Igår var jag till bm och allt såg bra ut. Huvudet känns inte så det är nere och fixerat och bebisen ligger som den ska än. Nu är det bara en vecka kvar till beräknad ankomst. Ikväll efter att jag varit igång så fick jag galna förvärkar igen men nu är det lugnt igen. Lite molande vid ljumskarna bara, men som igår när vi var hos svärföräldrarna, ett himla tryck neråt. Är rädd varje gång det trycker att nu ryker vattnet så fort jag hostar eller nyser eller om Mini pressar på extra.
I förrgår blev det en helt galen dag. Jag sov hela förmiddagen, vaknade med en hemsk kramp i magen och mådde illa. Försökte äta lite flingor men det tog mig en halvtimme att försöka truga i mig portionen. Illamåendet fortsatte som jag först trodde var hunger. Efter x antal rundor till "hemlighuset" så började det vattnas i munnen men jag lugnade det för stunden med lite fil, trodde jag... Tänkte att jag försöker vila medan huset sover men ack vad jag bedrog mig. Från att ha stillat magen en stund så fick jag kramp igen och det vattnades i munnen igen. Jag hann bara tänka tanken på att gå till toan så kräktes jag (ursäkta detaljerna) fyra gånger efter varandra. Det bara flög ur mig, över vardagsrumsbordet! Som tur var lyckades jag fånga upp det mesta i famnen och tassade sen försiktigt till duschen och la allt i badkaret. Fick mig en dusch och sen storstädade jag vardagsrummet :-/. Mini var omtöcknad efter allt och rörde sig mindre, men kom igång senare *puh*. Under kvällen mådde jag bättre men var fruktansvärt trött så en stund efter lite mat som jag fick behålla la jag mig i soffan och vaknade inte förrän mitt i natten...
B blev lite orolig och bad mig ringa förlossningen om det fortsätter. Proverna jag fick lämna visade inte på virus eller någon annan komplikation så det var skönt att höra och skönt att få lyssna till hjärtljuden igen. Ooh, nu börjar förvärkar igen efter en stunds stillasittande. Har precis fått kvällsduschen och har plockat runt lite medan mannen har nattat gumman.
Ska hämta lite glass och kramas med en katt som är så sällskapssjuk så hon följde med mig in i badrummet och kikade fram vid draperiet. DÅ är det dags för qualitytime med de framför tv:n :).
Idag kom ett meddelande om att vi har bussgods att hämta; en kattfälla så imorgon (virro jag glömde bort det i eftermiddags) så ska vi kika ner till bilverkstaden nere vid busshållplatsen och lösa ut den. Värmen har kommit och det är bra precis -5 ute nu så jag hoppas det håller i sig. Jag pratar inte längre så mycket om vår vän med andra, men jag letar fortfarande om än att jag inte fixar att gå runt lika mycket. Men jag ropar, funderar, kikar ut på kvällarna och hoppas på mirakel.
Ikväll fick jag lite dåliga nyheter, men på något sätt känner jag mig luttrad av allt som hänt senaste tiden. Jag är så glad och tacksam över de jag kan prata med om det. Mitt lilla nätverk men det betyder så hemskt mycket för mig. Jag är övertygad om att vi kommer klara även detta med tanke på allt vi redan har klarat av. Men det är tufft att saker och ting har en förmåga att bli så mycket större än de hade behövt bli från början.
Men jag kämpar vidare och förbereder mig först av allt på att få träffa nästa familjemedlem och sen kan jag fundera vidare på resten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar