Tack för att du kom

till oss efter all väntan! Inte en sekund för tidigt och så efterlängtad.
Tårarna rinner efter kinden när jag tänker på tiden innan och när jag ser på dig när du sover och när du ler mot mig. Tack tösen för att vi fick just dig.

Nu var det ett tag sen jag skrev. Senaste veckan har det varit full rulle, mest på kvällstid. Tösen har vilat ganska mycket på dagen och därför har nätterna blivit långa, tidiga morgonar, men med lucka för lite vila som kompensation.


Baby banz, vilken cooling ;-)

Nästa vecka blir hon 3 månader! Gumman har visat mer intresse för mobilen i sängen och ligger och svamlar runt, pratar och ler. Vi ska nog ändå köpa ett gym från Ikea och göra lite förändringar på det. Bla sätta fast en liten spegel och något mjukisdjur. Blir Ikea på torsdag när de fått in mer varor, sen Barnens Hus och köpa halksockar för nu vill tösen stå mer och mer och sen har hon till när hon börjar krypa mer.
Just ja! En bra djurbutik ska jag tipsa om som har pinnarna vår gammelkatt älskar.
www.djurmaxi.se. Snabba leveranser!

Hon växer och börjar bli lite rundare. När hon är mer aktiv på dagarna och busar med oss så äter hon mer regelbundet och småsnuttar inte lika ofta, men närheten på kvällarna gäller fortfarande från 19-tiden och framåt, så då stannar vi hemma för det är så bökigt att åka iväg när hon ändå mest vill mysa och äta.

Lilla tösen, vad jag är glad. Visst kommer jag bära med mig minnena, men det blir lättare och lättare med tiden. Ibland funderar jag över om jag har blivit väl cynisk, men i överlag är jag på riktigt bra humör numera, så jag har kommit ur krisen mer och mer *pust*.

Jag försöker se det så här; Hade vi inte fått vänta, så hade inte just vår tjej varit här. Vi väntade på just henne och med det känns det lättare.
Jag är tillika tacksam så här i efterhand över att vi orkat med prövningarna vi gått igenom. De har lärt oss mycket om varandra, att vårda det vi har och vara rädda om varandra och inte ta saker för givet.

En del glider mest bara på och får sin volvo, villa, vovve och 2,4 barn, men utan att behöva kämpa för det. Vet inte hur många gånger jag har varit arg över uttalanden som tyder på en väldigt naiv inställning till det här med barn. "Barn skaffar man" "Är det äkta kärlek blir det barn" "Man är ingen riktig familj utan barn" "Jag vill ha x antal barn, innan jag fyller 25, annars får det vara" etc etc.
Det sistnämnda tror jag vad jag vill på. Är man ofrivilligt barnlös med sorg i hjärtat, så gör man allt för att få barn. Vet man vad det innebär att kämpa för att få sin högsta önskan uppfylld, så är man inte lika naiv längre, utan väldigt ödmjuk och oerhört tacksam. Så tacksam :-)

Hur gör de när väl krisen infinner sig? Är det därför vi har så mycket separationer numera? För att många saknar tålamod, saknar styrkan och tilliten till varandra när vindarna blåser? Varför planerar många hela sitt liv och blir det inte exakt som de tänkt sig, så blir det ett himla liv och man krisar ihop för minsta lilla.
Får man inte en ring på fingret vid 18, giftermål, barn, villa, kombin och husdjur, exakt när man planerat från börjar så faller allt?

Nä, jag är tacksam över att jag har den insikten att allt kan man inte planera. Saker händer efter vägen som man inte kan påverka, man kan bara ta sig förbi, dra lärdom av det och växa mer. Man förändras efter vägen. Ibland känns det oerhört tungt, men det blir bättre. Du blir färgad av det och det är svårt att gå tillbaka till den man en gång var. Men frågan är; Vill man det? Egentligen? Är det inte det livet går ut på? Att känna att man lever på gott och ont...?

Jag har spenderat för mycket tid på att fundera över tidigare händelser, depressioner, andra sjukdomar nära och relationer, tidigare vänskap och jag måste sammanfatta allt med att det finns säkert en mening med allt fast man inte ser det just då.

Tack till min familj och mina vänner, både här på nätet och i verkliga livet!
Ja, jag är sentimental på "gamla dar" och känslosam till tusen.

Tacksam för att det vänder med tiden!

Till bror. Jag saknar dig. Hoppas vi kan få ledigt alla och komma ner efter semesterperioden. Vet att jag har varit i min egen bubbla och inte hört av mig, men du ska veta att jag tänker på dig och älskar dig!