2009/06/28

Jag är inte vidare social

har jag kommit underfund med. Inte som tidigare. Brände jag det mesta krutet då? Jag tror nästan det. Som man brukar få höra
"Det är svårt att gå tillbaka till den man var efter såna händelser"
Nu i raden har allt med tösen förändrat mig totalt och ingenting är viktigare än henne. Jag trivs i soffhörnet med henne i famnen, ute på altanen, på promenad eller när vi busar och pratar med varandra. Lilla hjärtat, du är mitt allt!

Jag har verkligen valt med omsorg, vilka jag vill ha kvar närmast mig och känner mig nöjd med det. Inte så många nära vänner, ett par stycken, som jag träffar ganska sällan. Något glas vin eller middag borde vi försöka ordna åtminstone.

Vi har haft flyttfunderingar tidigare och lagt på is då och då, för att ta upp tankarna igen. Ingen av oss trivs riktigt med jobben vi har. Jag, jag njuter i fulla drag av att inte behöva gå tillbaka än på ett tag.
Frågan är bara vart man ska bo i så fall och vad ska man arbeta med? Ska jag kanske gå en kortare utbildning när föräldraledigheten är över? Kan vården kanske vara ett alternativ från supportandet som jag nu arbetar inom. Nackdelen är väl den lägre lönen, men det kanske kompenserar med att man känner att man fyller en mening under dagarna, till skillnad från datorbekymmer och bredbandsuppkopplingar.

Jag ska ta mig i kragen att läsa mer böcker iaf nu när vi har koll på vardagen igen och när gubben börjar jobba igen på måndag.
Först ut till veckan iaf är besök hos Företagshälsan, där jag kommer säga som tidigare "Jag vill hitta ett annat jobb, åtminstone byta arbetsuppgifter inom företaget. Jag är ingen säljare och kommer därför inte att passa in, med de nya målen".
Jag vill inte tillbaka i samma banor som tidigare. Jag har redan gjort bort den biten, att göra allt mest för jobbet och vart tog det mig? Hem ett år och sen en himla lång bit tillbaka...
Nej tack. Nu när jag äntligen har min familj, så kommer arbetet i absolut sista hand!

Jo, flyttplanerna just nu...de går ändå från norr ner till Skåne och ibland rakt ner mot Medelhavskusten. Spanien, Italien :-) Härligt!
Downshifting med familjen *drömmer*.

Vi får se! Jag drömmer ett tag till, tills vi har mer svar.

Nu sitter jag och pustar efter lite solande med en kaffekopp, efter middagen. Kanske ska surfa en stund och flyta iväg en stund medan tösen sover...

1 kommentar:

Anonym sa...

Visst får livet en helt ny betydelse då man har fått barn?!

Jag arbetar ju inom vården, och jag trivs som fisken i vattnet, men det är tungt, och så måste man jobba helger och kvällar, och det suger, haha.

Kram