Fruktansvärt off

trött och håglös. Jag var ut på en tidig morgonpromenad igår och givetvis hade jag svårt att hålla mig från att locka och ropa på det sätt jag vet brukar fungera...i normala fall... letandet och oron börjar ta ut sin rätt. Dagarna består av så mycket funderingar och ovisshet. Om jag bara visste vad som hänt, så skulle jag få sinnesfrid och mer balans, men nu är det ett evigt funderande. Jag var nog ganska trött efter dagen som varit för jag somnade ganska omgående i soffan, vaknade upp tidigt imorse, kokade kaffe, tog en kopp, men vaknade fyra timmar senare på samma ställe i soffan med två katter tätt intill mig. Dags att skruva ner tempot och visst, jag promenerar lite mindre iaf, men jag behöver den dagliga turen för att inte stelna till för mycket, för den friska luften, för min mentala hälsa och för att fortfarande hålla hoppet uppe. Han kanske kommer om jag visar mig varje dag? Och så blev det en vila till senare under dagen... allmänna vilodagen.