2009/10/30

Halloween

Den här tiden på året, den här helgen blir jag alltid lika sentimental. Gubben är iväg en sväng, men när han kommer hem igen, så ska jag göra mig klar, så åker vi och tänder ljus på graven. Sen tänkte vi äta gott och bara mysa ikväll. Jag ska även tända lite marschaller utanför dörren och ett ljus på bron.





Nu är det en vecka sen jag skrev ungefär. Mycket har hänt. Mina föräldrar tog farväl av sin sista hund i fredags förra veckan. Lilla gumman. Det kommer kännas tomt nästa gång vi åker dit. Jag försökte ta lite distans sista tiden, för det är så tufft när husdjur inte finns med längre.

Tidigare tackade jag nej till en Halloweenfest/ 30-årsfest. Hade gärna, hemskt gärna velat åka, men mitt samvete säger nej, då Thea inte klarar av att vara från mig särskilt länge, knappt ens dagtid. När jag gick iväg med svärmor när vi var där i torsdags så fick gumman panik och grät och skrek "Meh-meh-mah-mamama!" Hela förra veckan lät hon så varje gång jag lämnade henne. Jag har provat gå ut små svängar, men humöret brister för henne. Så, det är inte dags än att lämna henne flera timmar. Sen äter hon knappt vanlig mat och vill vara i famnen flera timmar innan hon går och lägger sig. Försöker vi annat, så blir det inte alls så lyckat :-).

Nu kallar gumman på golvet. Försöker få henne att krypträna men gåstolen är roligare och den kör hon runt snabbt med numera.

Ha en riktigt trevlig Alla Helgona helg allihopa!




4 kommentarer:

Gårdsromantik sa...

Skall ta en sväng förbi kyrkogården - det är säkert vackert där ikväll.

Du hinner partaja sen när barnen är större :-)

Kram Maud

Unknown sa...

Jo det är så fint med alla ljus :-). Sant. De växer så snabbt. Redan sju månader sen hon kom, så jag njuter av kramarna och att ha henne i famnen.

Anonym sa...

Ha en riktigt trevlig helg ni också!
Kram och grattis till Thea på 7 månaders dagen!
Kram även på er alla andra!
Mamma

Elin sa...

Hej vännen...
Kommer ihåd d där när de små låter så fort man är utom synhåll...Men med tider lär de sig att andra människor älskar och tar hand om en, å inte alltid bara mamma...Men än idag låter mina kids så, så fort jag ska ngnstans utan dem...En kamp mellan förnuft och känslor tas man itu med då...