Senaste dagarna har jag haft lite mindre ork och tid igen för datorn. Jag har vaknat allt mellan 5 och 7 på morgonen, både med en och två små. Dagarna innan gummans födelsedag har jag bakat en del kakor då Lilly oftast somnat om och sovit en stund och Thea har sprungit runt med sina leksaker eller sett tecknat.
Bakade hennes favoritkakor; mjuk pepparkaka med lingon och Tigerkaka. Sen för egen del och för att den brukar vara populär; kladdkaka. Jag har varit oerhört sugen på chips under kvällarna men nu när jag stått och bakat så har chokladsuget smugit sig på mig igen... inte bra för vikten. Jag har ännu inte bokat tid för efterkontroll och jag vill fortsätta med viktnedgången tills dess. Nåväl, time will tell.
Gummans födelsedag började tidigt på morgonen. Första presenterna från oss var en pyjamas med katter på och en hink med kritor och de var väldigt uppskattade. Genast ville hon testa de nya vaxkritorna och ritade en bra stund. Vi stannade en stund extra i sängen alla fyra och det blev en massa bus med Thea. Jag tror jag har skrivit det tidigare, men hon är inne i en period där allt ska vara högt. Hoppa högt, bygga högt och stå HÖGT upp. Under morgonen var hon alldeles vild och stångade pannan mot min mun så jag fick ett jack i läppen. Lilla bustrollet. Gumman fick ett par ballonger att leka med. Vi fikade och gjorde lunch. Sen kom faster förbi en snabbis innan jobbet och då fick gumman en till present, en docka som hon direkt ville bädda ner i sin vagn och gå stolt runt med. Middagen fick hon välja själv så det blev korv och mos :). Enkelt och gott.
Under kvällen märkte jag att jag hade varit lite väl aktiv i köket under morgonen med bullbak och kakbak så jag kämpade för att hålla mig vaken :) Det slutade med att jag somnade i soffan med Lilly i famnen. Så kan det gå. Igår var gubben iväg på ett par ärenden och kom hem med vår andra present till gumman. Hon fick sitt första riktiga fordon; en trehjuling och genast började hon och pappa montera ihop den medan jag gjorde middag och fotade om vartannat. Sen var det övningskörning en bra stund och en nöjd och helt färdig tös somnade senare så fort huvudet landade på kudden.
Idag var vi uppe före tuppen igen. Jag och Thea såg tecknat och åt frukost i vanlig ordning efter att Lilly fått mat och somnat om. Jag drog sen fram dammsugaren i all hast. Efter en stund hörde jag ett skrik från köket. Då hade gumman ramlat med en kökstol och skrapat sig i fingret. Fingret är numera plåstrat och ompysslat och svullnaden har lagt sig. Kvar är ett stort blåmärke. Vid 11-tiden kom farmor och farfar till oss och vi fikade en stund och sen fick båda gummorna paket med div kläder i grönt och vitt. Härliga vår/sommarfärger.
Sen ville gumman givetvis visa cykeln och vi körde runt med henne en stund innan det var dags för lunch; Tonfiskgratäng med rivna morötter. Även det en av gummans favoriter. Efter lunchen var det äntligen dags att duka fram glasstårtan som hon väntat på så länge och som vi velat spara just till när farfar kommer. Senast de var barnvakt under förlossningen så åt hon glass med farfar och hade så roligt. Tårtan blev riktigt lyckad. Jordgubb, choklad och vaniljglass från glassbilen med stjärnor på i vit och mörk choklad.
Medan barnen vilade under eftermiddagen efter besöket så gjorde vi ugnstekta kycklingfiléer, ris och currysås och medan vi satt och åt hörde vi just glassbilen. Vilken timing. Jag trodde gumman skulle flyga upp ur stolen, men hon surrade desto mer och glass :)
Nu är huset tyst och jag ska försöka verkligen att vara vaken och social, för gissa vad, jag somnade i soffan igår igen. Det är verkligen full rulle hela tiden, men jag känner mig så lyckligt lottad. Kan inte förstå det än. Vi har två barn! Vem kunde tro det för några år sedan då jag började tänka i banorna hur man skulle gå vidare utan? Skakar kvickt av mig de känslorna för de vill jag ha precis som de varit senaste tiden, inom mig som ett minne blott. Jag förstår nu i efterhand exakt hur dåligt jag har mått av allt, men nu är det historia.
Som avslut skriver jag ett par rader om min älskade katt. I förrgår hade jag glömt köpa kattmatsburkar på affären. Letade igenom skåpet noga och det enda jag fann där var två tetraförpackningar med Bönans favoritmat; Mjau´s strömming i gelé. Helt plötsligt brast jag ut i tårar och sa att jag kan inte ta från de för jag vill så gärna ha kvar de ett tag till för det var åt honom jag köpte hem de för flera månader sen, ifa han kommer hem igen. Jag trodde jag hade kommit över de värsta känslostormarna kring honom, men maten, en del låtar på radio och tv:n och saker jag säger eller någon annan säger påminner mig ständigt om honom.
Det är nu sju månader sen han försvann och det känns som igår. Att inte veta känns fortfarande som ett stort, öppet sår. Det är lättare, det är det, men tankarna återkommer. Vad är det egentligen som hänt honom? Min älskade vän. Kan de två helt oberoende mediumen ha rätt, att han finns vid en bondgård några kilometer från oss, eller kommer vi inte få se honom? Båda säger till oss; "Ge inte upp hoppet!"
