I eftermiddags hade vi -15 här hemma och jag vågar inte ens se efter hur kallt det varit i natt. Det är snart två veckor sen vi fick något tips. Fällan tom som vanligt när vi kollar den och den enda som hörts och synts till nära är den beiga "polaren" till vår gubbe.
Jag tog mig iväg till jobbet, försökte få sluta tidigare, men pga stormvarning i södra Sverige så gick inte det. Jag handlade hem lite fika till oss på vår dag när jag var till Condis för att köpa min lunchmacka. Sen jobba vidare till 18.30 innan det var dags för hemresa. Imorgon ska vi ta igen lite mer firande för nu är jag ledig fyra dagar innan det är dags för helgjobb. Härligt! Ikväll värmde jag spagetti och köttfärssås och sen ett wienerbröd med choklad till efterrätt.
Nyligen kom jag in från en kvällstur...så kallt ute...inget spår, inget jamande. Vart är du vännen? Jag vill bara veta. Vad som än har hänt så vill jag bara veta. Tänk om du är längre bort? Tänk om någon har tagit in dig i värmen? Tänk om du ligger ute i kylan hjälplös? Tänk är det länge sen vi förlorade dig men vi fortsätter hålla hoppet uppe... Älskade vännen. Du skulle ju vara med oss och fira vår dag... vart är du?
Säkert finns det de som är less att läsa om jakten på den försvunna katten men jag måste få skriva av mig och här känns som en bra plats. Ett utrymme helt för mig.
Vad som annars avslutade jobbet idag... jo, jag blev nollad...dvs ingen löneökning, så nu blir det en till strid med facket... börjar bli less på att bråka, men jag är envis så jag ger mig inte i första stund. Jag ska ha det jag har rätt till. Jag är värd mer än 0:-. Alla som fått nollbud är VÄRDA MER.
Efter samtalen fick vi ett tråkigt besked... en kollega förlorade sitt barn i förra veckan, fem veckor innan bf... jag blev alldeles kall och sen började jag svettas helt apropå. Mina tankar går till de alla och med det avrundar jag skrivandet och beger mig till soffhörnet och tv:n...
När saker och ting sker här i livet så är jag så tacksam över det vi har tillsammans!
Jag kunde aldrig tro att vi skulle se den dagen då vi blev föräldrar. Jag tar inget för givet. En kollega blev lite oroad för min skull, men jag sa att varje dag är en gåva under graviditeten. Det känns som ett mirakel att jag ens blivit gravid två gånger... så jag är helt lugn den dagen liten tittar ut.
Ta hand om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar