Nu blir det att rensa undan de minsta kläderna....56 och 60, för nu smyger hon snart ur 62... .
Vi var på sexmånaders kontrollen igår och allt ser bra ut och hon utvecklas precis som hon ska. Lugn och trygg, men såg väldigt skeptiskt på läkaren först, innan hon kollat av läget. Thea blir alltid tyst och allvarlig och iakttar nya personer, innan hon smälter lite. Hemma och med släkten kan hon prata och skratta, men hon är väldigt svårtflörtad mot de hon träffar första gången . Som sin mamma har jag fått höra.
Jag var tom så charmig att jag hade bett en dam dra åt h-vete....när jag var tre år och väntade i kassakön med min mamma...som då ville sjunka genom jorden .
Lilla Thea. Nu senaste dagarna har hon ätit mer igen. Lite mer gröt, mycket grönsakspureér och lite fruktpure till efterrätt. Amningsstunderna har blivit kortare. Hon slumrar till i famnen 15 min ungefär, och sen om hon ska sova för natten ska hon till sin egen säng, så hon skruvar på sig och spänner sig tills jag bär en utslagen tös till sängen. Och vi som har haft så mysiga stunder, ja nätter i soffhörnet. Det gäller att ta tillvara på myset under bebistiden, verkligen.
Amningen ja. Thea intresserar sig för mer mat nu hela tiden och hon ammar mer effektivt som sagt, så det kommer nog snart att bli att den fasas ut ju längre tiden går. Jag var så säker på att det var det jag ville, kunna gå ifrån längre och låta min man ta över mer, kanske ta en längre promenad eller pyssla med något mer hemma eller kanske åka iväg själv....
Men helt plötsligt slog det mig ikväll att "Hjälp! Tänk om det här är vår första och enda bebis som jag kommer amma? Tänk kom vi inte får syskon, eller bestämmer oss för att inte försöka, eller adopterar, eller skaffar hund???"
Ja som ni ser fick jag nog lite panik och ska kanske inte pusha på så med annan mat utan fortsätta introducera smaker, sakta men säkert. Igår kväll provade vi välling, men det gick inte. Antagligen för att tösen var för trött. Nu imorse provade jag igen....hon rynkade på näsan och grimaserade, så det fick bli amning direkt .
Nu ska vi snart se film och fortsätta fira gummans dag, medan hon sover sött i sängen sen en timme tillbaka ungefär. Hon vaknar säkert om ett par timmar och sen igen i natt.
Just ja. Jag har varit till företagshälsan och pratat, för sista gången och där beslutade jag mig i samråd med psykologen att ta kontakt med mvc och bm som vi träffar där, för att be om någon kontakt via de istället, för jag kan inte riktigt släppa barnlösheten, alla känslor som klänger sig fast och oron jag känner ibland. Som förälder är man ju mån om att ens barn ska ha det bra, må bra och ha det bästa och viss oro medföljer.
Men min oro ibland har varit så stark. Första tiden blev det mest amning och mys hemma. Det tog nästan en månad för mig att våga mig ut och handla alla tre. Jag sköt fram besök på jobbet, har ännu inte varit dit....Först var jag så trött, så trött, sen kom semesterperioden. Sen kom influensatider och jag har planerat olika datum för att gå dit, men det slutar med korta ärenden med min man och sen går vi på långpromenader hemma... Jag är så hemskt rädd att något ska hända tösen, att jag ska förlora henne, medan jag nästa dag känner mig mer avslappnad och känner en gränslös lycka. Men nätterna är värst Då kan ångesten smyga sig på... och jag grubblar mycket och blir lite bluesig...
Men bättre sent än aldrig. Sen har jag även insett hur guld det är värt att prata med andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar