I tisdags var det dags för 1-års kontrollen och lilla tjejen är nu 70 cm och väger 8,9 kg. Läkarens kommentar om att hon såg skeptisk ut till en början ger jag inte mycket för, då jag hellre föredrar att hon kollar av läget, än att kasta sig i famnen direkt hos totala främlingar.
Efter läkaren var det dags att träffa sköterskan för att få vaccin och som hon skrek....jag försökte hålla mot tårarna och kände hur det brände i ögonvrån.... vi lekte i väntrummet efteråt och då kändes alls bättre.
Sen åkte vi till en väninna och hennes son, som är ett par veckor äldre än vår gumma. Jag blev riktigt överraskad, för även fast de inte träffas så ofta, så blev det bus nästan på en gång.
Jättetrevligt att träffas.
Gumman somnade i famnen en stund efter lunchen och sen när hon vaknade var hon jätteledsen. Febern började visa sig lite och på vägen hem somnade hon nästan direkt i bilen. Väl hemma var det Panodil som gällde på en gång då hon hade över 38 graders feber. Inte så mycket mer den kvällen än att få kvällsgröt och kramas i famnen en stund.
I torsdags fick vi besök av farmor och farfar. Gumman fick en liten lila bil som hon busade med en stund. Sen kantades dagen av vila och kramar.
Idag har jag bakat bulla hela förmiddagen inför gummans kalas. Tänk att hon fyller ett år på tisdag... vår bebis.
Jag själv.... jag har varit trött och vårsnuvig, men annars kommit till insikt med en hel del....
You are responsible for your own happiness. If you expect others to make you happy, you will always be disappointed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar