Berättelsen om när Thea kom 30/3 23.18

För att skriva lite ”kort” om förlossningen så gick vattnet vid 14-tiden 29:e. Sen var vi på förlossningen 1½ timme senare ungefär. Jag hade inga värkar och allt kändes bra förutom att jag svettades oerhört.

Väl där upptäckte de att jag hade närmare 39 graders feber så jag fick dropp och senare under kvällen en tablett och dropp som skulle få igång värkarna.

Värkarna var väldigt oregelbundna och stannade av stundvis och de drev på än mer.Förlossningen fortsatte även morgonen därpå med Ctg-kurva, dropp och lustgas.

Vi hann ta paus och äta frukost och lunch och sen mot kvällen var jag så slut så jag orkade knappt äta något.

Kring 19-tiden under måndagen så började jag bli mer och mer slut och vid 20.30 var vi tvungen att ta ett beslut om kejsarsnitt. Väl bestämt vid 21 så hände allt så snabbt.

De förberedde mig, min man bytte om och snabbt som attan en stund senare till operation. Kejsarsnittet gick fort. Jag kände tyvärr lite svidande och hörde när de skar mig i magen, så jag blev minst sagt panikslagen och bad om mer smärtstillande.
De fyllde på EDA som jag hade fått tidigare under kvällen och efter det har jag en lucka, då jag somnade av utmattning och vaknade upp en stund senare på uppvaket bredvid operationssalen.
Totalt sett var vaken i nästan 40 timmar i sträck.

Flera kom förbi och kollade hur jag mådde, gratulerade och sen fick jag träffa vår tös. Efter det rullade de in mig i ett familjerum där min gubbe låg och sov . Vid 6-tiden på morgonen vaknade jag och fick medicin och pratade igenom allt med min gubbe.

Jag fick reda på att jag hade en infektion i kroppen redan vid vattenavgången.
Kroppen orkade därför inte med den långdragna förlossningen, livmodern var för trött mot slutet och när värkarna avstannade så fanns det för lite kraft att driva på.

Vi fick stanna hela veckan för att jag först skulle bli av med bli av med infektionen.
Jag fick antibiotika i dropp ända tills i torsdags.
Sen hade Thea svårt att få igång andningen direkt efter snittet så hon fick syrgas ett par minuter och när jag hade en infektion i kroppen så gav de henne dropp fram till lördag kväll för säkerhets skull då hon hade lite feber tidigare.

Vid utskrivningen i söndags eftermiddag fick vi höra av läkaren att hon är kärnfrisk och ska behandlas som vilken liten flicka som helst . Det var bara mamma som var snuvig.
Jag fick ideliga beröm från flera i personalen som tycker att jag är en oerhört tålmodig kämpare, som klarade av värkarna så pass bra under så lång tid och för att jag knappt beklagat mig alls under alla droppbyten och omläggningar av snittet. En barrnmorska sa att nu har jag verkligen provat på hur en förlossning går till och med tanke på utgången och den påfrestning allt blev för mig, så OM det blir syskon, OM, så får jag lägga in veto om snitt direkt från början.

Det märks att veckan har varit upp och ner med en massa händelser och känslor, för väl på väg ut genom entrén blev jag fuktig i ögonen och sen utanför vid bilen kom en klump i halsen.

När vi kom hem och stod på bron och katterna kom ut kom tårarna och fullständigt svämmade över.
Det har verkligen varit tufft att vara från de också. Vi började kvällen med en sovande tös i flera timmar medan vi åt middag. Sen fick hon mat och nu under veckan har vi bara varit hemma och myst med familjen.
Det är verkligen inte helt lätt att varken försöka få barn och inte under leveransen heller, men nu efter allt så vågar jag inte drömma om mer.

Vi har fått vår skatt och jag är så oerhört tacksam...