Klagosången om kylan

börjar återigen för i år. Jag gillar vintern men varje år är jag så oförberedd på kylan, så ovan, så frusen. I år får jag ju inte plats i täckbyxorna heller så får försöka klämma in leggings eller strumpbyxor under B-garderobskläderna jag fortfarande kan ha. Igår började jag känna mer ilningar kring ljumskarna så jag tog en vilodag från promenerandet förutom ute på gården några minuter och kökslustan som smög sig på mig. Så härligt med kamin nu när kylan är här...kura ner sig i soffan med täcke och flera fyrbenta vänner... hoppas och väntar på den fjärde... älskar dig vart du än är. Mitt samvete kan jag inte döva. Jag borde inte ha öppnat dörren just då. När som helst men inte när du sprang som en racer... vart du än är. Vi tänker på dig! Fällan står numera på vår gård...efter ytterligare ett misslyckat försök i grannbyn...tappat lusten totalt. Tipset gav inget heller...just nu. Återstår att kontakta mediumet... Då jag varit sjuk en massa senaste tiden, förkylningar (och annat) ska jag höra mig för om övertid nu under helgen för att ta igen lite tid. Jag har drygt 2½ månad kvar att arbeta och för att lyfta fokus från annat bör jag sysselsätta mig till 110%. Jag har meddelat mina mål. Jag har min inre styrka och min insikt som kikade fram ytterligare ikväll. Jag ser bilden framför mig och jag vet vad jag behöver. Här och nu! Ingen annan, bara jag.