Idag passade vi på att gå ut direkt efter frukosten och lillasyster sov gott i sängen ett par timmar. Vi räfsade lite och sprang med gumman.
Gumman är fortfarande lite skakig också och orolig i magen. Igår hade hon bättre aptit och var mer vaken men det blir ändå längre middagsvilor och ganska tidiga kvällar så inte riktigt i den form hon brukar vara.
Vi ska vänta med lite ärenden tills vi ser att alla är helt ok igen. Storhandla, köpa hem lite blommor och jord och så besöka "Moa och Momo" :-) Det var så trevligt senast morfar kom på spontanbesök dagen innan magsjukan så jag hoppas de håller sig i schack där hemma.
Framsteg som Lilly gjort under helgen är att hon börjar bli stadigare i kroppen och vi har busat med knäböj i famnen när vi håller i henne. Senaste dagarna så har hon klarat av att stå längre utan att benen ger vika efter någon sekund. Så roligt att se och hon skiner upp som en sol när man pratar och skrattar med henne. Härligt med bebisskratt.
Ett löfte till min man mitt i alla hormonstormar; Fokusera på det vi har, blicka framåt. Tack för att vi kunnat prata igenom allt mer som vi gått igenom och tack för stödet som jag då hade svårt att ta till mig, men som jag nu förstår hur ovärderligt det var med facit i hand. Hans och andras ord kunde jag inte ta till mig då, men jag kan det nu, mer och mer och ja, jag må känna mig ensam och jag skrev orden Cést la vié just med tanke på det häromdagen. Jag är lite ensam erkänner jag. Jag har min familj, spenderar tiden med de 24/7 och besöker mest släkten, men jag måste ta tid för de vänner jag har med mig. Att bebisbubblan påverkar mig igen och rutinerna och vardagen snurrar på och tar sin tid, det är helt ok ett tag....
men jag bör ta fram mer för min skull, för att jag ska må bra och känna balans och få ny energi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar