Earth Hour

båda gummorna somnade innan 20.30 och vi tände lite ljus i vardagsrummet och medan timmen var igång tände jag ljus i badrummet och tog en lång och väbehövlig dusch. Vi kom även ihåg att ställa om klockan men somnade ändå väldigt sent under natten, givet först med Lilly i famnen och sen själv. Jag trodde det skulle bli en riktigt tidig morgon men den startade kring 8 snåret så inte så farligt ändå. Med startade menar jag när gumman kliver upp för om än att jag är trött när Lilly vaknar flera gånger under nätterna så är starten, busstarten. Mjukstarten är amningsstunden på morgonen.
Något jag måste vara beredd på att föreviga är bilden jag har kvar i tankarna; när gumman somnade i min famn i lördags kväll. Det var så mysigt. Annars brukar det vara full fart innan sängen, men den här kvällen ropade hon efter mamma när jag var i andra sidan huset och snabbt kom en gumma som ville kramas och sitta i soffan.

Tänk på onsdag är vår tjej 2 år ! Dagen till ära har vi köpt hem en glasstårta från glassbilen. Den här lilla tösen älskar verkligen glass och frågar efter pinne i tid och otid. Ja, vi har skämt bort henne men av goda skäl, speciellt första tiden när omställningen är tuff för henne. Det märks mer och mer och jag känner vikten av att hon faktiskt får bli bortskämd så länge vi känner att det är inom rimliga gränser.

Framsteg och soloflygning

I tisdags var jag solo för tredje gången sen vi kom hem. De två första gångerna var en piece of cake då Lilly mest bara sov sig genom förmiddagen, men nu senaste veckan har hon börjat ha mer vakentid och vill vara mer med oss och se vad vi gör, prata och visa sitt härliga leende.
När mannen kom hem var jag ganska slut av första riktiga prövningen att bolla mellan en liten som ammar och en tjej som behöver sin lektid och uppmärksamhet, men trots att hårtussarna nästan flög av mig så fick jag ihop dagen bra till slut

I början av veckan har Thea lärt sig räkna till tio och hon vill att vi läser mer för henne. Igår sa hon sin första treordsmening "Se på bebis" när Lilly vaknade efter sin eftermiddagsvila. Det är så roligt att följa varje framsteg i utvecklingen och det märks att hon snart är två år. Hon pratar mer och mer och vill och kan själv men har inte riktigt tålamodet än att vänta alla gånger så vi får bromsa henne, prata och hjälpa där det behövs.
Förutom en klätterperiod som hon fortfarande är kvar i så  har hon börjat tycka om höjder mer och mer. Det ska byggas höga pyramider, med kuddar, klossar och burkar från skafferiet. Maten har varit lite si och så men vi kommer på knep efter vägen. Hoppa mellanmål, inte för mycket dryck mer än vatten, dra lite på måltiderna och om vi fikar så gör vi det direkt efter maten så hon inte är för mätt till nästa gång.

Nu väntar på vi på en lasagne i ugnen och imorse när jag vaknade tidigt, Thea ville leka själv, Lilly sov och då jag ändå inte kunde sova så passade jag på att baka. Det blev en sockerkaka, en tigerkaka och en apelsinkaka med krossad mörk choklad.

Dagarna skuttar iväg och det är fullt upp hela tiden. Det gäller att hitta sina tillfällen att sitta ner och göra lite annat som behövs i hushållet, men snart har vi nog full koll.

Jag funderar även mer på vad jag ska göra sen och det lutar åt studier ett tag och jobba extra. Men inga detaljer än. Först ska jag snusa bebis ett tag till och busa med gumman och stanna i nuet.

När allt börjar kännas så mycket lättare

I förra veckan kom jag till en punkt där jag kände att jag mår bättre och bättre nu och tar distans från allt som har med den tidigare barnlösheten att göra. Det stämmer bra att det tar ungefär lika lång tid att komma ur allt, som man har varit mitt i allt.

Med det sagt så är det dags att skriva en liten förlossningsberättelse och sen fortsätter bloggen mer i en liten annan anda hade jag tänkt. Dagarna är så fullbokade så blogg, mail och "Att göra" listorna växer och bockas av lite nu och då under de luckor som finns.

Lilly har blivit en månad gammal 11/3 och dagen till ära firade hon med att äta och sova ordentligt nästan hela dagen och på morgonen fyrade hon av ett riktigt härligt första bebisleende :). Vi har kameran redo och ska föreviga en bild.

En sak som gör att jag känner att jag mår mycket bättre, det är att jag har sån lust att göra en massa mer saker. Jag lagar mer mat, provar nya recept. Bakar olika kakor och bröd och gumman mumsar och vi festar till det en massa. Glass i kvällssoffan och tända ljus på bordet. Det som är lite svårt än, men som blev bättre efter första veckorna hemma, är samvetet och dragkampen mellan två barn. Nu går det lättare och jag har hittat mer rytmen så jag vet när jag har mer tid att tex spendera med gumman och leka med henne eller när det är läge för promenad.

Vi har varit på kontroll vikt och längd igen och kurvan ser bra ut. 9/3 var Lilly 53 cm och vägde 3710 g.
Nästa träff om vi inte åker in för kontroll är läkarbesök i början på april.

I lördags var faster hit för att träffa båda gummorna. Hon hade med sig jättefina presenter till båda två. Tusen tack faster! Nu har Lilly en egen liten garderob utöver de två set vi har köpt med Lilla My och Katten Jansson. Flera bodys, röda byxor och små sockar. Gumman fick en pusselbok och halsband + armband i rosa. Jättestolt.

Nu sover båda tjejerna lunch. Den ena i sin säng och den andra i pappas armar. Dags att påbörja lunch och sen vila själv när de andra går ut. Jag har i skrivande stund varit uppe sen 5.30. Busat, städat och gjort gröt så min vilotid är nära. Jag var hemskt dålig på att vila också första tiden och det påverkade både ork och humör,   men nu stundar nya tider som sagt och sikte på att finna en riktigt bra balans.

Nu vaknar gumman. Hennes omställning fortsätter gå bra, men efter ett par veckor märkte hon att "Oj bebis är här för att stanna" så efter det märker vi på henne när hon tycker att Lilly tar för mycket tid och vi läser av henne bättre och tar tid för bara henne. Det är så roligt med gumman. Hon blir mer och mer självständig, jag kan och hon pratar för två ibland, lär sig nya ord och har ställt om dygnsrytmen själv. Favoritserien när är "I drömmarnas trädgård" och hon älskar att bygga tåg och göra höga torn med klossarna.

Nu vaknar tösen så det är dags att återgå till resten av dagen. Nu så här under kvällen känns det att det varit full dag snart. Ingen direkt vila så det blir en tidig kväll. Just nu glassfest och en liten som är på väg upp.

God kväll!

Första veckorna hemma *under uppdatering*

Måndag var vi på sista läkarundersökningen i Kalix. Efteråt gick jag till Apoteket och träffade min gamla mellanstadielärare där :) Jättetrevligt att se henne igen! Sen åkte vi till Jonnys föräldrar och stannade över på middag. De fick träffa gumman för första gången. Första veckan upp och ner.

Under onsdagen började gumman kunna gripa tag i våra händer mer. Fredagen blev det första badet då hennes hud var så torr första tiden. En lugn helg och vecka hemma.

Jag har bakat en massa, försökt få snurr på vardagen. Första veckan hade jag ganska ont vid snittet och fortsatte med värktabletter. Under helgen fick jag nästan 39 graders feber och hade mer värk så Jonny lånade tabletter av sin syster och då kändes det bättre. Febern hoppade ett par dagar och jag hade ökade blödningar och det stramade en massa vid snittet, men det gick som tur var över. Under torsdagen fick vi hembesök av barnsköterskan. Gumman hade gått upp i vikt och hon fick ett eget häfte och kom ihåg schema för läkarbesök.

Onsdag veckan därpå var det dags för vägning och mätning igen. 51 cm och 3690 så hon växer så det knakar. Sen åkte vi till Jonnys föräldrar och strax därpå kom hans syster och våra barns kusin. Thea hade jätteroligt och busade en massa. Vi åt middag och stannade till efter 2o på kvällen men sen var alla jättetrötta så vi styrde kosan hem.

 Natten innan var det under -30 och kaminen stannade. Jag hade somnat på soffan och vaknade av en smäll och gnistor som flög bakom kaminen. Gumman la jag snabbt åt sidan i soffan och hoppade själv upp i panik och började planera för vad vi skulle kasta ut först om det hade börjat brinna. Min paranoia höll sig kvar men till slut somnade jag av utmattning mot morgonen så det blev tungt att ta sig upp. När vi kom hem satt vi uppe halva natten och pratade om allt mellan himmel och jord och det var värre avslappnat. Roligt att minnas tillbaka.

 Nu under veckan har Thea kramat och pussat på bebis. Vi måste ta fram kameran vid rätt ögonblick och fota de tillsammans för det ser så mysigt ut när gumman kramar om sin lillasyster. Idag var jag hemma med lillasyster själv och somnade på soffan i ett par timmar efter duschen. Amningen strejkade under kvällen så det var verkligen upp och ner. Gumman har en envis hosta som håller sig kvar så hon var också ganska orolig innan hon väl kom sig till ro.

 Jag känner mig i skrivande stund så tacksam och kan inte poängtera det nog mycket känns det som. Vi har nått mål. Jag är inte förlossningsrädd längre och jag känner inte att jag kommer sakna att föda vaginalt. Som jag sagt när jag pratat igenom allt med gubben. Jag är en jävel på att bära barn. Inte mycket bekommer mig. Jag har klarat mig bra förutom vätskeansamlingar och nu senast varning för sockret i slutet som höjdes pga infektionen jag haft. Jag är uppe på benen fort efter akutsnitt. Amningen kommer igång när jag väl är hemma då jag känner mig mer stressad på BB. Jag må vara för liten för vaginal födsel men för mig gör det ingenting längre. Anledningen till att jag ville försöka föda vaginalt var för att jag ville slippa ett till ärr. Jag ville kunna åka hem så fort som möjligt till Thea och slippa läkningsprocessen, att inte kunna lyfta tungt första tiden (om än att jag har fuskat) och bara kunna skutta på som vanligt.

I söndags förresten var mina föräldrar hit och såg barnbarnet för första gången i verkligheten. Även gammelmormor och gammelfarmor var med så det var en trevlig samling.

Rygg till magen 28/2 i sängen och nacken börjar bli stadigare. Blicken följer med mer överallt och storasyster är noga med att fråga var bebis är om hon inte ser eller hör henne.
Jag börjar må toppen och känner att magen blir plattare och jag har bara lite fantomstick och en stum känsla i magen. Som tidigare känner jag inte mycket vid ärret men det tar tid innan det är läkt helt och fullt. I onsdags kväll blev det ett andra bad för lillasyster och nu är huden så mjuk och go och allt torrt har försvunnit. Tack oljan och Miniderm.
Nu är det bara dags att sätta sig ner och bestämma namn också och få alla papper iordning. Lilla hjärtat! Förlossningsberättelsen är på G snart.