Lilla hjärtat sprang till mig direkt hon såg mig. Vi klädde först henne och sen hennes syster. När pedagogen sa "Hejdå!", hoppade L högt, "Ooohj, ohj!" och slet tag mig kragen på mig och ville upp i panik i famnen. Det är tyvärr ett bevis på en felaktig association och relation till pedagogen. L reagerade precis som att det var hög risk att hon inte skulle få följa med mig hem, utan ta farväl igen...inte bra, inte bra alls.
Nu är vi hemma tillsammans till nästa vecka och hemska tid, vad samvetet svider...jag ska ringa förskolan inför veckan som kommer. Varken jag eller barnet har blivit trygg av lämningen. Ett barn ska ändå få mer möjlighet att själv välja att gå till pedagogen och skapa en trygg relation, vilket jag känner att vi misslyckats fatalt med.
Frågan är om vi ska lämna till en annan pedagog, be att L går in med sin syster eller om vi helt ska hoppa över förskolan för L? Jag är som sagt full av tvivel, men vet att vi måste backa. Jag kan inte lämna ett otryggt barn inför en längre förskoledag med vila som avslut, om hon inte ens vill lämna oss under morgonen...
Jag respekterar allas åsikter och jag är hemskt tacksam för den längre inskolningen, men den måste nog få ta ännu längre tid. Jag kände oro inför L och valde att prova efter pedagogernas teori. Nu till veckan är det jag som förälder som bör respekteras. Jag sa att jag var orolig inför att börja lämna och jag ville helst lämna utan gråt...
Med facit i hand, vem hade rätt? Inte var det pedagogen! Jag har all respekt för yrkesgruppen, men som jag skrev tidigare; Jag är expert på MITT barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar