Gumman har sovit hela natten

i sin egen säng Jag är imponerad. Vi trodde det skulle vara lite tufft att få henne att sova där igen, när hon bara har provat sova där första veckan och sen sovit med oss Men gumman var trött, vilade knappt igår mer än korta stunder. Så vid midnatt var det kört. Då somnade hon på soffan och sen bar vi henne till sängen och där låg hon till 9-tiden på morgonen. Men då var hon hungrig. En stund senare slumrade hon till igen.

Nu har gubben semester så vi får jyra på tillsammans.
Planer på att åka till bror i Skåne finns och även en tur till Norge. Men vi får se vad vi hinner, för semestern brukar ju ofta rasa iväg. Sen finns ju hösten också.

Senaste veckan har jag gjort framsteg själv. Jag är imponerad. Kan komma på mig att dagarna blir färre och färre, där jag går och funderar och analyserar och jag känner mig mer och mer lättsam.
Jag accepterar allt mer eftersom och har bearbetat allt. Det känns oerhört skönt. Jag tror jag har haft någon typ av baby blues, men det är väl inte helt oväntat.
Vi fick ju vänta så och gå igenom en hel del, både innan och under förlossningen och sen haft en period när vi lär känna tösen och fått in rutiner eftersom.

Inte undra på....huvudsaken är att jag är piggare nu.

I tisdags var vi på första läkarkontrollen och allt såg bra ut. Hon är lite rosslig så ev kan det vara en förkylning på G, om oturen är framme. Läkaren var imponerad för Thea visar redan tendenser att vilja vända sig själv och hon är väldigt pigg och vaken och nyfiken på allt runt om sig.
Hon är nu 53,5 cm och väger nästan 4,9 kg.
30/6 är det dags för första vaccinationen och då ska vi ladda med mat och snuttefilt, ifa hon blir ledsen.

Efter läkaren åkte vi och handlade. Nu börjar man nästan bli expert på att amma i bilen, men jag gör det hellre när inte vanan sitter att amma vart som helst.

På H&M hittade jag en blus, en byxdress och en vit solhatt till henne, så nu är det lättare att sitta ute i solen utan att den tar på ögonen. Den rosa vi köpte tidigare är än några nummer för stor.

Det blåser kraftiga stormvindar utanför dörren, så nu har katterna utegångsförbud sen igår kväll, för då spöregnade det och vi blev oroliga för deras skull när utemöblerna i plats flög från altanen. Nu sussar gumman sött i gubbens famn och vår stora kattpojke sover bredvid mig, efter lite massage .

Lövbiff och klyftpotatis

blev det igår eftermiddag. Det är härliga grilltider framför oss.
Mot kvällen åkte vi iväg till svärmor och svärfar med lilltösen för första gången och stannade där ett par timmar och surrade. Mycket nytt för henne att titta på.
Idag har hon snart vilat fyra timmar. Det blev nog tufft igår.

Vi har inte gjort mycket idag. Solat och plockat ihop i barnkammaren och fyllt byrån med alla gummans saker. Fint blev det.

Nu dags för gumman för hon vaknar här bredvid oss.
Planer för ikväll, grilla igen.

Singing the blues - over the rainbow

Nattvakar med gumman och funderar. Det har regnat lite ute och känns nästan som åska i luften. Omvälvande allt. Trött, men som mycket tankar snurrar just nu så jag sover ikapp imorgon när gumman vilar.

Vi har varit till Ikea idag och hittade en byrå åt gumman. "Nyhet" var det. En gråvit laserad byrå, så nu kan vi städa upp i hennes rum (som hon inte använder just nu, men som finns där iaf).
Hon sover fortfarande nära mamma och senaste natten sov hon efter lite magknip, mellan 2.30 och 9.30. Rekordet tidigare toppades med en timme. Bra att hon äter för två innan hon somnar och går upp i vikt. Hon är 53cm nu och väger 4,6 kilo.

Annars köpte vi det vanliga; servetter, lite ljus. Hittade badlakan och dreggellappar ;-p.

I söndags fick vi besök av mormor och "morfar". Ja ok. Han ÄR min morfar.
Det var trevligt att sitta och surra och träffa de. Jag ska ta tillfället i akt under ledigheten och åka dit oftare, för det är så skönt att vara där. Vet inte...avslappnat. Jag lägger mycket annat åt sidan.

Hoppas vädret blir bra imorgon, för vi tänkte grilla. I förrgår var vi till Luleå och köpte en massa mat. Annars får vi ta grillen på bron...

Bella Bambino

Det är roligt att leka med nya kameran. Här har gubben tagit en snusbild på gumman.
Man kan ställa in så det bara fokuserar på en eller ett par färger. Resten blir svartvitt.

Nattvakande kycklingmamma

Sitter med datorn i knät, tv:n surrar i bakgrunden och gumman snusar bredvid mig. Gubben tog kvällspasset och jag somnade framför tv:n till lite serier. Gumman var mätt, nybytt men oerhört övertrött och grinig, så de tog en biltur och så passade gubben på att fota lite grann. Hon somnade som en stock och fortsatte så i fyra timmar. Sen tog jag över och vi hade en matstund och lilla Bambino somnade så gott direkt efteråt. Jag vet att jag borde sova igen, men jag ska bara...

kan inte låta bli att titta på henne och vaka en del nätter. Sova kan jag göra under dagen också, när hon sover.

Tänk att hon har firat 1-månads dagen redan. Hon växer så det knakar...51,5 cm och väger snart 4,5 kg. Över en månad sen förlossningen var.
Funderar på vilken karusell det har varit sedan dess. Första veckorna, lyckorus och floder av glädjetårar och lättnad. Men även sömnbrist och en massa kraft till att hitta alla rutiner.

Nu känns det som att vi hittat rätt senaste veckorna. Vi vet ungefär när hon vaknar på morgonen, när hon vill vila en längre stund på eftermiddagen, korta vilan under kvällen och sen när hon går och lägger sig för natten, för att ibland vakna upp och vilja ha snabbmat.

Jag har gått igenom historien flera gånger och funderat över allt och ingenting. Hormoner kan fortfarande vara i rusning i kroppen, för förutom tårar som trillar av lycka så har jag kommit på mig själv med att vara fruktansvärt lättirriterad senaste tiden. Inte på något speciellt direkt..bara vansinnigt kort stubin och grinig.
Så mycket har jag kommit fram till, är att jag behandlar och behandlar allt.
Vissa dagar kan jag inte låta bli att vara förbannad på mig själv, när jag är trött, för att jag visste egentligen innerst inne, tror jag, vad som behövdes, men jag blundade och sprang vidare...för att sedan när jag sovit tillräckligt, känna att jag är så tacksam igen. Förvirrande? Jo, minst sagt.

Berättelsen om när Thea kom 30/3 23.18

För att skriva lite ”kort” om förlossningen så gick vattnet vid 14-tiden 29:e. Sen var vi på förlossningen 1½ timme senare ungefär. Jag hade inga värkar och allt kändes bra förutom att jag svettades oerhört.

Väl där upptäckte de att jag hade närmare 39 graders feber så jag fick dropp och senare under kvällen en tablett och dropp som skulle få igång värkarna.

Värkarna var väldigt oregelbundna och stannade av stundvis och de drev på än mer.Förlossningen fortsatte även morgonen därpå med Ctg-kurva, dropp och lustgas.

Vi hann ta paus och äta frukost och lunch och sen mot kvällen var jag så slut så jag orkade knappt äta något.

Kring 19-tiden under måndagen så började jag bli mer och mer slut och vid 20.30 var vi tvungen att ta ett beslut om kejsarsnitt. Väl bestämt vid 21 så hände allt så snabbt.

De förberedde mig, min man bytte om och snabbt som attan en stund senare till operation. Kejsarsnittet gick fort. Jag kände tyvärr lite svidande och hörde när de skar mig i magen, så jag blev minst sagt panikslagen och bad om mer smärtstillande.
De fyllde på EDA som jag hade fått tidigare under kvällen och efter det har jag en lucka, då jag somnade av utmattning och vaknade upp en stund senare på uppvaket bredvid operationssalen.
Totalt sett var vaken i nästan 40 timmar i sträck.

Flera kom förbi och kollade hur jag mådde, gratulerade och sen fick jag träffa vår tös. Efter det rullade de in mig i ett familjerum där min gubbe låg och sov . Vid 6-tiden på morgonen vaknade jag och fick medicin och pratade igenom allt med min gubbe.

Jag fick reda på att jag hade en infektion i kroppen redan vid vattenavgången.
Kroppen orkade därför inte med den långdragna förlossningen, livmodern var för trött mot slutet och när värkarna avstannade så fanns det för lite kraft att driva på.

Vi fick stanna hela veckan för att jag först skulle bli av med bli av med infektionen.
Jag fick antibiotika i dropp ända tills i torsdags.
Sen hade Thea svårt att få igång andningen direkt efter snittet så hon fick syrgas ett par minuter och när jag hade en infektion i kroppen så gav de henne dropp fram till lördag kväll för säkerhets skull då hon hade lite feber tidigare.

Vid utskrivningen i söndags eftermiddag fick vi höra av läkaren att hon är kärnfrisk och ska behandlas som vilken liten flicka som helst . Det var bara mamma som var snuvig.
Jag fick ideliga beröm från flera i personalen som tycker att jag är en oerhört tålmodig kämpare, som klarade av värkarna så pass bra under så lång tid och för att jag knappt beklagat mig alls under alla droppbyten och omläggningar av snittet. En barrnmorska sa att nu har jag verkligen provat på hur en förlossning går till och med tanke på utgången och den påfrestning allt blev för mig, så OM det blir syskon, OM, så får jag lägga in veto om snitt direkt från början.

Det märks att veckan har varit upp och ner med en massa händelser och känslor, för väl på väg ut genom entrén blev jag fuktig i ögonen och sen utanför vid bilen kom en klump i halsen.

När vi kom hem och stod på bron och katterna kom ut kom tårarna och fullständigt svämmade över.
Det har verkligen varit tufft att vara från de också. Vi började kvällen med en sovande tös i flera timmar medan vi åt middag. Sen fick hon mat och nu under veckan har vi bara varit hemma och myst med familjen.
Det är verkligen inte helt lätt att varken försöka få barn och inte under leveransen heller, men nu efter allt så vågar jag inte drömma om mer.

Vi har fått vår skatt och jag är så oerhört tacksam...