Mina tankar

går till en av de personer i mitt liv som betyder mest för mig. Jag tänker på dig, ger dig styrka på vägen och hoppas att dagen blir en bra start på något nytt, ett bra stöd på vägen och en början som ger dig mod att komma vidare, att tänka och lyssna på dig själv, att finna vad du känner är meningen med tillvaron, att du får ett bra team som tar hand om dig, som ger dig ny balans och mod att börja förändra livet för dig.

Du vet att jag alltid finns här för dig. Jag har sagt mer än min beskärda del och jag är hemskt ledsen för alla ord som blivit för mycket. Att jag har haft för mycket själv är ingen ursäkt, men en förklaring.

Om vi klarar det här tillsammans, finns det ingenting vi inte kommer klara av i fortsättningen. Det är tufft att vara närstående till någon man ser försvinna från en. Handfallen står man vid sidan om. Man vill hjälpa, men vet inte hur. Man försöker prata, försöker hitta de motiverande orden, trösten för stunden och man vill hjälpa personen nära att hitta meningen igen, livsgnistan, ork, mod och energi att söka sig själv.

Men ofta blir försöken så fel, eller så sår man ett frö, man märker det bara tror jag på sikt. Inte just då för stunden när man kanske behöver det som bäst. Jag är hemskt ledsen för allt jobbigt du behöver gå igenom i livet. Jag skulle göra vad som helst för att ta bort all smärta. Jag önskar att jag visste allt och kunde allt, men jag kan bara finnas här för dig när du behöver mig, om du behöver mig.

Mina tankar är med dig hela vägen och jag älskar dig!