Första veckorna hemma *under uppdatering*

Måndag var vi på sista läkarundersökningen i Kalix. Efteråt gick jag till Apoteket och träffade min gamla mellanstadielärare där :) Jättetrevligt att se henne igen! Sen åkte vi till Jonnys föräldrar och stannade över på middag. De fick träffa gumman för första gången. Första veckan upp och ner.

Under onsdagen började gumman kunna gripa tag i våra händer mer. Fredagen blev det första badet då hennes hud var så torr första tiden. En lugn helg och vecka hemma.

Jag har bakat en massa, försökt få snurr på vardagen. Första veckan hade jag ganska ont vid snittet och fortsatte med värktabletter. Under helgen fick jag nästan 39 graders feber och hade mer värk så Jonny lånade tabletter av sin syster och då kändes det bättre. Febern hoppade ett par dagar och jag hade ökade blödningar och det stramade en massa vid snittet, men det gick som tur var över. Under torsdagen fick vi hembesök av barnsköterskan. Gumman hade gått upp i vikt och hon fick ett eget häfte och kom ihåg schema för läkarbesök.

Onsdag veckan därpå var det dags för vägning och mätning igen. 51 cm och 3690 så hon växer så det knakar. Sen åkte vi till Jonnys föräldrar och strax därpå kom hans syster och våra barns kusin. Thea hade jätteroligt och busade en massa. Vi åt middag och stannade till efter 2o på kvällen men sen var alla jättetrötta så vi styrde kosan hem.

 Natten innan var det under -30 och kaminen stannade. Jag hade somnat på soffan och vaknade av en smäll och gnistor som flög bakom kaminen. Gumman la jag snabbt åt sidan i soffan och hoppade själv upp i panik och började planera för vad vi skulle kasta ut först om det hade börjat brinna. Min paranoia höll sig kvar men till slut somnade jag av utmattning mot morgonen så det blev tungt att ta sig upp. När vi kom hem satt vi uppe halva natten och pratade om allt mellan himmel och jord och det var värre avslappnat. Roligt att minnas tillbaka.

 Nu under veckan har Thea kramat och pussat på bebis. Vi måste ta fram kameran vid rätt ögonblick och fota de tillsammans för det ser så mysigt ut när gumman kramar om sin lillasyster. Idag var jag hemma med lillasyster själv och somnade på soffan i ett par timmar efter duschen. Amningen strejkade under kvällen så det var verkligen upp och ner. Gumman har en envis hosta som håller sig kvar så hon var också ganska orolig innan hon väl kom sig till ro.

 Jag känner mig i skrivande stund så tacksam och kan inte poängtera det nog mycket känns det som. Vi har nått mål. Jag är inte förlossningsrädd längre och jag känner inte att jag kommer sakna att föda vaginalt. Som jag sagt när jag pratat igenom allt med gubben. Jag är en jävel på att bära barn. Inte mycket bekommer mig. Jag har klarat mig bra förutom vätskeansamlingar och nu senast varning för sockret i slutet som höjdes pga infektionen jag haft. Jag är uppe på benen fort efter akutsnitt. Amningen kommer igång när jag väl är hemma då jag känner mig mer stressad på BB. Jag må vara för liten för vaginal födsel men för mig gör det ingenting längre. Anledningen till att jag ville försöka föda vaginalt var för att jag ville slippa ett till ärr. Jag ville kunna åka hem så fort som möjligt till Thea och slippa läkningsprocessen, att inte kunna lyfta tungt första tiden (om än att jag har fuskat) och bara kunna skutta på som vanligt.

I söndags förresten var mina föräldrar hit och såg barnbarnet för första gången i verkligheten. Även gammelmormor och gammelfarmor var med så det var en trevlig samling.

Rygg till magen 28/2 i sängen och nacken börjar bli stadigare. Blicken följer med mer överallt och storasyster är noga med att fråga var bebis är om hon inte ser eller hör henne.
Jag börjar må toppen och känner att magen blir plattare och jag har bara lite fantomstick och en stum känsla i magen. Som tidigare känner jag inte mycket vid ärret men det tar tid innan det är läkt helt och fullt. I onsdags kväll blev det ett andra bad för lillasyster och nu är huden så mjuk och go och allt torrt har försvunnit. Tack oljan och Miniderm.
Nu är det bara dags att sätta sig ner och bestämma namn också och få alla papper iordning. Lilla hjärtat! Förlossningsberättelsen är på G snart.