Första Mors Dagen är firad

Gumman på bushumör







Ok 11:e om jag räknar de Mors Dagar vi har firat med katterna.
Vi var knappt hemma dock utan åkte till mina föräldrar först och stannade där i flera timmar. Vi hade beställt med oss pizzamiddag och sen åt vi äppelpaj.
Sen drog vi vidare till svärföräldrarna och de hade gjort jordgubbstårta *burp*.

Vi kom inte hem förrän vid 23-tiden. Gumman hade vilat i bilen och vaknade upp hemma och ville ha mat och mys och en stund senare somnade hon så vi såg lite serier innan vi la oss. Dygnsrytmen har blivit lite si och så i värmen när gumman vilar oftare små stunder.

I början av veckan var vi och köpte sättpotatis. Igår fick vi en reservdel till fräsen och sen var gubben ut i landet och satt potatis. Blommorna väntar än.
Gumman ligger och vilar nu sen ett par timmar tillbaka.

Jag hoppas så att alla som kämpar, som jag följer och som jag läser om, kommer få sina mirakel inom en snar framtid, och får fira Mors Dag, för det lättar i hjärtat. Jag vill inte drista mig till att säga som en del att livet inte hade någon mening innan. Det skulle jag aldrig göra med vår bakgrund, men det är en enorm lycka och lättnad att ha fått sin skatt. Med tanke på hur det har varit senaste åren, så visst ser jag ljusare nu på framtiden och planerar mer framåt.


Ny klänning från tant Elin när hon och tjejerna var på besök för ett par veckor sen.





Efterkontrollen var jag på i onsdags och där fick jag godkänt, förutom vikten. Har ett BMI på 30 och bör gå ner i vikt, inte banta då jag ammar, men något kilo i taget.

Tänk vad bra om läkarna hade varit mer lyhörda tidigare. Jag har fått svar på en förhårdnad som hittades vid snittet, någon rest från titthålsoperationen och allt var ok. Funderar lite framåt...preventivmedel etc...vill inte ha p-piller iaf...hmmm och är det någon mening när jag ändå knappt har äl själv? Nä, det är det inte beslutade vi oss för.
Ska ringa Hermelinen ang. min PCO och höra om jag kan prova Metmorfin när jag har slutat amma, för att vikten ska sluta gå upp och ner.
Mycket kan jag göra själv, med barnvagnspromenader och bra kost, men jag har hört gott om Metmorfin och ger gärna kroppen lite extra för att komma i balans.

Det här med ev syskonfunderingar känns än väldigt avlägset, både efter kämpandet och pga snittet. Läkaren sa att det kan ta ett år innan man blir helt återställd, åtminstone sex månader. Nu fick jag ju godkänt på kontrollen, men vi ser tiden an och umgås med tösen.

Vem orkar stressa fram när vi redan har nått i mål en gång?!
Gubben har börjat semestern nu i veckan, så nu är det dags att umgås med familjen och släcka ner datorn.