Jag vill bli miljonär!

161 miljoner ikväll på onsdagslottot. Tippat och klart!
Vintern kom tillbaka efter gårdagens regn!
Härligt!

Första lovet

...första föräldramötet ikväll, dags för förkylning efter att äldsta dottern börjar bli lite bättre efter snart en veckas förkylning. En eländigt svullen hals som kliar och näsan lätt täpp...

Sen har vi det faktum att det är måndag och det är en del möten och telefonsamtal, som både lockar med förväntan och hägrar med en del oro. Vi har haft en tuff tid, men väntar nya tider. Arbetsfronten kommer nog förändras i sakta mak.

Jag kommer gå på information, kurser i bokföring etc. Nu är ansökan till Komvux klar så jag äntligen får komplettera mina betyg, som jag lagt för mycket åt sidan, till fördel för barn och jobb.

Trevlig söndag!

recept kommer...

Röd vinbärskaka

kaka:
1 dl socker
4½ dl vetemjöl
1 msk bakpulver
150 g rumsvarmt smör
1 ägg
2-3 dl röda vinbär
strössel:
1½dl havregryn
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
50 gram smält smör
Blanda de torra ingredienserna till kakan och arbeta ner smöret och rör sedan i ägget. Bred ut i långpanna (20×30 cm) med bakplåtspapper i. Häll ut vinbären jämnt över kakan. Blanda ingredienserna till strösslet och ”strö” blandningen över vinbären. Grädda i 200 grader i 20 minuter. Låt svalna och skär i rutor. Servera med vaniljglass eller vaniljsås.


Läs mer: http://sotasaker.com/rod-vinbarskaka/#ixzz2AbhJUWoV

Klassiska mockarutor som även kallas kärleksmums.

Mjuk kaka som bakas i långpanna och glaseras med en chokladglasyr. Mycket goda rutor. Detta recept har jag gjort många gånger!
Tid: 1 timme, varav 30 minuters arbete
ca 15-30 st beroende på hur stora rutor man skär
Ingredienser:
150 g smör
eller margarin
2 st ägg
3 dl strösocker
3 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
3 msk kakao
1.5 dl mjölk
4.5 dl vetemjöl
Glasyr:
50 g smör
eller margarin
3 msk starkt kaffe
eller 3 msk vatten och 0.5-1 tsk snabbkaffepulver
1 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
3 dl florsocker
Garnering:
1-2 dl kokosflingor
Utrustning du behöver:
1 st långpanna ca 25x35 cm med minst 3 cm hög kant
elvisp
Gör så här:
1. Sätt på ugnen på 225°C. Ta fram en ugnsform, ca 25 x 35 cm med minst 3 cm hög kant som du antingen smörjt med matfett och bröat med ströbröd eller kokosflingor eller också klätt hela formen med bakplåtspapper.

2. Smält smöret/margarinet och låt svalna.

3. Knäck äggen och tillsätt socker i en bunke.

4. Vispa ägg och socker pösigt med elvisp.

5. Tillsätt bakpulver, vaniljsocker och kakao. Kakaon kan siktas om den är klumpig.

6. Vispa snabbt ihop med elvisp.

7. Tillsätt sedan mjölk, vetemjöl och det smälta smöret.

8. Vispa försiktigt snabbt ihop till en jämn smet med elvisp på lägsta hastighet.

9. Häll och bred ut smeten i formen.

10. Grädda i nedre delen av ugnen i 225°C i 10-15 minuter. Gör under tiden glasyren.

11. Låt kakan svalna under bakhandduk tills glasyren är klar.

12. Smält smör eller margarin i en kastrull. Ta bort kastrullen från plattan.

13. Tillsätt kaffe, kakao, vaniljsocker och florsocker.

14. Vispa till en jämn smet.

15. Bred glasyren över kakan medan glasyren fortfarande är varm.

16. Strö över kokosflingor. Låt glasyren stelna.

17. Skär kakan i fyrkantiga bitar när glasyren stelnat.

Källa: http://www.recepten.se

Vintertid...

och jag trodde jag vaknade 6.00 enligt köksklockan, men mobilen rättade mig. Nu blir det alltså mörkt redan vid 17...men om ett par månader vänder det igen!

Kaminen på -8 utanför fönstret...ljus tända och hostiga tösen somnade om bredvid mig. Bäddar ordentligt vid tv:n innan värmen kommer igång. Hämtade nyss in frusen och envis kattgubbe.

Så här fann jag våra snart sju veckor gamla kattungar efter frukost;
Grabben (namntips?) 748g, Edith 770g och Elvira 505g.

Igår var det finlördag och då blev kvällsmaten serverad på silverbricka.

"Mamma, mamma, se så stor jag är!"

Tro mig gumman, jag ser hur stor du är på väg att bli. Jag får knappt kalla äldsta dottern för lilla tjejen längre. "Mamma, jag är en stor flicka!". Ändå kryper hon stundvis upp i famnen och syskonkärleken bränner över älven och tillbaka en del dagar. Det är tufft att växa upp och bli så medveten om allt runt omkring. Vänner tar större plats, syster får inte följa till förskolan, fast andra stunder är de bästa vänner.
Det märks att vi har ordnat en riktig familjehelg. I torsdags var det en vecka sedan drygt som mina hjärtan var på förskola men det gick hur bra som helst. L grät dock när jag hämtade de och det skär lite i hjärtat, för jag reagerar direkt med tanken på om hon har varit ledsen länge, utan att visa det, men hon hade ätit bra och busat med glatt humör. Rena energiknippena vi hämtade och det värmer så att se att de trivs.

Det vänder snabbt humöret. Ikväll är en sådan dag, då jag verkligen har tränat på mindfulness och levt i nuet. Vi har bakat Tigerkaka och gjort mer trolldeg och promenerat ute...vi har sett film och bara tagit det lugnt. Humörväxlingarna i vardagen är tuffa att hantera, men jag lär mig jag också. Jag är inte mer än människa. Jag tror inte på att bråka, men jag verkar ha svårt att bli av med en ful ovana; skrika...och det tar dottern efter...jobba på det, jobba på det.

Veckan som kommer, vill jag inte tänka särskilt mycket på. Vi har en del tuffa möten framför oss och jag vacklar mellan hopp och starkt tvivel, kämparanda och känslan av att vilja ge upp.

Tuff balans, men jag väljer oftast hoppet. Jag befinner mig här och nu, med sovande barn och sovande katter och lite favoritserier. Fringe nästa.

Hemmaföräldrar

fann jag som bekant under mitt googlande efter förskolan och ämnet att lämna gråtande barn på förskolan. Jag hittade sedan en grupp via Facebook, och jag kände direkt att här hör jag hemma.

Tack alla för era kloka tips och råd.

Från en säkrare mamma, som lyssnar på magkänslan och verkligen arbetar på en tid med så lite förskola som möjligt!

Medium - att finna min katt...

Ja, jag tror på sådant. Jag tror på känslan jag bär inom mig sedan augusti 2010.
Min katt är inte död...han finns här någonstans. Jag känner det så starkt inom mig.
Jag tror han kan bo hos någon och jag tror jag kan finna honom igen...
Jag hoppas och tror på mirakel. Min kattgubbe skulle bli själaglad, då han inte är densamma utan sin vapendragare...

Vi ringde Signar i norrbotten för en tid sedan och fick bra information och nu fick jag ett tips om att kontakta en kvinna via "Goda energier".

Känner ni till något bra medium, så tipsa gärna, eller dela med er om ni har något tips.

Hittelön för försvunnen katt

Utspel under partidebatten...

...ja, det kan man nog kalla det...jag har aldrig röstat rött och efter dagens partidebatt, kommer det nog aldrig hända heller. Jag brukar inte generellt diskutera politik särskilt ofta, men idag satte jag nästan lunchen på tvären.

Jag tror inte på 10-årig obligatorisk skola. Knappt att jag tror på 3-årigt gymnasium, då det i många fall är hemskt många håltimmar och förberedande inför yrkeslivet, vilket bara vara individanpassat, som så mycket annat inom barn och skolbarnsomsorgen.

Vad skulle en obligatorisk 6-årsverksamhet kunna ge, som man inte kan ge hemma? Jag som tom tror på delvis hemundervisning, just för individen. Alla passar inte in i dagens skolsystem. Vi har knappa resurser till de som är i behov av extra stöd, så att det magiskt skulle förändra läget, bara vi inför ett extra år, är för mig obegripligt...

Jag vet inte vart jag står till nästa val. Jag brukar se mig själv som grön, men jag känner att det blir ganska rödgrönt i framtiden och det val jag känner är mest träffande i dagsläget är Kristdemokraterna...men jag tvekar och följer debatten med spänning.

Första snön

Jippie vad härligt det ska bli sen framöver med ljusare tider...förutom då solen och det ljuset som försvinner redan vid 18 och kommer korta dagsljuset än mer snart.

Idag har varit en bra dag. Den bästa på länge. Den dagen jag sätter ner foten gentemot de bekymmer vi har annars. Det är aldrig lätt att stå utanför fönstret och se in....förstår nu hur många säkert kände när jag blev utbränd -02...de jag tog distans från.

Man är sin egen lyckas smed...jag bär mig själv framåt, medan andra finner sin väg. Jag kan bara ge råd, men inte begära att någon ska följa de...

Jag längtar till mina första uppdrag!

Funderingar kring kattfamiljen...

Gubben 8, Tyra 2.5, Lady 2.5, Casper 1, Trinny 5mån, Siri 5mån och Edith 5v + hennes två syskon. Så sammanfattas vår nuvarande familj.
Jag skulle hemskt gärna ta emot fler, men inser att vardagen sakta men säkert knackar på bakom dörren. Därtill har jag inte riktigt än gett upp hoppet om Bönan, numera 5.

Den som lever får se...de andra lever kvar i minnet och kan inte ersättas hur många katter som än skulle snubbla in genom dörren.

Lady och ungarna kommer mer in i gemenskapen och att ha fler katter kräver främst tid för alla.
Jag har ett stort hjärta, men jag vill kunna ge av min tid, så alla har chansen att bli som vår ursprungliga kvartett;

Molly, Trixie, Gubben och Bönan.

All of these lines across my face...

...Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

I climbed across the mountain tops
Swam all across the ocean blue
I crossed all the lines and I broke all the rules
But baby I broke them all for you
Because even when I was flat broke
You made me feel like a million bucks
Yeah you do and I was made for you

You see the smile that's on my mouth
It's hiding the words that don't come out
And all of my friends who think that I'm blessed
They don't know my head is a mess
No, they don't know who I really am
And they don't know what I've been through like you do
And I was made for you...

All of these lines across my face
Tell you the story of who I am
So many stories of where I've been
And how I got to where I am
But these stories don't mean anything
When you've got no one to tell them to
It's true... I was made for you

Oh yeah, well it's true...
I was made for you...

Skribentjobb sökes

...och första ansökan har precis skickats till ett större företag som översättare svenska-engelska.
Dags att börja någonstans. Jag uppskattar verkligen att skriva och jag har tidigare skrivit en hel massa anteckningar som bekant efter resan till att bli fler...nu behövs lite tid och vakna nätter för att påbörja drömmen. Kortare uppdrag, recensioner etc.

Allt är välkommet!

Hittelön för försvunnen katt

Hittelön "Bönan"

Jag bara måste lägga in bilden och efterlysningen på nytt!

Sprid ordet ni som läser!

Kanelbullens dag

Tänk att 500m tar 40min i ösregn. Stopp för bärplockning och posthämtning. Även om lämningen var hemskt tuff är jag glad för de goa skratten och lekstunden när vi kom dit. "Hejdå!" är kodord för "Panik. Mamma lämnar igen!" tills motsatsen bevisats.

De äter bra på förskolan och Lill pratar mer och mer och vågar ta för sig. Hon går även runt och nynnar på sånger de sjungit under dagen och när vi hämtade henne ville hon först inte släppa taget, men efter en stund var hon fullt upptagen med att visa alla leksaker. Hon vilar 1.5 timme och är fröknarna utom synhåll eller en bit bort vänder hon sig bara om för att bekräfta att de är där och sen fortsätter hon med sitt.
Kanelbullens dag hade de också firat, men jag bakade lite bulla i brådrasket innan hämtningen så det blev bullfest här hemma också.

Jag ser framstegen och försöker lägga tvivlen bakom mig...men visst vore det hemskt skönt att kunna vara hemma heltid ett tag till.

Inskolningen är nu slutförd efter drygt en månads tid. Nu har T allmän förskola och L bokat samma tider, 15 timmar per vecka, då vi i samråd med förskolläraren anser att det är alldeles tillräckligt att börja med.

Överraskning

från förskolan. T's första halsband. Hon hade ordnat ett paket att öppna när vi kom hem.

Tillbaka på ruta ett...

med lämningen...det ska gå snabbt och effektivt trots tårar...jag har inte en chans att hinna med, än mindre barnet...vad ska jag göra för att få pedagogerna att förstå? Jag önskar att i SISTA HAND gå från ledsen tös...
Sista dagen på inskolningen och igen känns det som att kommunikationen går åt skogen och jag känner inte att hon är bra inskolad eller ens redo när hon inte kan få lämna mig utan att bli ledsen...
Vad skiljer mannens lämningar mellan mina? Ses jag som den besvärliga som vill ta allt i min egen takt och innan stressen kanske sätter klorna i mig, så är det bäst att springa.
Jag var trygg igår med lämningen och två glada barn, men jag avskyr att känna mig i underläge och att faktiskt i slutändan, trots samtal, inte respekteras.

Vi har ingen annan förskola nära...och väldigt få barnvakter, så att jag skulle ens känna mig bekväm att arbeta heltid, finns inte. T har allmän förskola och L har 15h om det behövs.
Jag inser att det blir många kvällar för att få klart mina kurser, för att kunna jobba och hålla ihop ekonomin.

Min plan är snart klar! Mitt ärende om F-skattesedel avslutades igår så nästa steg är en egen hemsida, med uppdragsinformation och diverse.

Ja, jag vill inte berätta för mycket än, då allt har några månader på sig att sakta byggas upp och falla på plats.

Vad jag annars känner att jag har framför mig är ett beslut som jag dragits med en längre tid...ett beslut jag skjutit på framtiden, med hopp om att det mesta ska vara som förr. Ibland känns allt bättre, men många, för många gånger blir jag bevisad om motsatsen. Tvivlen sitter fast i mig...ilskan och känslan av maktlöshet...glädje och hopp mixat mitt i allt, tankar på allt med barnen som prio 1 och vad ska behöva hända, för att allt ska bli bra igen...? Varför ?

Vårdnadsbidraget för alla...varför inte...

Vår hemkommun vill tillsätta fler socialsekreterare...samtidigt säger de nej till vårdnadsbidrag, som kan ge föräldrar till barn i tidig ålder en chans att vara hemma mer och inte behöva ha barnen i förskola på heltid...jag undrar i mitt stille sinne hur politikerna har tänkt där...varför inte lägga resurser från start istället för att behöva ett större skyddsnät, när barnen blir äldre...

Nu löser de flesta hemmavistelsen på egen hand, men ett välkommet bidrag istället för att ha barnen på förskola och samtidigt spara pengar på samhället som inte behöver lika stor buffert för förskolan borde väl ändå på sikt vara bättre?
Jag är för jämställdheten och förstår rädslan kommunen har kring det arbetet, men jag kan för mitt liv inte förstå hur jämställdheten kan få gå före våra barn?

Jag erkänner att mina prioriteringar har i stort sett förändrats helt sedan vi fick barn. Jag är inte samma person som gömmer mig i jobbet och hemma med katterna. Mitt första och största fokus är barnen och hur de ska må så bra som möjligt.

Jag pratade med ena fröken på förskolan idag och vi har grundtimmar 15h för båda barnen idag. Då vi inte varit riktigt redo för förskolan och då mycket har hänt senaste tiden ansåg även hon att det bästa är att våra barn får vara hemma större delen av tiden och att vi gör rätt som prioriterar barnen först.

Senaste veckan har jag sett hur bra de trivs på förskolan, men de blir trötta och behöver pauser hemma, liksom T behöver en del tid med andra barn, som då går förskola och lekparkerna häromkring ekar tomma under dagtid...L har börjat leka mer med barnen senaste dagarna och inte bara bredvid, men då hon endast är 1,5 är ju hennes primära behov familjen.

Det är största anledningen till att jag för närvarande väljer att förlänga ledigheten och arbeta nära hemmet. Barnen är mitt allt.