19 månader

har gått sedan Bambino föddes och vi firade med att baka 88 kanelbullar som vi mumsade i oss innan middagsvilan. Lite senarelagd dag idag men vad spelar det för roll? Snön faller utanför fönstret och inatt ställer vi om klockorna till vintertid så då har vi en timme till godo helt plötsligt. Nu vaknar tösen så det är dags att äta middagen som blir ugnsstekta kycklingfiléer med sambalsås, ris och grönsaker. Idag går jag även in i vecka 27. Tänk om drygt tre månader kommer tvåbarnschocken :) Får skriva mer senare. Ett tillägg innan jag går. I måndags var det två månader sedan vår skatt försvann...spåren har avtagit och vi ska ringa mediumet igen för att få råd. Vi har även förnyat annonsen på Blocket och vaktar telefonerna och ytterdörren, för vem vet? En vacker dag kanske han står där?

Förändringarnas tid

börjar nu med start måndag. Jag är stärkt i mitt beslut. Jag har skinn på näsan och jag har förmågan att lyfta ordentligt på locket och tala för min skull. Jag har under en lång tid fortsatt att ställa mig själv...lite åt sidan om man säger så. Men nu är det alltså dags, att ta nya tag. En del samtal är ganska svåra att ta, veta hur man ska börja de, men efteråt, när man sagt sin mening, så brukar det allt som oftast sluta med ny energi att bida till annat gott i livet. Det är nu jag tar kontrollen igen!

Vår kära Bönekille har i skrivande stund varit borta i sju veckor. Eller ja, vid 16-tiden, men det spelar mindre roll. Jag tror tårarna är slut nu, men frustrationen, irritationen, saknaden och stressen sitter kvar som en hög stenar på axlarna. Jag drar mig uppåt, men lika snabbt känns det som att någon slår ner mig igen. Ingen kan ersätta den klimp som kom till oss när allt var så tungt och mörkt. Min Frans, Sverker, Beanie, Grabben Grus, Lillfjant. Kärt barn har många namn och fler än de jag räknat upp nu, det har han.

Vi har ställt fällan vid en farm nu under kvällen och jag hoppas så innerligt att han ska finnas där. Ikväll när vi kom hem såg jag skymten av en rödvit randig katt och hjärtat hoppade nästan ur kroppen! Jag stod länge ute och studerade varje rörelse och tittade efter katten. Men på lite närmare avstånd såg det ut som polaren...tyvärr. Han såg magrare ut...medan jag följde honom gick han mellan husen och försvann i mörkret. Han jamade högt längs vägen och lämnade mig med en suck...

det som är tungt med en ny vecka just nu... det är att veckorna allt som oftast börjar utan honom.

 Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Nästa gång får jag skriva mer om vad som hänt senaste tiden, men just nu behövde jag peptalk och skriva om saknaden...

Fascinerad av det ockulta

Ett samtal, så mycket som stämde utan någon som helst vägledning. Vi får helt enkelt se om vi faktiskt får svar på våra frågor inom en snar framtid. Det vi fick höra om vår katt iaf, är att han befinner sig inom fyra km avstånd från oss. Han gick åt höger, frivilligt och ingen har plockat upp honom. Han ska vara vid en ladugård där de även har hästar och de har även ställt ut mat. Barn finns i närheten (barnridning, sällskap) så vi har hittills ringat in två ställen. Han är tillsammans med tre andra katter och anledningen till att han vandrat iväg är just för att jaga då han är en utmärkt jägare och det är inte säkert att kastreringen tagit bort instinkterna att vandra iväg, så han kan ha fått upp äventyrslustan. Det finns hö där så de håller värmen. Det med kastreringen stämmer in på ett fåtal katter för inte alla tappar instinkterna utan de sitter djupt rotade. Måste samla mig lite och skriva mer sen. Kan meddela att ikväll åker beskedet iväg som kommer ta mig mot nya tider. Jag har vilat en massa idag och umgåtts med familjen. Idag kändes höfterna bättre, fast jag var rädd att det skulle värka för jag halkade lätt på en sten som var gömd under en grästuva igår under eftersökningen av katten... skönt. Jag tror jag sakta men säkert lär mig mer och mer om hur kött tillagas. Tidigare har jag överlåtit mycket köttförberedelser till min man, men idag filade jag till lite grytbitar själv, stekte de och gjorde en alldeles utmärkt köttgryta med egen fond av buljong, sky, två sorters peppar, grädde och soja. Fantastiskt och så ris till det. På återseende från en som faktiskt får upp hoppet igen och kommer kasta sig in i vardagen med ny styrka :) Att vi gått igenom mycket på kort tid är inget nytt för oss, men jag kommer göra ett avslut på andra håll, då jag får så lite tillbaka, men får ge så mycket av mig själv.

Gubben kom med mig på en liten tur vid huset i nysnön som föll under natten.

Klagosången om kylan

börjar återigen för i år. Jag gillar vintern men varje år är jag så oförberedd på kylan, så ovan, så frusen. I år får jag ju inte plats i täckbyxorna heller så får försöka klämma in leggings eller strumpbyxor under B-garderobskläderna jag fortfarande kan ha. Igår började jag känna mer ilningar kring ljumskarna så jag tog en vilodag från promenerandet förutom ute på gården några minuter och kökslustan som smög sig på mig. Så härligt med kamin nu när kylan är här...kura ner sig i soffan med täcke och flera fyrbenta vänner... hoppas och väntar på den fjärde... älskar dig vart du än är. Mitt samvete kan jag inte döva. Jag borde inte ha öppnat dörren just då. När som helst men inte när du sprang som en racer... vart du än är. Vi tänker på dig! Fällan står numera på vår gård...efter ytterligare ett misslyckat försök i grannbyn...tappat lusten totalt. Tipset gav inget heller...just nu. Återstår att kontakta mediumet... Då jag varit sjuk en massa senaste tiden, förkylningar (och annat) ska jag höra mig för om övertid nu under helgen för att ta igen lite tid. Jag har drygt 2½ månad kvar att arbeta och för att lyfta fokus från annat bör jag sysselsätta mig till 110%. Jag har meddelat mina mål. Jag har min inre styrka och min insikt som kikade fram ytterligare ikväll. Jag ser bilden framför mig och jag vet vad jag behöver. Här och nu! Ingen annan, bara jag.

Accepterar att jag inte accepterar

tills motsatsen bevisats, men ställer skorna på hyllan för ett tag. Och ett par timmar senare då jag bestämt mig för att ta paus från letandet ringde en kvinna från öst. inte en omöjlighet om han fortsätter efter de spår vi fick första veckorna...kanske nyfikenkatten ändå åkt med någon av alla besökare eller arbetare runt om eller så blir vi samlare av röda katter i samhället? Den katten var väldigt lik vår (igen) och den hade även pratat med paret som såg honom(?) och velat närma sig men blev osäker av ett fordon... h*n hade sett så vilse ut... som tur var fick vi samtalet ganska sent och var precis på väg att göra palt och få mat i magen. Mörkret föll ett par timmar senare så vi beslutade oss för att vi tar det en annan dag. Paret ifråga lovade även att höra av sig om de ser X igen.

Nytt tips

kom till oss under tiden jag var hos läkaren... en kvinna hade sett en rödvit katt i Boden. Kort därpå dock läste jag via Kattakuten att katten var en annan rymling och ägaren hade kort innan samtalet vi fick hämtat katten. När vi ändå var i stan åkte vi till en plats där en kvinna sett en katt lik vår, men inte en katt i sikte väl på plats. På vägen hem åkte vi förbi macken för att köpa dagstidningen så vi har ett minne av efterlysning av vår skatt. Alla annonser, bilder och tryck kommer jag spara i ett album. Det är tungt... För egen del hade inte provsvaren kommit, men förhoppningsvis får jag svaren i nästa vecka. Efter ett längre samtal så fick jag en del svar iaf utan prover och det är svar jag själv läst mig till lite...så jag närmade mig. God självinsikt, men då det är mycket på gång så flyger logiken ut genom rutan och jag behöver ladda batterierna. Nu vet jag dock med största säkerhet vad jag bör göra - för min egen skull. När jag har fått ut nyheterna irl så är det dags även här. På hemvägen fick vi ett samtal från en kvinna i närområdet som gav oss tipset att ringa ett medium som alltid haft rätt gällande hennes husdjur och det låter positivt. Vi låter numret vila på hallbyrån. Första snön hann falla utanför fönstret när jag vaknade upp efter min middagsvila och jag gick direkt ut och bannade den. Inte för att den är just här...men att den är här nu, när jag behöver mer tid på mig... det är ju så kallt...förstå mig rätt. Jag älskar snön...bara inte nu...

Många katter finns det - men vart är min?

runt omkring oss. Jag gick på en morgonpromenad ner mot elljusspåret och trotsade stormvindarna och kylan. Fällan var stängd och voila; en grårandig katt satt och väntade. Så plåster på såren gav jag den lite godis och släppte sedan ut den. Börjar känna att vi sätter ut fällan till leda så jag tog hem den på bron. Efter lunchen dock åkte vi ändå iväg en snabbis...

Wantedpicture som går ut imorgon bitti i dagstidningen med en hittelön på 1000:-.

Alla tips mottages med värme!

Nyplanterade rosenbuskar

 det blev en vid vardera sida om ytterdörren. Jättefint med lite mer lummigt vid husväggen. 

Som vanligt var vi iväg en snabbsväng med bilen och kollade fällan på ett nytt ställe vid grannbyn, men tyvärr ingen lycka och den flyttades... väl hemma gjorde jag karrékotletter till middag medan tösen vilade en stund. 

http://www.recepten.se/recept/sambal_kotletter.html

Det blev riktigt lyckat och så gott. Roligt att tösen börjar testa mer och mer nytt i matväg. 

Plättar har hon gillat ett bra tag nu, men nu även med sylt. Det är lite så tom att vi får hålla undan tillbehören för annars åker bara de ner i magen ;) Lilla go. Vi har även testat isterband med potatis och sås och det var en riktig höjdare. I en tid där maten inte riktigt har fungerat så är det så roligt ändå att se att nya saker kan slinka ner. Åtminstone lite. Rödbetor tom är smaskens.

Vilodag no X

skulle bara vila lite middag, men vaknade upp tre timmar senare och trodde det var natt för det var alldeles kolsvart ute. Vart tog dagen vägen? Nackdelen med att slumra så länge (om än att jag behöver det) är att segheten inte riktigt vill ge med sig förrän närmare kvällen. Senare under kvällen kollade vi till fällan igen och hoppsan! Vi råkade få fel katt igen. Inte vår mening... skönt promenadväder iaf när höststormvindarna lagt sig för ett tag. Det blir så isande kallt annars... Dokumenterat för dagen, vecka 22 bild och nu börjar det kännas att Mini växer i magen och gör mer väsen av sig. Börjar misströsta så smått över att jag känner mig lite väl stor och att det gått så snabbt senaste tiden, men jag håller formen någorlunda iaf.

Första konsultationen

var jag på imorse och det var så skönt att få lufta en massa funderingar. Jag har bestämt mig, men vägen dit har varit lång och krokig. Lite för krokig, men jag inser att jag har gjort det för en god sak. Efteråt åkte vi och inhandlade lite blommor och på vägen hem var jag så färdig. Klarsynt men färdig. Nu är det bara att vänta på lite provsvar också, ett läkarbesök och sen ett samtal mot förändringar. Telefonen ringde om en katt idag på byn... men då vi var flera mil bort var det svårt att bara springa iväg. Kan fortfarande vara polaren jag träffat på mina raggarturer. Jag kommer nog aldrig ge upp. Just nu är jag ordentligt målmedveten och med skinn på näsan. Är väl det enda allt för med sig... Tog mig ut på ytterligare en dagspromenad och såg mig omkring. Kroppen mår gott av rörelse så vätskan håller sig i schack, höfterna känns mjukare och jag får tid för mig själv en stund. En vän sa till mig att hon skulle se och höra katten överallt och det blir lite så tyvärr... jag har svårt att slå av, även fast det gått över fem veckor.

När du har bestämt dig

var en mening som helt apropå poppade upp i mina tankar under min trötta eftermiddag. Jag varvar fundering på vardagen med funderingar kring katten. Och som det har svängt senaste tiden, men nu börjar jag se en klar bild, för min skull. ...tror Gubben förresten har fått en knäpp? Alltså, den fyrbenta...från bluesig till rastlös senaste dagarna. Vem stör hans fokus? Nåväl. Det kan ganska säkert vara hans polare som springer runt ensam under kvällarna och nätterna. Funderar förresten på att dekorera häcken och buskarna med prinskorvsgirlanger, lite falukorvsblommor på gräsmattan och en hel matta med kattmynta. Om det inte finns en kattmatare kvar här (vilket jag ändå misstänker) så finns det en snart. Fantasin flödar. Har någon tagit honom? Hände något redan första veckan? Matar någon honom och har någon tagit in honom till sig? Många frågor, lite svar.

Toblerone...

vilket sötsug jag har råkat ut för senaste tiden, men det kan kanske ha något med tröttheten att göra. Mina värden är helt ok så det är inte det, men tankens kraft ska man inte underskatta. På tal om annat så är det tid att erkänna att batterierna inte räcker till på halv laddning...och vad gör man då? Tar ett steg tillbaka och planerar sin tid väl och ser upp för energitjuvar. De tar, men du får ingenting tillbaka...tankar efter den negativa energifeedbacken jag fått från nära omgivning, men energi som jag såväl klarar mig utan.

Hittade fel katt igen

nära affären. En svart lurvig hankatt som var värre missnöjd när vi fann honom. Öppnade genast buren och tog med den hem. Sen tog vi en liten kvällspromenad med ficklamporna i högsta hugg.

Fruktansvärt off

trött och håglös. Jag var ut på en tidig morgonpromenad igår och givetvis hade jag svårt att hålla mig från att locka och ropa på det sätt jag vet brukar fungera...i normala fall... letandet och oron börjar ta ut sin rätt. Dagarna består av så mycket funderingar och ovisshet. Om jag bara visste vad som hänt, så skulle jag få sinnesfrid och mer balans, men nu är det ett evigt funderande. Jag var nog ganska trött efter dagen som varit för jag somnade ganska omgående i soffan, vaknade upp tidigt imorse, kokade kaffe, tog en kopp, men vaknade fyra timmar senare på samma ställe i soffan med två katter tätt intill mig. Dags att skruva ner tempot och visst, jag promenerar lite mindre iaf, men jag behöver den dagliga turen för att inte stelna till för mycket, för den friska luften, för min mentala hälsa och för att fortfarande hålla hoppet uppe. Han kanske kommer om jag visar mig varje dag? Och så blev det en vila till senare under dagen... allmänna vilodagen.