2010/07/20

Inskrivningsprover

blev hemma idag och överväger efter dessa dagar att höra efter om jag kan arbeta deltid redan from augusti, så får jag istället arbeta övertid när jag känner att jag orkar. Förra graviditeten visst var jag trött, men det här är ju löjligt... jag sover, åker iväg på ärenden och sover lätt igen. Sitter uppe en stund på kvällarna, kanske ser någon film. Som i förrgår "I think I love my wife" med Chris Rock och igår "Max Payne" med Mark Wahlberg, men det är liksom allt jag gör när gumman gått och lagt sig. 
Sen är jag trött, äter knappt något. Försöker få i mig frukt, yoghurt och sen nån macka till kvällen.... I eftermiddag var jag och lämnade prover och allt som jag fick svar på idag såg bra ut. Jag hade bara gått upp 2 kg sen jag fick hormonkuren utskriven i mars, så det känns jättebra. Även fast jag märkt av vätskebildning redan  och tagit av mig ringarna så känns det lättare. Lite stel i fingrarna och svullen vid vaderna, men det kan lika gärna vara värmen. 
Nu gäller det bara att skaka av mig lite oro som jag fått senaste veckan. Tänk om det är något som inte stämmer? Men det borde stämma för magen rör sig på kvällarna, den sväller och jag är väldigt bluesig om vart. Kan inte se sorgliga filmer, drama eller lyssna till mina favorit blueslåtar, för det blir för mycket. 
Det skiljer också från förra gången. Då hade jag nerverna på utsidan och var ofta lättirriterad och inte så här rackarns gråtmild... tufft för knoppen. 

I eftermiddag var damerna i familjen ett ypperligt stöd igen. De hänger med mig i vått och torrt och ser när jag behöver extra närhet. Mannen och gumman var hos gummans farbror på middag i eftermiddag och så fick de lite hjälp med bilen, så då passade jag på att umgås med de fyrbenta. Det är något jag är noga med, att inte glömma bort de. Trots att tiden är knapp ibland så är varje ledig lucka, främst på kvällarna värd sin vikt i guld. Det märks fort när jag försakar de och de blir väldigt oroliga och efterhängsna, men efter ordentligt sällskap så känns det bättre igen. De märker också av att mamma är hormonell, för de är lite extra på hugget och vakar än mer :). Små livvakterna.


Inga kommentarer: