Hermelinen

...nästa på torsdag förmiddag. Jag har äntligen funderat färdigt och vågat ta steget att ringa. Vad kan hända mer än att det är en cysta och då kanske den går att behandla med hormoner istället för operation. Jag hoppas på positiva besked.

Hemma är det ganska lugnt. Jag söker arbete närmare, drömmer om att flytta men verkligheten är lite annorlunda just nu men flytta är något jag känner starkt för, till söder.

Dag 3

och jag har varit så trött senaste dagarna. I förrgår somnade jag redan efter 21 med gumman och igår kring 22-snåret bredvid Lill i sängen. Hon har slutat amma men då och då kommer hon med önskan om att snutta nära och det gjorde vi tills vi somnade. Nu vaknade jag redan vid 06-tiden med världens värk igen så trots att jag hade kunnat sova gick jag upp efter Panodil och nu sitter jag här och planerar dagen.
Just nu är jag svullen och vågen pekar uppåt igen. Jag har i stort sett ingen matlust utan stillar nog hungern mest med choklad. Jag vet att det inte är särskilt bra, men å andra sidan håller jag igen på annat och det är övergående.

Igår när jag pausade en stund passade jag på att beställa vårkläder från H&M och denna gång blev det faktiskt en tröja till mig själv och resten åt mina älskade, underbara.

Gumman sover själv i natt igen och det går förvånansvärt bra. Jag tror monsterperioden är på väg bort och nu kan vi skoja om de små liven om hur knasiga de är.

Idag är det typiskt aprilväder igen och det regnar och snöar om vart ute. Jag ska nog passa på att packa ihop en hel del som vi pratat om att sälja och faktiskt få ut annonserna. Så mycket som ligger och skräpar och så mycket nytt på gång.

Jag misströstar och funderar en hel del men varje gång jag gör det ändå känns tankarna lättare och jag bryter de lättare av ett leende från töserna eller något annat som får min uppmärksamhet. Jag är så tacksam att ni finns mina älskade barn. Livet känns så mycket bättre. Jag känner mig älskad och innerligt behövd varje dag och ni är så underbara.

Lill provar vingarna och senaste veckorna har hon tagit lite små, försiktiga steg för att landa i mina armar. Gumman fortsätter sin pysselperiod. Alla Squinkies och dockor bjuds på teparty och hon dukar upp en massa på sitt rum som lillasyster absolut inte får röra, eller katterna, så dörren är oftast stängd.

Nu dags att fortsätta här...jag har haft en riktigt trevlig påskhelg med mina barn och solen sken på oss. Hoppas på att veckan ska ge svar på många funderingar. Jag borde skriva mer för att lufta mina tankar. Jag borde ha tagit emot anhörigsamtal. Jag borde ha tagit emot mer stöd i mina funderingar. Det är inte en enkel vardag med en deprimerad. Det känner jag mig absolut bekväm med att skriva. Jag orkar för tillfället mest bara vardagen som den är med töserna och allt kring de. Jag orkar inte ta till mig så mycket annat. Beklagar min frånvaro, men jag ska bättra mig i sinom tid.