Det började som små volter runt om och sen kickade det till värre :) Jag som oroat mig över att jag knappt känt något nu så här innan rutinultraljudet på måndag. Tänk en till bebis. Vem kunde tro det tidigare? Inte jag. Absolut inte jag!
Vågen håller sig på sin kant också nu med all motion och väldigt lite fusk. +2 kg YES!
Senaste veckan har kantats av nattvak, samtal med grannar. Rykten som visade sig inte röra vår katt i början av veckan utan en mer långhårig katt, till fortsatta promenader, bilturer till grannbyn en gång om dagen. Nu senast ikväll innan gryning tillsammans med tösen och en massa torrfoder som vi skramlade runt med.
Ingen Böna. Ingen Böna någonstans. En massa råttor som pep överallt i långgräset. Ett högt prassel i långgräset bland ladorna, ett hopp som höjdes till skyarna, för att sen falla helt platt... Ingen Böna...
Nu ska jag försöka stänga locket på datorn, gå ut en sista gång för i natt i dimman... och sen försöka ta mig upp i morgon. Usch. Hormoner, stress över katten och en massa oro i kroppen.
Jag har helt glömt bort att berätta om gummans framsteg senaste veckan. Idag tog hon sig upp i soffan helt själv :) Och förra helgen flyttade hon in i sitt eget rum och sover numera i sin växasäng. Hon börjar bli riktigt stor nu och man ser på henne att för varje steg hon tar i utveckling, varje liten sak hon lär sig, så ser hon så stolt ut.
Älskade familjen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar