Jag var helt slut efter dagen. Å andra sidan brukar jag ofta ta för vana att stiga upp tidigt i alla fall, åtminstone när vi har fler katter som behöver tillsyn och nu behövde Lady och kattungarna även de lite kärlek och tid. Ett sant nöje, så jag stannade en stund.
Igår var T lite tveksam till förskolan, men lämningen gick ändå bra och de lekte direkt de kom dit. När vi kom för att hämta de, möttes jag av en kramig L och en glad T. De hade ätit bra och allt hade gått bra under tiden ute och vid lunchen.
Alla var lite trötta mitt på dagen, så vi tog fram lite kakor och gott som jag hade lovat T för att fira deras första lunch på förskolan. En stund senare medan lillasyster vilade middag satt jag och T i soffan och kramades och då kom frågan som skar i hjärtat;
"Varför måste ni lämna oss...? Varför lämnar ni mig och L?" Så, även den tappraste dagtid, funderar desto mer när tröttheten slår in, och tankarna samlas...ja, vad svarar man på det? Automatiskt vad som kom i åtanke var att mamma behöver jobba lite grann, så då kan det vara bra om de kan stanna på förskolan ett tag och leka och ha roligt tillsammans med barnen de timmarna. Det märks även att L har svårt att bli lämnad, för väl hemma, vill hon aldrig lämna mig...
Jag tror och hoppas att allt ska vända. Älskade barn.
Idag lunch igen på förskolan och sen...ja, det finns alltid saker att göra :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar