll har jag ingen lust att fira direkt. Vädret ute lockar inte och efter två nätter med totalt fyra timmars sömn ungefär och sen halvsovandes på soffan i förmiddags så tryter orken.

Så film, film och åter film ser jag fram emot.

Igår hade vi besök av prästen som kommer hålla i Theas dop 12/7 kl. 11.00. Hoppas hon kommer i dopklänningen, men det tror jag för hon är ju mammas lilla tös.

Funderar på en hel massa, men jag vill inte skriva ner så mycket. Det kanske kommer.

Hoppas ni alla där ute får en riktigt trevlig midsommar!

Besök av Jessica och Hugo

fick vi igår. Det var jättetrevligt. De hade med sig en present, en body och en klänning till gumman. Bilder kommer senare.
Jessica är vännen/kollegan, som fick barn två veckor innan oss. Så söt pojke. Jag tycker ju att Thea börjar växa och bli så stor, så jag har fått henne att lova att stanna i flera år, men Hugo, han var en stor kille. Vilka otroligt blåa och fina ögon han hade.
Vi satt och fikade och gumman var lite rolig. Hon brakade på och vilade i nästan fyra timmar, så jag gick och kollade till henne en stund innan de skulle åka hem, och då var hon på väg upp.
Senare under kvällen blev det bara lite plock hemma och tv-tittande.

Idag var vi på affärsmaraton. Vi har åkt iväg lite tidigare med Thea, men knappt haft med henne i affärer, mer än på Coop och handlat och fikat med farmor och farfar för ett par veckor sedan. Annars har jag ammat i bilen och suttit kvar med henne. Jag vet att jag varit lite väl orolig i kropp och själ men nu har jag bättrat mig.

Vi åkte först på vikt och längdkontroll. Nu är Thea 54cm och väger 5220kg, så hon spräckte 5 kilos gränsen. Hon har bara växt ½ cm sen förra gången men då ingen av oss är speciellt lång, så kan vi ju inte räkna med att hon skjuter på höjden allt för mycket åt gången.
Sen åkte vi förbi Ica, men då stannade jag i bilen. Efteråt åkte vi till Toys "r" Us för att kolla på babygym. Det slutade med att vi hittade en spegel till lekmattan, en badhandduk med Nalle Puh på och stjärnor till barnkammartaket.
Thea var mätt i magen och hade fullt upp med att ta in alla färger och saker runt om i affären. Det slutade med att hon somnade i famnen medans vi fortsatte gå runt. Sen åkte vi till en annan Ica-butik och innan vi nådde kassan, var någon hungrig igen och blev inte alls nöjd med barnstolen så jag tog upp henne och gick sakta mot bilen så hon lugnade sig medan hon tittade sig omkring. Det är lättare att stjäla fokus från "tårarna" om man rör sig med henne ;-). Sen mat och innan vi åkte hem, tog vi en tur mot Barnens Hus. Där hittade vi nya nappar, en napphållare, bitringar och lite presenter till andra barn i bekantskapskretsen.
Thea har börjat med napp senaste dagarna för att lugna sig efter maten, då gånger det kniper lite i magen. Det känns bra, för annars vill hon bara ligga hos mig och det fungerar ju inte riktigt för då försöker hon ju bara äta bort oron (??!). Knasfröken.
Vår Tweety! Vi hann bara komma hem innanför dörren sen, så var det matdags för oss alla. Efter lite bus och mys så somnade Thea redan vid 21. Då var det nog med stimulans för idag.
Trött mamma sitter och kvällssurfar. Jag är glad att jag vågar mig ut mer och mer. Till veckan ska vi till stan och göra lite ärenden och gå med vagnen :-).

Rackarns vad gubbens semester skuttar på. Kunde han inte få 8 veckor betald ledighet istället? Månne när vi ska byta om, så han är ledig sen? Jag funderar på vad göra. Det lutar mot att gå tillbaka till jobbet, åtminstone till årsskiftet. Sen kanske det går att läsa lite och leta andra jobb till våren. Vi får se vad det finns för möjligheter, om det lättar på arbetsmarknaden....Hoppas det!

Inställd återträff

Gumman vilade knappt igår och sen var vi vakna till närmare 01 innan vi kom oss till ro. Hon hade mer magknip igår och fick kräkas så vi var vyschade och gick runt med henne. Innan hon somnade hade det börjat bli bättre under kvällen så det var skönt. Vi vaknade vid 7-tiden på morgonen och åt och mös i soffhörnet och sen somnade vi vid 9-tiden. Tyvärr ställde vi ingen klocka, utan jag tänkte att vårt egna larm skulle väcka oss tidigt. Men trött som hon är nu dagen efter så sover hon fortfarande nu efter 12.
Så...vi ställer in träffen för vi vaknade själv för en timme sen och det känns inte bra att stressa iväg med nyvaken gumma, speciellt inte när hon verkligen behöver vila ut.

Vi ska se hur eftermiddagen blir, om vi kanske åker iväg och shoppar, eller så får det vara till imorgon.

Skatten

du är vårt lilla busfrö ;-)

30 år

det har jag hunnit fylla redan 19:e april, tre veckor efter gummans ankomst, men inte skrivit om det. Mitt i natten med matning och magknip och Minifom, tänkte jag på den dagen. Blev lite sentimental, mitt i natten...
Idag hade vi på en kofta som gammelfarmor, morfars mor stickade till Thea. Hon var så fin i den. Hon fick ett helt set, med vantar, mössa och kofta, i vaniljvitt garn och med snigelknappar. Så sött.
Sen fick gumman en massa kläder, klänningar, sparkdräkter, strumpbyxor och bodies.
Gubbens bror hade också köpt bodies. Av farmor och farfar fick hon bodies och byxor i rosa och en lekmatta som vi inte har testat än, men tänkte göra det imorgon bitti, så snart jag fått städat hemma.
Jag fick ett smyckeset av gubben. Ett guldhalsband med en pärla och tillhörande örhängen. Jättefint. Han hade funderat länge och väl och läst att till förstagångsföräldrar i Usa, är det tradition att köpa pärlor och sen när jag fyllde 30 så ville han ju köpa något speciellt.

Sen fick jag lite slantar, en hushållsvåg och en present som betyder så oerhört mycket för mig, ett guldhalsband, som mamma fått av sin mamma :-). Jag har inte vågat ha på mig det än, utan sparar det till något fint tillfälle.
För ett par veckor sen hade jag en annan kedja och det var mäkta intressant för gums att ta tag, så jag vågar inte riskera det här halsbandet. Nu höll ju den andra kedjan, men hon är oerhört stark i nyporna.
Det var en trevlig dag, lagom stort firande. Jag kände inte heller för en storfest, inte så nära på BB-vistelsen. Jag var trött flera veckor efteråt så vi får fira senare med något vinglas eller två. Nu är jag bara så glad och tacksam över att ha blivit mamma ;-).

Gumman sover bredvid mig nu så jag ska försöka få ett par timmar till innan morgonruschen. Hon har somnat vid 20-tiden nu två dagar i rad och vaknat ett par gånger om nätterna för att få mat och sällskap. Direkt blir jag rastlös och vet knappt vad jag ska göra, för hon brukar ju vilja ha sällskap till 23-tiden ibland och längre. Men skönt att hon vänder till dygnet lite själv. Men farmor och farfar hann inte träffa henne idag, för då hade hon redan träffat John Blund.

Jag gjorde förresten ett litet collage från BB och när vi kom hem......


Nu är det sovdags här....

Ses!

Gratulerar Miljöpartiet

Härligt att ni kom med såpass, 11,5% och 2 mandat.

Mitt allt - Miraklet

Gubben 5 år 5/6

Coolaste grabben är stor nu. Vädret utanför lämnar mycket att önska. För en stund sen kom en hagelskur...det blir nog middag inne idag och grillning förhoppningsvis till veckan.

Nationaldagen blir lugn. Trött är jag så det passar bra att vila med gumman nu i famnen.

Glöm inte att rösta på söndag ! ! !

Första Mors Dagen är firad

Gumman på bushumör







Ok 11:e om jag räknar de Mors Dagar vi har firat med katterna.
Vi var knappt hemma dock utan åkte till mina föräldrar först och stannade där i flera timmar. Vi hade beställt med oss pizzamiddag och sen åt vi äppelpaj.
Sen drog vi vidare till svärföräldrarna och de hade gjort jordgubbstårta *burp*.

Vi kom inte hem förrän vid 23-tiden. Gumman hade vilat i bilen och vaknade upp hemma och ville ha mat och mys och en stund senare somnade hon så vi såg lite serier innan vi la oss. Dygnsrytmen har blivit lite si och så i värmen när gumman vilar oftare små stunder.

I början av veckan var vi och köpte sättpotatis. Igår fick vi en reservdel till fräsen och sen var gubben ut i landet och satt potatis. Blommorna väntar än.
Gumman ligger och vilar nu sen ett par timmar tillbaka.

Jag hoppas så att alla som kämpar, som jag följer och som jag läser om, kommer få sina mirakel inom en snar framtid, och får fira Mors Dag, för det lättar i hjärtat. Jag vill inte drista mig till att säga som en del att livet inte hade någon mening innan. Det skulle jag aldrig göra med vår bakgrund, men det är en enorm lycka och lättnad att ha fått sin skatt. Med tanke på hur det har varit senaste åren, så visst ser jag ljusare nu på framtiden och planerar mer framåt.


Ny klänning från tant Elin när hon och tjejerna var på besök för ett par veckor sen.





Efterkontrollen var jag på i onsdags och där fick jag godkänt, förutom vikten. Har ett BMI på 30 och bör gå ner i vikt, inte banta då jag ammar, men något kilo i taget.

Tänk vad bra om läkarna hade varit mer lyhörda tidigare. Jag har fått svar på en förhårdnad som hittades vid snittet, någon rest från titthålsoperationen och allt var ok. Funderar lite framåt...preventivmedel etc...vill inte ha p-piller iaf...hmmm och är det någon mening när jag ändå knappt har äl själv? Nä, det är det inte beslutade vi oss för.
Ska ringa Hermelinen ang. min PCO och höra om jag kan prova Metmorfin när jag har slutat amma, för att vikten ska sluta gå upp och ner.
Mycket kan jag göra själv, med barnvagnspromenader och bra kost, men jag har hört gott om Metmorfin och ger gärna kroppen lite extra för att komma i balans.

Det här med ev syskonfunderingar känns än väldigt avlägset, både efter kämpandet och pga snittet. Läkaren sa att det kan ta ett år innan man blir helt återställd, åtminstone sex månader. Nu fick jag ju godkänt på kontrollen, men vi ser tiden an och umgås med tösen.

Vem orkar stressa fram när vi redan har nått i mål en gång?!
Gubben har börjat semestern nu i veckan, så nu är det dags att umgås med familjen och släcka ner datorn.