Jag önskar att jag hade stått på mig mer för varje dag som går just nu väntar jag och önskar att det ska starta på allvar, samtidigt som chanserna att inte behöva snitt minskar. Ja, som ni ser är jag inte i form för jag brukar inte känna så här. Men jag och påslag av extra kvinnliga hormoner verkar inte vara en bra kombination och just nu känns det tungt. Inte magen för den har krympt senaste tiden, men humöret och orken.
Jag är så fruktansvärt tacksam och för balansens skull får jag fortsätta påminna mig själv om kampen vi har haft och hur vi lyckades nå fram. Med handen på hjärtat så har det tagit kraft från oss båda, men som jag sa till min man igår, idag och senaste tiden, så visst, jag kanske klarar av att bära barn och ändå hålla mig aktiv utan krämpor, men oron kring allt och hormonerna, det är inte jag. Just nu längtar jag bara till Mini kommer,att få vara en kortare tid på BB och sen få komma hem till min lilla tös och katterna, i hemmets lugna vrå.
Jag är inställd på båda utgångar och får svar imorgon men jag kan inte låta bli att bli lite nere iaf för just önskan om att få åka hem tidigare till familjen är så mycket starkare än förra gången. Sen känner jag mig inte på något sätt snuvad om det skulle bli snitt, för barnet måste ju ut till världen på ett eller annat sätt.
Men jag önskar som sagt att också kan få uppleva hur det är att slippa ett snitt som ska pysslas om, värktabletter och oro över infektion och att under en längre tid få tänka på vad jag gör och vad jag bär och hur jag bär saker. Jag känner inte att jag är en av de kvinnor som lägger en helt annan vikt vid förlossningen för då hade jag krävt igångsättning redan tidigare och inte väntat på att bebisen säger till. Jag bryr mig inte och jag kommer inte behöva medlidande om det blir planerat snitt utan jag kommer behöva stöd för att fokusera på det viktiga och inte det som gör ont och som begränsar mig. Jag kommer behöva många och långa promenader med familjen för att hålla mig mjuk och rörlig och inte sitta stilla för mycket för det kommer jag ihåg sedan förra gången, att det gjorde ont till en början när jag satt för mycket. Ungefär som nu. Jag blir stel av att sitta men behöver ändå små pauser.
Sen kommer jag att kickstarta Projekt Viktnedgång efter hormoner, tidigare tröstätning, stillasittande och lite brist på karaktär :) Tanken är att komma i kläder som jag har lagt på hyllan under en längre tid och att må bättre, bli piggare och starkare. Det kanske inte blir Beach 2011 men jag ska göra mitt bästa. Hittills har jag gått upp nästan 10 kg och förhoppningsvis rasar det av mig som förra gången, så då har jag inte så mycket kvar. Bara 5-10 kg...;-)
Jag vet att jag skriver mycket om bakning, matlagning osv, men jag stoppar inte ALLT i munnen. Jag älskar mat och bakning, men oftast blir det mest maten jag sätter i mig. Bakningen kan jag nöja mig med att bara ta någon bit ifrån och sen vara helt nöjd, bara för att det är kul och för att ha något att bjuda på.
Nåväl, nu ska jag avrunda här och umgås lite mer med familjen. Tanken är att lufta en sak... men det får jag se hur det blir med det.
Sköt om er!
Älskad och så saknad :-(
en av de sista skakiga mobilbilderna på min röda skatt.
Här på promenad i sena oktober på jakt efter dig flera mil hemifrån...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar